Gratis lovaktiviteter borde permanentas bortom pandemin

Sommarlovet nalkas. Vardagsrutinerna kommer att brytas. En välbehövlig paus med möjligheter för återhämtning och rekreation, det är väl så vi alla vill att sommarlovet ska vara. Men för många barn och ungdomar blir sommaren en period med mycket oro och ensamhet. Även om de kanske inte skulle säga det rakt ut, så längtar en hel del unga tillbaka till skolan för att komma hemifrån och för att kunna umgås med sina kompisar. Skillnaderna mellan unga som har ekonomiska resurser och trygga hem och unga som inte har det blir än mer tydlig när skolorna är stängda – på helgerna men i synnerhet under loven.

I förra veckan talade jag med en vän som inte jobbar i skolans värld. Jag beskrev min kommande helg som jag skulle ägna åt bedömning och betygsättning och fick göra en kort summering av skillnaderna mellan dagens skola och den vi gick i på 80- och 90-talen. Det är två tämligen olikartade verkligheter som framträder.

För oss vuxna har pandemitiden varit lång, för många unga har den varit oändlig och de har tappat viktiga år i sin utveckling.

Vi fick vara barn längre, allvaret kom senare. Betygshetsen var inte lika intensiv och kom den, så kom den senare. Vi 70-talister fick våra första betyg i årskurs 8, dagens ungdomar i årskurs 6 och snart kommer en del få dem ännu tidigare. Och konkurrensen om platserna på gymnasieskolorna var inte alls lika hård som den är nu.

När vi 70-talister tog våra första steg var klasskillnaderna inte i närheten av att vara så stora som de är idag. Den sociala stressen var inte på långa vägar lika påträngande, oron för att drabbas av kriminalitet var inte särskilt stor. Inte så att den inte fanns, att vi inte oroade oss för vad som skulle kunna hända, vad vi skulle bli, vem man var eller vilka kompisar man skulle få vara tillsammans med, visst gjorde vi det. Men idag påminns de unga ständigt om konkurrensen och jämförandet genom de sociala medierna. Utseendet, prylarna och ”de rätta” sammanhangen är viktigare om man vill klättra på statusstegen.

Inte undra på att dagens unga lider av mer psykisk ohälsa än vad tidigare generationer gjort när de var unga. Och något Alexanderhugg mot ungas psykiska ohälsa finns inte.

Ett sommarlov utan aktiviteter, utan vuxna förebilder eller människor som bryr sig kan avgöra mycket för en ung människa. Det finns givetvis många goda krafter som jobbar med det idag såväl i kommunal verksamhet som inom civilsamhället, men mer behöver göras för att förebygga psykisk ohälsa, att unga människor hamnar i kriminalitet och att osunda ideal tar ännu hårdare grepp om de unga.

Regeringen och samarbetspartierna har inför sommaren 2021 genomdrivit ett riktat statsbidrag till landets kommuner på 200 miljoner för avgiftsfria och smittsäkra lovaktiviteter för att barn och unga har tvingats avstå aktiviteter och socialt umgänge på grund av pandemin.

Men frågan är om inte nästa år och kommande somrar blir ännu tuffare för många barn och unga. I år, liksom förra året, kommer säkert många barn som annars reser iväg på semesterresor utomlands stanna hemma. Barn utan dessa möjligheter kan umgås mer med sina kompisar hemmavid. När hjulen åter börjar snurra som vanligt sitter många med sina familjer på Sunwing resorts runt om i världen, medan andra blir kvar hemma och några rentav får ta hand om en förälder när denne druckit för mycket framför tv:n.

Det är många som drabbats hårt av pandemin och lidanden kan inte jämföras. Men människor har förlorat anhöriga och vänner, andra har förlorat jobbet. Barnen och ungdomarna har förlorat i relationer, sociala kontakter och kunskaper. För oss vuxna har pandemitiden varit lång, för många unga har den varit oändlig och de har tappat viktiga år i sin utveckling. Eftersom en barndom inte kan gå i repris behöver de unga kompenseras. Ett sätt av många är att permanenta satsningen på avgiftsfria lovaktiviteter.