Kyrkovalet är politiskt

I måndags (6/9) öppnade möjligheten för medlemmar i Sveriges största organisation att delta i föreningsdemokratin. Med andra ord: förtidsröstningen till kyrkovalet den 19 september startade.

Som på en given signal börjar olika nomineringsgrupper (som partierna i kyrkovalet kallas) att skriva debattartiklar och diskutera huruvida de politiska partierna hör hemma i kyrkans interna arbete. Säkert ter det sig en smula märkligt för många. Men med folkkyrkans och folkrörelsernas 1900-tal i ryggen är det inte särskilt konstigt.

En övervägande majoritet vill ha kvar människor som de litar på i politiska frågor i kyrkans styre.

Svenska kyrkan är mer än teologi

Svenska kyrkan är en viktig del i den svenska traditionen och bär med sig mer än endast teologi. Den är glädje och sorg för de flesta av oss, även för sådana som inte annars nöter onödigt mycket på kyrkbänkarna. Och den är politik.

Val av psalmer till en psalmbok är politik, Svenska kyrkans internationella arbete är politik, vigselfrågan är politik, kvinnoprästfrågan var(?) politik. Därför är det ganska logiskt att troende som är politiskt aktiva också engagerar sig i detta val.

Medlemmarna röstar för politikens närvaro

Lyssnar man på den här debatten finns det röster som öppnar för att reformera detta system på sikt, kanske till och med slänga ut partipolitikerna ur kyrkans styre. Men än så länge verkar det inte finnas något stöd för det. Åtminstone inte om man ser till hur medlemmarna röstar.

I det som ibland kallas ”kyrkans riksdag” sitter 251 ledamöter från 11 nomineringsgrupper. Av ledamöterna är det bara 63 stycken som är valda ifrån nomineringsgrupper som inte har eller har haft någon koppling till de politiska partierna (Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, Frimodig kyrka och Öppen kyrka). 50 ledamöter är valda ur nomineringsgrupper som oftast består av människor från de traditionella partierna som tidigare dragit sig ur kyrkovalet (Borgerligt alternativ, Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Fria liberaler i Svenska kyrkan, Vänstern i Svenska kyrkan och Miljöpartister i Svenska kyrkan) och en majoritet av ledamöterna kommer från de tre partier som fortfarande ställer upp i detta val: Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Kanske kommer förändringen underifrån

Det är så medlemmarna röstar. En övervägande majoritet vill ha kvar människor som de litar på i politiska frågor i kyrkans styre, åtminstone på det nationella planet. Hade medlemmarna velat annorlunda, hade de partipolitiskt obundna grupperna varit större eller fler.

Eventuellt kommer förändringen så småningom underifrån. Till mitt kyrkofullmäktige här i det mörkaste Småland kan jag välja på tre lokala listor: Kyrkans väl, Levande kyrka och Sverigedemokraterna. På många håll ser det ut så, något eller några av de politiska partierna och en eller flera partipolitiskt oberoende listor ställer upp.

Kyrkan som bryr sig i det lilla

I det lokala blir det mer konkret och kanske mindre partipolitiskt. Det blir aktiviteter för äldre och yngre, för småbarnsföräldrar och för sådana som mist närstående, det blir kyrkobyggnader och lokalhistoria och det blir konfirmation med en årligen återkommande resa för att besöka förintelseläger i Polen och så vidare.

Nog är det så man vill ha det, en kyrka som bryr sig i det lilla och är en stark kraft i civilsamhället. Men det bygger på att människor som styr i stift och på det nationella planet också står för värderingar som funkar med ens övertygelse och tro. Även om religion och politik inte är detsamma så är det kyrkliga och religiösa allt som oftast politiskt.