
Jag hade tur. När jag gick i skolan, för närmare hundra år sedan, på 1990-talet och tidigt 2000-tal, var antisemitism en marginell företeelse i svenska klassrum. Åtminstone i de övremedelklassammanhang där jag befann mig.
Det var inte så att den aldrig förekom. Jag hade en klasskamrat som kallade mig ”utlänning”, vilket jag tyckte var en ganska vag förolämpning. En tjej i min klass sade att hennes pappa inte gillade judar. Men det påverkade inte mig i någon större utsträckning.
Jag var stolt över att jag var judinna och öppen med min judiska identitet. Det var sällan ett problem.
Så är det inte för svenskjudiska barn som växer upp i dag.
Elever döljer sin identitet
En rapport från Skolverket om antisemitism i svenska skolor visar att många judiska elever döljer sin judiska identitet av rädsla för att utsättas för hat. Situationen har bara blivit värre efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023. Färre vågar bära judiska symboler. Antisemitismen styr till och med val av skola. I vissa fall leder det till att judiska elever väljer bort skolor där de egentligen hade velat gå.
Det är uppenbart att något behöver göras för att bekämpa antisemitismen i svenska skolor. Men vad?
Det vanligaste svaret brukar vara: utbildning. I Sverige finns det en föreställning om att antisemitism handlar om brist på kunskap. Skicka skolklasser på hågkomstresor till Auschwitz, lär dem mer om judar och judendom så kommer antisemitismen snart att vara ett minne blott. Jag är inte emot att elever lär sig mer om judar, judendom eller Förintelsen, men mer kunskap räcker inte för att förändra situationen i svenska klassrum.
Antisemitism är en värderingsfråga
Den antisemitism som är vanligast i svenska skolor är oftast kopplad till Israel och Mellanösternkonflikten och förekommer främst bland muslimska elever med invandrarbakgrund. Att framför allt tala om antisemitism i samband med Förintelsen riskerar att göra det till ett historiskt fenomen snarare än något dagsaktuellt, om inte läraren väljer att ta tillfället i akt att berätta om hur antisemitismen har förändrat skepnad sedan dess.
Det finns gott om exempel på att det går alldeles utmärkt att vara högutbildad och hata judar. Antisemitism är inte en kunskapsfråga
Sedan finns det inget motsatsförhållande mellan utbildning och antisemitism. Det finns gott om exempel på att det går alldeles utmärkt att vara högutbildad och hata judar. Antisemitism är inte en kunskapsfråga, utan en värderingsfråga. Dessvärre är det mycket svårare att förändra människors värderingar än att öka deras kunskap. Det blir inte lättare av att många elever med ursprung i Mellanöstern får med sig judehatet hemifrån.
Björn Westerström, samordnare i Malmö stads arbete mot antisemitism i skolan, berättar för Vi Lärare att det förekommer att lärare och rektorer får antisemitiska mejl från föräldrar som kräver att deras barn inte följer med på studiebesök till synagogan. Ibland sjukanmäls barnet för att slippa vara med. Det sker även att föräldrar inte vill att deras barn ska följa med på hågkomstresa till Polen när de får höra att det handlar om Förintelsen och judisk historia.
Skolorna måste sätta ner foten
Även om det är svårt att förändra människors värderingar går det att förändra hur skolan agerar. En rapport från Brottsförebyggande rådet visar att skolor allt för ofta låter bli att ta tag i antisemitism – trots att det rör sig om solklara fall av judehat. Antingen sopas det under mattan eller så förminskas det. Ibland har antisemitiska påhopp, till och med våld, ursäktats med att den skyldige själv har det tufft.
Lärare och rektorer måste visa att antisemitism inte tolereras
Det kan inte fortsätta så här. Lärare och rektorer måste visa att antisemitism inte tolereras. Varje incident måste leda till samtal med elevens föräldrar och rektorn. Alla hatbrott måste polisanmälas.
Nolltolerans mot antisemitism kommer inte nödvändigtvis att lösa det grundläggande problemet, men det kommer åtminstone att göra det mer socialt kostsamt att uttrycka judehat.
Framför allt kommer det att göra judiska skolbarns tillvaro mer dräglig, och mindre ensam.
Naomi Abramowicz är journalist och mångårig ledarskribent. Hon skriver regelbundet för Göteborgs-Posten och Barometern och har tidigare skrivit i bland annat Expressen.
Tidigare krönikor
- Historien om guldfisken har allt som karaktäriserar svenska värderingar
- Lantmäteriets ledning kände till myndighetens säkerhetsproblem i åratal
- Liberalernas eviga tjafsande har gjort partiet irrelevant för väljarna














