Skriftligt samtycke till vårdingrepp borde vara en självklarhet

För några år sedan genomgick jag en planerad operation i ett annat EU-land. Det var mycket papper att läsa innan, inte minst skulle jag noggrant gå igenom ingreppets villkor, det vill säga vad som skulle göras, men också vad som fick göras om man hittade något annat än det förväntade medan jag var sövd. Jag gav mitt samtycke i form av min signatur och kunde därefter sjunka ner i narkosens dvala i tillräcklig trygghet och tillit. 

Jag ville inte att de skulle ta bort äggstocken och försämra min fertilitet

Amineh Kakabaveh (-)
Riksdagsledamot

Ett hänsynsfullt merarbete

I Sverige är män mer nöjda än kvinnor vad gäller vårdens tillgänglighet. Män har också större förtroende för vården och upplever i högre grad att de blivit bemötta med hänsyn, respekt och har fått tillräckligt med information.

Visst blev det merarbete för alla när jag skulle läsa igenom och signera alla papper, men jag uppskattade tydligheten och delaktigheten. Jag uppfattade det som just hänsyn, respekt och tillräckligt med information.

Amineh Kakabaveh opererades utan samtycke

2017 avslöjade Expressen att läkare vid Ultragyn, vid Sophiahemmet i Stockholm, fick mer betalt ju större operationer de gjorde. Således hittade de fler saker att operera än andra gynekologer. ”Ingenstans i Stockholm hittar gynekologer heller så mycket i kvinnornas reproduktiva organ att skära, klippa eller bränna bort” konstaterade Expressen.

En av patienterna på Ultragyn var riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, tidigare vänsterpartist, nu oberoende socialistisk riksdagsledamot. Hon berättade för tidningen om hur hon förlorade sin ena äggstock, när hon trodde att hon skulle opereras på den andra äggstocken utan att den avlägsnades.

– Jag gav aldrig mitt samtycke, jag ville inte att de skulle ta bort äggstocken och försämra min fertilitet, säger Amineh Kakabaveh, som flera år senare fortfarande lider av konsekvenserna.

Teddy Bondefalk invalidiserades efter operation

Ultragyn har, enligt uppgift, numera skapat en blankett för informerat samtycke – något som är rutin på vissa kliniker och helt frånvarande på många andra.

Ett dagsaktuellt fall gällande samtycke i vården rör den pensionerade polisen Teddy Bondefalk, som invalidiserades efter att ha opererats av den ökände ”stjärnkirurgen” Paolo Macchiarini på Karolinska Universitetssjukhuset.

Han menar att han utsattes för andra och mer riskfyllda ingrepp än han hade samtyckt till. En del av hans luftstrupe togs bort, liksom en kanyl som han tidigare hade fått inopererad i halsen för att kunna andas. Ingreppen ledde till andningsstopp och hjärnskador.

Inget samtycke har journalförts

I dag lever Teddy Bondefalk med komplikationer som förlorad syn, hörsel och sväljförmåga. I juni avslog tingsrätten hans begäran om skadestånd från Region Stockholm.

”Tingsrätten anser att det är Teddy Bondefalk som måste bevisa att det inte funnits något samtycke till de ingrepp som utförts. Och trots att något samtycke aldrig journalförts av sjukhuset innan operationen bedömer tingsrätten att han inte har lyckats visa att ingreppen skett utan samtycke” skriver Centrum för rättvisa, som har hjälpt Teddy Bondefalk att driva sitt fall. Domen är nu överklagad till hovrätten.

Den som sover kan inte samtycka

Patienten förväntas som regel att underkasta sig, i gränslöst förtroende för en god vård utan några andra intressen än att vårda. Att han eller hon får delta i besluten tycks sekundärt – varför skulle det ens behövas? Litar du inte på oss?

När det sedan går fel, ibland med katastrofala konsekvenser, kan han eller hon följaktligen inte bevisa att samtycke saknades. Patientlagen från 2015, som ska säkerställa bland annat att samtycke beaktas, har haft svagt genomslag i vården. Att man i Sverige förlitar sig så mycket på journalen kommer dessutom med en egen uppsättning problem.

Den som sover kan inte samtycka, brukar man säga. Desto viktigare då att man säkerställer det informerade samtycket, och dokumenterar det, innan man söver.

Om till och med riksdagsledamöter kan få organ borttagna utan vetskap, och om inte ens Macchiarinis offer kan få upprättelse efter att de har skadats för livet – ja, då sitter vi onekligen djupt i skiten, allihop.

Hellre pappersarbete än blind tillit, och hellre blanketter om samtycke innan än till patientnämnder och IVO efteråt.