Sjung för studenternas valfrihetsfrossa

Så är den härliga studenttiden här. Landets sistaårselever på gymnasieskolorna har ägnat sig åt nationella prov, slutprov och andra kunskapsrelaterade aktiviteter. Men inte bara det. Under terminen har också inköpet av studentmössa ställt abiturienterna inför svåra dilemman. Kanske säger detta en hel del om vårt allt mer uppdelade land.

På min tid stod valet mellan Lundamodellens höga mösskulle, mörkblå band och röda innerfoder å ena sidan och Uppsalamodellens lite lägre kulle, svarta band och gulblå innerfoder å den andra. För mig som skåning var valet inte svårt. 

Det är lätt att bli en aning dyster vid tanken på att de flesta partierna såväl till höger som vänster inte verkar vilja göra något rejält åt de ökande klassklyftorna

Det är annat nu. Mösskullen kan tillverkas i olika material, det finns specialmaterial som glittrar, skolans emblem kan präglas på den. Fram på studentmössan fanns en kokard, en blomma med de svenska färgerna, den kan nu ersättas med olika typer av ”diamanter” eller annat blingbling. Jag ska inte trötta läsaren med att rabbla ytterligare varianter. Men de är åtskilliga. Och kostnaden räknas inte längre i hundralappar, utan i tusenlappar för den som väljer värstingmodellen.

Studentmössan kvitto på valfrihetsfrossan

Även om valet av utförande på studentmössan inte är det viktigaste och mest avgörande som de blivande studenterna ställs inför, så säger det en hel del om vår tid och den valfrihetsfrossa som vi utsätts för i allt tidigare åldrar.

En hel del ungdomar är stressade av att inte veta huruvida de kommer att klara skolan med tillräckligt bra betyg för att komma in på utbildningen de önskar. I sin tur blir de stressade över om de satsar på rätt utbildning i förhållande till jobb- och inkomstmöjligheter. Men det stannar inte där. 

Karriären är en del. Utseendet, umgänget, fritidssysselsättningar och bostadsorten är andra. Idealen i sociala medier är minst sagt trendsättande. När valmöjligheterna blir allt fler blir också beslutsångesten och oron för felaktiga beslut och val större. Oron är lätt att förstå. För medelklassens unga handlar det säkert om oron att falla i den sociala och ekonomiska hackordningen, för arbetarklassens att inte räknas eller räcka till alls.

Det är lätt att bli en aning dyster vid tanken på att de flesta partierna såväl till höger som vänster inte verkar vilja göra något rejält åt de ökande klassklyftorna och den hårdnande konkurrensen mellan människor. I stället gödslar de stressen med ena handen och ser till så att köerna till kuratorer och BUP blir allt längre med den andra.

Ifrågasätt valfrihetsfrossan

När media nu rapporterar om de stundande nedskärningarna inom skolans värld ligger det nära till hands att tro att det kommer att leda till färre lärare per elev, färre specialpedagoger, färre kuratorer, färre fritidsledare och så vidare.

Skolans kunskapsuppdrag blir svårare att utföra med en ännu mer slimmad budget och inte blir det enklare att arbeta med det så viktiga kompensatoriska uppdraget heller. De som kommer drabbas hårdast är elever som har det tuffast i skolan, ungdomar som kommer från hem där det inte finns studievana eller inte har någon att prata med om sin oro inför framtiden.

När man vädrar sin kritik av valfrihetssverige riskerar man såklart att anklagas för att vara på nostalgitripp i det som somliga kallar DDR-Sverige. Att ojämlikheten i landet har ökat sedan 1990-talet verkar inte bry dessa särskilt mycket. 

Vill man göra Sverige mer jämlikt igen, måste man ifrågasätta valfrihetsfrossan som byggts upp genom decennier av avregleringar, privatiseringar och egocentrerade ideal.