Barnbristen och de bortglömda familjerna

Svenskarna föder allt färre barn och om inte samhället ska rubbas helt måste vi göra något åt saken. Ungefär så lät det när regeringen i juli tillsatte en utredning för att förstå orsakerna och analysera hur hinder för barnafödande kan avhjälpas. I en debattartikel i Dagens Industri skrev socialminister Jakob Forssmed, finansminister Elisabeth Svantesson och jämställdhetsminister Nina Larsson:

”Politikens roll är inte att tala om för familjer hur de ska se ut eller hur de ska agera. Men politiken har absolut en roll i att minska eller ta bort de eventuella hinder som finns, så att alla de som vill bilda familj eller som vill få ett till syskon kan känna sig trygga i beslutet att göra det.”

En mängd potentiella förklaringsmodeller listas: förlossningsvården, psykisk hälsa, föräldraförsäkringen och förskolan.

Både före och efter att utredningen tillsattes har diskussionen om orsaker och lösningar varit livlig. Det är krigens orostider, klimatets ödestider och omöjliga bostadsmarknadstider som gör att vi får färre barn, sägs det.

Alla ser frågan från sin horisont. Några perspektiv är lite piggare än andra.

Spermakvaliteten hos europeiska män har minskat kraftigt på 50 år, vilket kopplas ihop med hormonstörande ämnen, miljögifter, övervikt och stress

Manlig infertilitet och sköldkörtelsjukdomar 

På Svenska Dagbladets debattsida (8/10) lyfter reproduktionsmedicinare manlig infertilitet, en faktor som de menar har blivit helt förbisedd. Infertilitetsbehandlingar riktar sig nästan alltid mot kvinnan, även när problemet finns hos mannen. Medan man vet rätt mycket om de biologiska processerna hos kvinnor har manlig infertilitet förblivit underforskad, skriver debattörerna:

”Manlig infertilitet är fortfarande lågprioriterad i både offentlig forsknings­finansiering och kommersiell läkemedelsutveckling. Resultatet är att män med fertilitetsproblem har färre behandlingsalternativ och mindre forskningsfokus än kvinnor – något som förstärker gamla föreställningar om vems ansvar reproduktion är.”

Detta medan spermakvaliteten hos europeiska män har minskat kraftigt på 50 år, vilket kopplas ihop med hormonstörande ämnen, miljögifter, övervikt och stress.

Ett annat perspektiv står Sköldkörtelförbundet för. De hänvisar till den halva miljon svenskar, majoriteten kvinnor, som behandlas för underfunktion i sköldkörteln, varav en stor del trots behandling ändå har värden utanför rekommendationerna.

Detta får till följd att de riskerar försämrad fertilitet och ökad missfallsrisk. Vården är ojämlik över landet och regionerna följer inte alltid de rekommendationer som finns. Andra drömmer om barn men avstår för att vården de får för sina sköldkörtelsjukdomar inte är bra nog. De är rädda för att inte orka.

En bortglömd samhällsgrupp

Även jag vill fokusera mer på de ofrivilligt barnlösa än på de frivilligt barnfria. När ungefär ett av sju heterosexuella par har fertilitetsproblem utgör de en försvarlig grupp av befolkningen. De kan inte själva förklara det stora nativitetstappet, men här finns förbisedda aspekter.

I Sverige subventioneras tre IVF-försök, det vill säga den metod där ägget befruktas utanför kroppen. Får man ett barn på första försöket har man förbrukat de andra två. Många vill förstås ha syskon till sitt barn, men måste då bekosta hela summan själva. Det kan handla om höga belopp, varför vissa tar lån eller skramlar på insamlingssajter.

Fler barn men till vilket pris?

Staten kliar sig i huvudet över varför folk inte får fler barn. Hur ska man få de unga att vilja? Att våga?

I Danmark, som tampas med samma problem som Sverige, subventioneras dubbelt så många IVF-försök

Samtidigt skuldsätter sig alltså småbarnsföräldrar som inget hellre vill än att få fler barn. Är fertilitetsvården en sorts välfärdsbonus till nästan friska människor eller är den viktig för att säkra samhällets framtid?

Se där, en prioriteringsfråga!

I Danmark, som tampas med samma problem som Sverige, subventioneras dubbelt så många IVF-försök. Man kan också få hjälp med syskonförsök utan att betala hela summan själv. Återstår att se om de lyckas bättre när skutan mot den negativa befolkningspyramiden ska vändas.