Läslusten avgörande för både den enskilde och samhället

Det är ingen ljus bild som framträder i rapporten. Såväl läsförståelsen som läslusten är vikande och enligt Pisas läslustindex som rapporten till stor del bygger på svarade över hälften (56 procent) av de svenska 15-åringarna att de endast läser om de måste, vilket är en ökning med 17 procent på nio år. I våra nordiska grannländer ser man en liknande trend, enligt rapporten. Detta är allvarligt på ett personligt plan för alla unga som inte ser möjligheterna i läsandet och får uppleva kraften i litteraturen. Och på ett samhälleligt plan är det kanske ännu mer alarmerande.

Det finns många svar på frågan om varför resultaten ser ut som de gör. Några av svaren stavas svensk skolas övergripande organisation, lärares arbetsvillkor, nedskärningar och färre bibliotek. Men man bör också påminna sig om hur annorlunda dagens unga växer upp i jämförelse med oss som växte upp före internets intåg i vardagen.

Konkurrerar med så mycket mer

Min farmor var född 1908 och även om hon hade ”läshuvud” kunde hon bara gå de första fem-sex åren i skolan eftersom familjen var statare och hon behövdes i tjänst på godset. Men önskan om att få läsa fanns där genom livet även om tiden för förströelse var knapp. Böcker var, vid sidan av radion och sedermera tv:n det som konkurrerade med varandra.

Läsandet och lusten till förkovran handlar även om vilket samhälle vi vill leva i.

Högstadieeleverna jag undervisar i dag är födda ungefär hundra år efter farmor. Den allra största delen av dem kommer att gå i skolan i minst 12 år. Böckerna konkurrerar med så mycket mer i dag än ett par radio- och tv-kanaler. En mängd olika sporter och fritidsaktiviteter, de sociala medierna, en uppsjö streamingtjänster för filmer och tv-serier, den digra tv- och dataspelsindustrins enorma produktioner med mera.

Läsande förebilder

I Lärarstiftelsens rapport berättas också att dagens ”9-14 åringar dagligen lägger 37 minuter på läsning och 271 minuter på videoklipp, dataspel, TV och sociala medier” samt att 13-16 åringarna själva anser att de lägger för lite tid på böcker och tidningar. Insikten finns där och då gäller det för alla oss som försöker vara läsande förebilder att vi uppmuntrar när ungdomarna väljer boken framför mobilen, dataspelet eller vad det nu kan vara.

Jag vet inte om det var en meme eller en reklamaffisch som min kollega refererade till häromdagen när vi resonerade om Lärarstiftelsens rapport. På bilden satt två föräldrar med var sitt barn på en parkbänk. Den ena mamman och hennes dotter satt med var sin mobiltelefon och scrollade, den andra mamman och hennes dotter satt med var sin bok och läste. Mamman med mobiltelefonen sade till den bokläsande mamman: ”Jag förstår inte hur du gör för att få din dotter att läsa, för mig är det helt omöjligt”. Exemplet talar sitt tydliga språk. Barn gör som sina föräldrar och andra förebilder. Rapporten trycker på vikten av läsande förebilder som ett sätt att få till stånd en förändring. Först och främst föräldrar, vänner och lärare, men givetvis spelar det roll om ungdomarna till exempel ser sina förebilder i föreningar och sociala medier med böcker.

Mödan med läsandet

Det går inte att passivt se på när läslusten och läsförståelsen viker. Det borde engagera föräldrar, skolfolk, ledare i föreningar och politiker än mer. Som konstaterades inledningsvis är dessa vikande siffror inte bara problematiska ur ett personligt perspektiv utan alarmerande utifrån ett samhälleligt. Läsandet och lusten till förkovran handlar även om vilket samhälle vi vill leva i.

När det moderna Sverige började byggas gick de flesta inte särskilt länge i skolan. Då spelade folkrörelserna, inte minst arbetarrörelsen, en avgörande roll för att människor skulle få möjlighet att bilda sig och att växa intellektuellt. Mödan med läsandet gav betalt i form av vunna insikter, förståelse och engagemang.

Bildningen är central för att den enskilde ska kunna slå sig ur bojor och för att landet vi lever i ska vara ett demokratiskt välfärdssamhälle. Det gällde för hundra år sedan och det gäller än.