Mobiltelefonförbudet – tröttsam symbolpolitik

Så var det dags igen. En skolpolitisk symbolfråga tar ånyo utrymme i debatten. Denna gång handlar det om ett eventuellt mobiltelefonförbud i skolorna. Liberalernas Nyamko Sabuni är nöjd. Med hårdhet och förbud tror hon sig få kunskapens fruktträd i full blom. Fast fullt så enkelt är det väl ändå inte? Hur väl rimmar egentligen ett mobiltelefonförbud med att såväl skolorna som världen utanför dem blir allt mer digital? Och hur lirar det med skolans breda uppdrag att fostra ansvarstagande medmänniskor?

Under radarn

Regeringen skickade i förra veckan ut dokumentet ”Nationell plan för trygghet och studiero” på remiss. En del av förslagen går lite under debattradarn, kanske är de inte så kontroversiella längre. Det rör sig till exempel om förslagen att lättare kunna omplacera elever som stör i klassrummet och göra det enklare att placera elever som missköter sig på andra skolor.

Skillnaden är alltså att man enligt regeringens förslag, som bär en stark liberalpartistisk prägel, framöver ska få omhänderta mobiltelefonerna.

Den fråga som lär bli mest omdebatterad i den nationella planen för trygghet och studiero handlar om mobiltelefonerna. Regeringen föreslår bland annat att lärare ska kunna omhänderta mobiltelefoner under lektioner både på förekommen anledning och om man som lärare misstänker att apparaten kommer att störa undervisningen eller användas för kränkningar.

Ett annat förslag är att rektor på grundskolor ska kunna besluta om att mobiltelefonerna samlas in vid skoldagens början och återlämnas vid skoldagens slut. Undantag från reglerna kan göras, om lärare eller rektor anser det vara skäligt.

Som i vuxenlivet

Är det inte så i dag, då? Nej, i dag har lärare inte rätt att omhänderta mobiltelefonerna, endast be eleverna att frivilligt lämna dem ifrån sig eller stänga av dem. Alltså, ungefär så som det fungerar när vi vuxna går på möten eller befinner oss i situationer där det inte anses passande att ha mobiltelefonen igång eller framme. Många skolor har ordningsregler som föreskriver att man som elev inte ska ha mobil i skolan eller i klassrummet, regler som följs upp med samtal till vårdnadshavare om de inte följs.

Skillnaden är alltså att man enligt regeringens förslag, som bär en stark liberalpartistisk prägel, framöver ska få omhänderta mobiltelefonerna.

Mer jobb för lärarna

Givetvis uppstår en mängd frågor kring hur man ska hantera brott mot mobiltelefonförbudet. Den vakne läsaren kanske undrar vilka som kommer att ingripa mot eventuella brott mot mobiltelefonförbudet. Är det någon nyinrättad insatsstyrka inom Polismyndigheten som ska rycka ut när någon på exempelvis högstadiet i Malung lyft en mobiltelefon och avlossat en gillamarkering på Instagram? Naturligtvis inte. Det kommer givetvis att bli en uppgift för lärarna och en uppgift som garanterat kommer att innebära mer administration.

Mobiltelefonförbudet blir än mer absurt när man betänker att eleverna på de allra flesta högstadium i landet är utrustade med datorer med ungefär samma funktioner som mobiltelefonerna. Och datorerna uppmuntras eleverna använda i vått och torrt. Tekniken kommer vi inte undan.

Det finns elever i svensk skola som använder sina telefoner till att fuska, trakassera, filma, fota och mobba. Sådant ska under inga omständigheter tolereras och det finns sedan länge både nationella lagar och lokala handlingsplaner för att motverka sådant beteende.

Tro inte vi slipper plakatpolitiken

Snarare än ett förbud borde skolan fortsätta arbeta med att förbereda elever på vad som väntar utanför klassrummen, bortom nian och gymnasiet genom att förmedla ett vettigt och klokt sätt att förhålla sig till mobiltelefonerna, lära sig självdisciplin och visa respekt gentemot andra.

Förresten, tro inte att vi slipper skolpolitisk plakatpolitik från Liberalerna bara för att de snart tröskat igenom mobiltelefonförbudet. Redan under gångna helg var partiledare Sabuni ute och krävde SM-tävlingar i olika skolämnen för att lyfta fram elever som klarar skolan bra. En sak är säker, så länge Liberalerna sitter i Sveriges riksdag kommer de fortsätta gödsla den skolpolitiska debatten med symbolfrågor som hjälper till att skymma skolans verkliga problem.