Promenader i all ära men ogenomtänkta livsstilsråd ersätter inte nödvändig vård

I slutet av januari rapporterade Expressen om Nora, 22, som kämpat med att få vård i flera år. Trots en spänd, svullen och växande mage gjordes inga närmare undersökningar, utan hon fick, som så många andra, en IBS-diagnos.

Hon fick också höra att hon själv spände ut magen och bokades även in hos psykolog. Trots hård träning kvarstod den stora magen, och efter tre år och upprepade vårdbesök gjordes ett ultraljud. Så upptäcktes en cysta på 37 centimeter som vägde nästan tio kilo.

Upprepade mönster i vården

Sådana här fall väcker med jämna mellanrum en del uppmärksamhet, och igenkänningen i kommentarsfälten är hög. Man behöver inte gå särskilt långt för att hitta närmast identiska fall.

I augusti 2025 rapporterade samma tidning om 23-åriga Emma som sökte vård i flera år för smärta, trötthet och svullen mage. Hon fick rådet att träna mer, försökte dricka mer vatten och sova bättre. Efter flera år gjordes en röntgen som avslöjade en sju kilo tung cysta på ena äggstocken, som fick opereras bort.

För några år sedan var det Ulrika, 50, som hade magproblem i 30 år och uppmanades ta promenader. När cystan till slut avlägsnades efter ett akutbesök vägde den tio kilo.

Fler besök betyder inte bättre vård 

Promenader i all ära men här är de till synes del av ett strukturellt problem, där kvinnor får ogenomtänkta och generiska livsstilsråd i stället för nödvändig vård.

I dessa diskussioner lyfts kvinnors ibland större vårdkonsumtion som ”bevis” på att de visst får bra vård.

Det finns mycket riktigt betydande skillnader mellan kvinnors och mäns vårdkonsumtion i Sverige. Kvinnor konsumerar 20 procent mer hälso- och sjukvård än män. Kvinnor får mer vård i primärvården, medan män får mer specialistvård.

En del av kvinnors större vårdkonsumtion förklaras av graviditeter och förlossning, liksom att de oftare söker vård för psykisk ohälsa och smärta i muskler och leder.

Jag vill lyfta en till faktor, nämligen variabeln kvalitet. Fler vårdbesök innebär inte per automatik, som fallet Nora visar, att man får adekvat vård.

Hundra IBS-diagnoser är inte lika med hundra lyckade utfall. Hundra journalanteckningar om stress, hundra huvuden på sned och hundra tips om att ta en promenad är påfallande ofta inte samma sak som god och patientcentrerad vård. Således måste man söka igen, när problemen kvarstår. Så blir kvinnan en del av statistiken där kvinnor får mer vård, utan att egentligen ha fått någon vård värd namnet.

Missnöje och systembrister

Kvinnor är mer missnöjda än män med vården, och när de klagar härleds deras klagomål oftare till erkända brister i kvalitet och patientsäkerhet. Män upplever i högre grad att de bemöts med hänsyn, respekt och får tillräckligt med information.

Så blir kvinnan en del av statistiken där kvinnor får mer vård, utan att egentligen ha fått någon vård värd namnet

Detta betyder inte att män alltid gynnas på kvinnors bekostnad. Det finns områden där män är missgynnade. Psykisk ohälsa brukar användas som exempel, betydligt mindre uppmärksammat är bland annat mäns smärtproblematik i bäckenbotten. Man bör också ta med i beräkningarna påståendet att kvinnor söker mycket vård står i relation till att män söker för lite vård. Cancerfondens rapport från 2025 hade tema män och där konstateras bland annat följande:

”Män väntar längre – och söker ibland inte vård alls – trots symtom. Bland de män som upplevt ett symtom, till exempel en knöl, har många inte sökt vård. Det finns också ett utbrett mönster där män inte oroar sig för symtomen eller inte kopplar dem till cancer. Det leder till sen diagnos, mer avancerad sjukdom och i värsta fall sämre chans till överlevnad.”

Män söker inte, kvinnor söker men fastnar på vägen. Så kan man lite krasst sammanfatta problemet, i väntan på nästa artikel om en Nora, Emma eller Ulrika som promenerar till förbannelse men ändå inte kommer fram.