Sostalgi och otydlighet vinner inte nästa val

Att gå in i valrörelsen 2026 utan att stora förändringar i den socialdemokratiska strategin och politiken lär leda till ytterligare ett valnederlag. Det går inte att fortsätta surfa på en påstått framgångsrik Magdavåg längre. När vi nyligen fick se Kamala Harris bli besegrad av Donald Trump verkar en av de etablerade förklaringarna till Trumps seger vara att han till skillnad från Harris kunde leverera politik.

Utkastet till partiprogram osar socialdemokratisk nostalgi. Programmakarna ägnar en del tecken åt att beskriva arbetarrörelsens stora segrar och historiska uppdrag. Konstigt nog lyser utbildningspolitiken med sin frånvaro genom dessa sidor. Där kan socialdemokratin slå sig för bröstet, inte minst med anledning av de reformer som genomfördes under efterkrigstidens första decennier som till exempel att öppna upp den högre utbildningen för vanligt folk och deras barn.

Utkastet till partiprogram osar socialdemokratisk nostalgi

I samhällsanalysen behandlas också utmaningar och problem i vår tid. Många av dessa har socialdemokratin själv, tillsammans med andra, varit med att snickra ihop. Ser vi till utbildningspolitiken lyfter programmakarna fram sådant som effekterna av marknadiseringen av skolan och skolans misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Det är bra att sådant lyfts fram. Men problemet är att Socialdemokraterna suttit vid ministertaburetterna under åtskilliga år de två senaste decennierna och den negativa utvecklingen som beskrivs pågick även då. Här krävs ett stort arbete för att få människor att tro att det ska bli annorlunda nästa gång.

Det är för otydligt

Det går givetvis att kritisera utkastet till partiprogram för att vara diffust och sakna konkretion i de politiska förslagen. Men så är det med de flesta partiprogram. Samtidigt innebär det en uppenbar risk med skrivningar som är så allmänt hållna att nästan alla, från vänster till höger, kan acceptera dem. Då fyller de liksom inte någon funktion. Låt mig ge några exempel som finns i utbildningsavsnittet: Rättvist betygssystem, studiero och trygghet och högkvalitativ undervisning i alla svenska skolor. Vem backar inte upp sådant? Och vi lär knappast få se några valaffischer med budskap om motsatsen från det andra politiska lägret; ett orättvist betygssystem, studiestök och otrygghet i skolorna eller lågkvalitativ undervisning. 

I förslagslådan finns också förbättrade villkor för Sveriges lärare, att alla barn oavsett funktionsnedsättning ges möjlighet att nå målen med sin utbildning och bättre förutsättningar för skolan att klara sin kompensatoriska uppgift. Den kanske mest välkomna åsikten i partiprogrammets utbildningsdel är avskaffande av marknadsskolan. Osedvanligt radikalt för att komma från S, kan man tycka. Men vad betyder det? Både sådana som undertecknad som önskar en statlig enhetsskola utan privata alternativ och sådana som bara vill förhindra friskolor att ta ut vinst kan lockas av budskapet. Det är helt enkelt för otydligt.

Även om partiprogrammets uppgift inte är att leverera detaljerade och helt utarbetade politiska förslag, hade det varit önskvärt om en del av de sakpolitiska utgångspunkterna hade konkretiserats något mer. Det gäller för utbildningspolitiken såväl som för andra politiska områden. 

Mindre nostalgi och mer reformidéer

I Tyskland finns ett etablerat begrepp för en nostalgisk känsla för DDR, ostalgi. När de socialdemokratiska partimedlemmarna nu ska diskutera utkastet till partiprogram inför sin kongress får man hoppas att den nostalgiska känslan får mindre utrymme och konkreta radikala reformidéer för framtiden får mer. Sostalgi och otydlighet vinner inte nästa val.