Valrörelsen skulle bli bättre om vi pratade om klyftor och konkurrens

Att ha ett jobb kan likaväl handla om att brytas ner, nötas ut och utnyttjas. Nyligen bortgångne Malmöförfattaren Kristian Lundberg skildrade en sådan verklighet, sin tid som hamnarbetare, i boken Yarden. Det är många som har det så, han var inte ensam.

Rika rikare, fattiga fattigare

Söndagens Sydsvenskan (15/5) innehöll ett intressant reportage i artikelserien ”Delad stad” om de allt större ekonomiska klyftorna i just Malmö. I rikets tredje största stad sjunker arbetslösheten samtidigt som de ekonomiska klyftorna växer. De rikare blir rikare och de fattiga fattigare och i den riktningen har det gått sedan 90-talet. I Malmös rikaste område, Bellevue, är den disponibla inkomsten i genomsnitt per år (596 000 kronor) åtta gånger högre än i Malmös fattigaste, Kantatgatan på Lindängen (77 000 kronor).

Nog säger det en hel del om framtiden och om vart vårt samhälle är på väg när barnen redan på BB är konkurrenter om de bästa förskoleplatserna.

Nationalekonomen Martin Nordin pekar ut sänkta bidragsnivåer och det faktum att invandrare är överrepresenterade i att ha de lägst betalda jobben som viktiga förklaringar till att det ser ut som det gör. Men han lyfter också fram att de lägst avlönade arbetena har ändrat karaktär och villkor. Han exemplifierar med gig-jobben, cykelbuden, jobb med osäkra anställningar, timanställningar, låga löner och andra usla villkor. Alltså jobben som får det väl förspända medelklasslivet i storstaden att rulla på lättare.

Nordin påvisar att det är sådana jobb som delvis ligger bakom att arbetslösheten kan minska samtidigt som de med lägst disponibel inkomst tjänar mindre än förut. Och så konstaterar han: ”Hade de som bor i utsatta områden haft klassiska arbetaryrken som hantverkare eller fabriksarbetare istället, hade inte deras lön försämrats.”

Varför så tysta?

Som nämnts spelar den liberala migrationspolitik som såväl moderatledda som socialdemokratiskt ledda regeringar drivit de senaste mandatperioderna in. Det finns mycket att säga om den, men den är inte hela svaret på varför det är som det är. Och det är definitivt inte svaret på frågorna om varför ropen om ekonomisk jämlikhet, minskade klyftor och delat välstånd inte hörs högre? Inte heller svaret på frågan om varför man långt in i den politiska vänstern på många sätt verkar ha resignerat och accepterat läget?

Kanske är svaret att vägen utför uppfattas som förutbestämd och vigd åt konkurrens, valfrihet i kubik och statusjakt och det enda som kan göras är att försöka mildra vissa konsekvenser.

Intentionerna bakom sakfrågorna

Valrörelsen är snart här på allvar. De snuttifierade debatterna och de allt mer banala utfrågningarna till trots får man hoppas att de som rapporterar från valrörelsen och granskar de politiska löftena klarar av att hålla två saker i huvudet samtidigt. Å ena sidan behöver sakpolitiken nagelfaras. Å andra sidan behöver diskussionen och debatten i valrörelsen handla om syftet med sakpolitiken, intentionerna bakom förslagen och kärnan med all politik – vilket samhälle man vill bygga.

Debatten skulle bli bra mycket mer intressant och rättvisande om den också handlade om huruvida man anser att det är rimligt med ökade klyftor mellan människor och vart ökade klyftor och större konkurrens leder vårt samhälle.

Vågar man hoppas på att fokus under valrörelsen sätts på hur klasskillnaderna påverkar var och ens livskvalitet, hur det förändrar tilliten och förtroendet för medmänniskor och institutioner, hur det påverkar respekten för varandras olikheter, vår hälsa och vår känsla av utsatthet?

Vilja förändring

Under de senaste decennierna har vårt sätt att betrakta varandra förändrats. Det visar inte minst Sydsvenskans reportage. Konkurrensen, statusjakten och utslagningen har gjort något med människorna och samhället.

Nog säger det en hel del om framtiden och om vart vårt samhälle är på väg när barnen redan på BB är konkurrenter om de bästa förskoleplatserna. En förändring nödvändig. För att det ska vara möjligt krävs att det finns stridbara människor som vill visa vägen, som vågar organisera sig och som drivs av att bilda opinion för ett annat samhälle.