Krönika av 
Ola Mårtensson

Avregleringar har rullat ut röda mattan för skuggsamhället

Mattan för låglönejobb och dåliga arbetsvillkor har rullats ut av såväl välvilliga politiker som tror sig hjälpa människor i nöd som marknadsfanatiker som inte har några skrupler. Här finns en del att göra, minst sagt. Fackföreningarna behöver ta frågan på allvar. 

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Ola Mårtensson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Om några dagar är det 90 år sedan som de uppmärksammade skotten i Ådalen avlossades. En av många konflikter på svensk arbetsmarknad under det tidiga 1900-talet, men kanske den som vid sidan av storstrejken 1909 fortfarande finns kvar i det kollektiva minnet.

Facken och S anpassar sig efter C och L

Våren 2021 hålls inga massdemonstrationer mot förändringar av förhållanden på svensk arbetsmarknad. Trots brister och försämringar anpassar sig facken och socialdemokratin när centern och liberalerna går arbetsköparnas ärenden genom att föreslå försämringar i LAS.

Människor utnyttjas på ett fullkomligt oacceptabelt sätt. Det är inte någon annanstans i en annan tid. Det är Sverige 2021.

Ännu mörkare ser det ut för människorna som jobbar i arbetsmarknadens tassemarker, migrantarbetare, arbetskraftsinvandrare och människor som fått avslag på sin asylansökan men ändå håller sig kvar i landet.

Det finns all anledning att lyfta dessa människors situation och vedervärdiga villkor i medmänsklig solidaritet. Men också för att det finns en stor risk att den reguljära arbetsmarknaden och vår syn på våra medmänniskor på sikt kommer att påverkas om detta får fortsätta och bli allt mer omfattande.

Annonserna och skyltarna skriker om låga priser, somliga förvånas och tänker billigt och bra. De syns inte alltid. De jobbar i det fördolda. De städar när villorna är tomma, de snickrar på utedäcket när det åks skidor i Åre, de diskar när det äts skaldjursplatå och så vidare.

Bedrövlig parallell arbetsmarknad

Det publiceras då och då avslöjande reportage om denna parallella arbetsmarknad. Under förra veckan publicerade tidningen Syndikalisten en text av Pelle Sunvisson där han berättar om sitt wallraffande bland ryska migrantarbetare i Stockholm. Wallraffandet och texten i Syndikalisten är ett första steg till en skönlitterär bok i detta mycket angelägna ämne.

Den verklighet han beskriver är minst sagt bedrövlig. Han har aldrig behövt uppge sitt namn, han har fått usla löner och hyrt bostäder som knappt är värda namnet, inte fått några utbildningar eller säkerhetsgenomgångar till farliga arbetsmoment. Listan kan göras ännu längre. Men framförallt har han genom sin kunskap i ryska fått berättelserna från de verkliga migrantarbetarna. 

Bostaden var madrasser i ett garage

I mars gjorde Kvartal en synnerligen matnyttig fredagsintervju på temat: Skuggsamhället – 1800-talets arbetsvillkor går i repris. Ellinor Torp (författare och journalist) och Magdalena Lennmarken (tidigare polis och numera arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket) blev intervjuade.

I intervjun refereras Ellinor Torps bok Vi, skuggorna: ett Sverige du inte känner till och det berättas om en person som är migrantarbetare och som har blivit lovad bostad och jobb – det vill säga en drägligare tillvaro än den han hade i sitt hemland. Bostaden han och tre andra fick tillgång till bestod av ett golv med madrasser bakom bilarna i chefens garage, utan rinnande vatten och toalett och maten kunde bestå av chefens halvätna pizza. Inte nog med det. Chefen har dessutom makten att säga adjö och förvisa arbetaren till sitt hemland om han inte följer minsta vink.

Det är inte utan att det knyter sig i magen. Människor utnyttjas på ett fullkomligt oacceptabelt sätt. Det är inte någon annanstans i en annan tid. Det är Sverige 2021.

Liberaliseringar, privatiseringar, avregleringar 

Orsakerna till att vi hamnade här är givetvis många men samverkande. Den fria rörligheten inom EU gör sitt. Ilskan mot ett system som medverkar till att pressa löner neråt genom att importera billig arbetskraft var en bidragande orsak till att britterna lämnade unionen. Ilskan håller sig inte på de brittiska öarna. Den finns också här och borde växa i takt med detta skuggsamhälle.

De liberaliseringar, privatiseringar och avregleringar som genomförts de senaste två decennierna, inte minst på migrations- och arbetsmarknadsområdet, ligger som en röd matta och välkomnar denna utveckling. Mattan har rullas ut av såväl välvilliga politiker som tror sig hjälpa människor i nöd som marknadsfanatiker som inte har några skrupler alls när det gäller försämringar av vare sig människors löner och fackliga rättigheter eller arbetsmiljö och hälsa.

Skrota spårbytet

Här finns en del att göra, minst sagt. Fackföreningarna behöver ta frågan på allvar och liksom för 100 år sedan organisera där behoven uppenbarligen är som störst.

Det vore också en bra början om politikerna stoppade arbetskraftsinvandringen, skrotade det så kallade spårbytet och effektuerade avslagna asylansökningar. Mattan av liberaliseringar och avregleringar måste rullas ihop om vi vill ha ett jämlikt och anständigt Sverige.

Läs också


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00