Dags att två lärarfack blir ett
Just nu pågår en medlemsomröstning bland Sveriges fackligt organiserade lärare. Den är öppen fram till den 15 februari och gäller en sammanslagning av de två nu existerande förbunden till ett nytt som organiserar samtliga landets lärare.


Ola Mårtensson
Lärare, fristående krönikör AltingetFackförbunden har försett sina medlemmar med information om vad sammanslagningen innebär och kan komma betyda. Nu är det upp till oss medlemmar att rösta.
Respektera olika särarter inom yrket
Tradition och organisationskultur skiljer de bägge lärarförbunden åt. Dessutom är det olika kategorier av lärare som organiserar sig i de två förbunden. Ska man hårdra det är Lärarförbundets medlemmar till stor del klasslärare i de lägre årskurserna, förskollärare, fritidspedagoger och yrkeslärare medan LR:s medlemmar främst är ämneslärare på grundskolans högstadium och gymnasiet samt studie- och yrkesvägledare.
Men den farhåga som jag som ämneslärare och ansluten till LR har är att vår yrkesidentitet, lärarkategori och våra intressen ska komma i skymundan.
Lärarförbundet har också organiserat en del skolledare. Förslaget som ligger på bordet innebär också ett bildande av ett nytt skolledarförbund. Det vill säga att skolledare organiserade i både Lärarförbundet och Sveriges Skolledarförbund sluter sig samman i Sveriges skolledare. Högst rimligt att de som leder och fördelar arbetet organiseras för sig.
Arbetsförhållandena och yrkets utmaningar kan skilja sig ganska mycket åt beroende på vilken skolform en lärare arbetar i, vilken ålderskategori av elever en lärare undervisar samt vilken huvudman som läraren arbetar för.
Farhågor
Att samla alla lärarkategorier i samma fack kan göra det möjligt att tala med större tyngd. Men den farhåga som jag som ämneslärare och ansluten till LR har är att vår yrkesidentitet, lärarkategori och våra intressen ska komma i skymundan. Även om förslaget vi har att ta ställning till innebär att lärare kan organisera sig i skolformsföreningar, där det särskilda intresset en viss lärarkategori har kan kanaliseras, är detta en av det eventuellt nya förbundets stora utmaningar. Alla särarter måste få komma till tals och bli lyssnade på.
Stort behov av ett starkt fack
Behovet av ett starkare lärarfack visar sig allt tydligare. De kommunala nedskärningsbudgetarna duggar tätt och antalet privata arbetsgivare har aldrig varit fler. Samtidigt finns det fortfarande ingen gräns för hur mycket undervisningstid som läggs på den enskilde läraren eller hur stora klasserna får vara. Dessutom skiftar löner och andra villkor stort mellan skolor och huvudmän.
Ett annat exempel på behovet av ett starkare och mer stridbart fack, är hur skolans yrkesgrupper hanterats under pandemin. När många yrkeskategorier kunde isolera sig och jobba hemifrån gick majoriteten av lärarna i vårt avlånga land till arbetet precis som vanligt. Med få möjligheter att coronaanpassa verksamheten har lärarna levererat undervisning, handledning och den sociala trygghet som förväntas, dessutom har många fått täcka upp för sjuka kollegor och undervisa elever och klasser som man annars inte har.
Utöver det har många, inte minst äldre kollegor, varit fyllda av oro för att dagligen utsättas för risk att smittas av viruset. En engångssumma på 2 000 kronor levererades i lönekuvertet i samband med förra sommaren som något slags kompensation. Men ingen förtur eller prioritering i vaccinationsköerna trots den utsatta situationen – något som nog skulle ha lugnat många oroliga kollegor – och knappast någon lättnad i arbetsbelastningen har infunnit sig eller är att vänta.
Våga vara stridbara
Två lärarfack som sinsemellan konkurrerar om medlemmar och uppmärksamhet har inte varit en effektiv väg hittills. Därför är, trots de ovannämnda farhågorna, förslaget om att ersätta de två förbunden med ett gemensamt en klok väg framåt. Det viktigaste är att vi lärare får till en stridbar organisation som inte drar sig för att ställa kampen för en likvärdig skola och goda arbetsvillkor för Sveriges lärare främst.
Ola Mårtensson är förstelärare och fristående krönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- Lyft fram visionerna för svensk landsbygd
- Is i magen skulle gynna debatten
- Fokusera på skolans verkliga problem under valåret
- Hedersordförande med rätt att kritisera
- En frigjord socialdemokrati utan MP som överrock
- Den folkliga förankringen är förlorarare när medierna bevakar kongresserna
- Läslusten avgörande för både den enskilde och samhället
- Gör skolmaten till en fredad zon från nedskärningspolitiker
- Att ställa rimliga krav på elever är att bry sig på riktigt
- En ny röd ytterkant också i Sveriges riksdag?
- En öppen process vore bra både för S och för politiken
- Svensk politik behöver ett reningsbad
- Gör som i Danmark – skrota den fasta valdagen
- Gratis lovaktiviteter borde permanentas bortom pandemin
- Mobiltelefonförbudet - tröttsam symbolpolitik
- Pisa i all ära, men nu krävs drastiska åtgärder för ökat läsande
- Avregleringar har rullat ut röda mattan för skuggsamhället
- Frågan om framtidens skola handlar om vilket samhälle vi vill ha
- Svårt för Sabuni att göra en Busch