Kris i mittens rike

Pendeln svänger snabbt i politiken och det politiska minnet är ibland väldigt kort. Den som för bara några år sedan varnade för rysk upprustning och önskade högre försvarsanslag fick till svar av ledande företrädare i den styrande alliansen att försvaret var ett särintresse. Under de senaste åren har pandemin präglat den svenska politiska debatten på ett sätt som redan nu ser ut att överträffas av det som sker i vår närhet, Putinrysslands invasionskrig i Ukraina. Politiska frågor kring försvar, säkerhet, jordbruk, självförsörjning och flyktingar har redan flyttats upp på den politiska agendan. Självklart kommer detta också att påverka väljarnas förtroende för olika partier.

Bortkastade röster?

Men ibland är det otacksamt att vara konsekvent och långsiktig i politiken. Liberalerna har sedan många år tillbaka varit den mest ivriga politiska kraften för att få in Sverige i Nato och är dessutom det parti som vurmat för ett allt starkare EU-samarbete.

Nu är den positiva Natoopinionen starkare än någonsin i vårt land och EU-samarbetet har visat sig fungera överraskande effektivt de senaste veckorna. Samtidigt är Liberalernas väljarstöd mycket lågt, 2,1 procent i senaste Novus-mätningen som presenterades i förra veckan. Det är historiskt låga siffror och frågan är om de nu är så låga att borgerliga väljare börjar dra sig för att stödrösta på Liberalerna för att ännu fler röster eventuellt ska bli bortkastade om partiet trots stödröstarna missar fyraprocentspärren.

Regeringsfrågan viktig

Politiken är långt mer än en ”vem tar vem”-lek, men att ange sin position visar på vilka politiska förutsättningar man vill ge och i vilken riktning väljarna kan förvänta sig att partier ska gå. Därför blir det ett problem när partier inte är tydliga om detta.

I tid och otid talar Annie Lööf om att samarbeta i den breda mitten. Vilka ingår i den och vill ingå i den?

Det råder inte längre någon tvekan om vilken regering Liberalerna kommer att stötta, velandets tid är förbi (åtminstone så länge Sabuni sitter kvar).

Vad gäller Centerpartiets position är många fortfarande frågande. Partiet stödde Magdalena Andersson som statsminister men däremot inte hennes budget. Man ville inte ge Sverigedemokraterna något politiskt inflytande sades det men Centerpartiets handlande möjliggjorde att SD fick ett inflytande över budgeten som de hittills inte haft.

I tid och otid talar Annie Lööf om att samarbeta i den breda mitten. Vilka ingår i den och vill ingå i den? Vad är den breda mittens politiska vision? Vad som följer av ett samarbete åt höger är något annat än vad som följer av ett åt vänster. Precisering krävs, men svaren är fortfarande förvirrande otydliga och Centerpartiet landar på 6,8 procent i senaste Novusmätningen.

Historiskt svag mitt

De krissiffror vi ser hos Liberalerna i dag och även Centerpartiets mediokra resultat är egentligen inget nytt fenomen utan en långsiktig trend. Under riksdagsvalen på 50- och 60-talen samlade partierna mellan 30 och 36 procent av valmanskåren, mellan valen 1979 och 1988 samlade samma partier grovt hugget mellan 20 och 30 procent.

I valen därefter har partierna legat på mellan 10 och 20 procent, med ett undantag då man inte ens samlade 10 procent av väljarna och fick 9,8 procent (1998). Skulle förra veckans Novus-mätning bli valresultat skulle de traditionella mittenpartierna slå ett nytt bottenrekord, 8,9 procent och ett av partierna skulle åka ut ur riksdagen.

Vilka ska rösta på L?

Även om Centerpartiets siffror med historiska mått mätt är låga är mittenpartiernas kris just nu i synnerhet en kris för Liberalerna. Än är det ett halvår kvar till valet och mycket kan hända. Partiledaren Nyamko Sabuni investerade mycket i att backa ur samarbetet med Socialdemokraterna och baxa in partiet i högerboxen med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Det har inte gett några positiva effekter i opinionen. Kanske för att socialliberala väljare inte uppskattar närmandet till SD. Och vem ska då rösta på Liberalerna om inte de socialliberala väljarna gör det?