Prioritera språkkraven för medborgarskapet i stället
Min uppmaning till migrationsministern är enkel: ödsla inte tid på att analysera denna utredning utan fokusera på kraven för medborgarskap. De har redan fått vänta för länge, skriver Paula Bieler Eriksson.
Paula Bieler Eriksson
Fristående krönikör AltingetFör lite drygt sju år sedan, i slutet av mars 2016, besökte jag USA för första gången. Jag var där som inbjuden gäst och talare till universitetet i Wisconsin, vars avdelning för skandinaviska studier gav en kurs om ”högerpopulismen” i Norden. De ville ha med en sverigedemokrat som kunde ge sin bild av vad partiet stod för, och sin syn på hur invandringspolitiken borde fungera.
I dag är det ganska få som ifrågasätter att reglerna för att få medborgarskap i Sverige har varit ovanligt slappa.
Det jag minns starkast från besöket är frågestunden efter mitt föredrag. Studenterna, som nog hade förväntat sig at se och höra något helt annat än det jag dittills gett dem, försökte få grepp om vad som fick partiet att kvala in i de politiska etiketter de läst om. En ung man frågade vad SD ville se som krav för att få bli medborgare, utöver de krav på exempelvis språkkunskaper som han förutsatte fanns. När jag förklarade att det inte fanns sådana krav utan i princip räckte med tillräckligt lång tid i landet utan alltför allvarlig brottslighet alltför nyligen blev det påfallande tyst i rummet.
Inte mycket att hurra för
I dag är det ganska få som ifrågasätter att reglerna för att få medborgarskap i Sverige har varit ovanligt slappa. Redan 2019 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning om bland annat språk- och samhällskunskapskrav för att få medborgarskap, och två år senare var den färdig. Då hade dock migrationskommittén hunnit avsluta sitt arbete och bland annat föreslagit att liknande krav skulle införas även för permanenta uppehållstillstånd, så ytterligare en utredning tillsattes. Till följd av en önskan om samordning blev därmed kraven för medborgarskap liggande.
I måndags presenterades så resultatet av den senare utredningen. Tyvärr var det inte mycket att hurra för.
I migrationskommitténs utredning står klart och tydligt att de föreslagna kraven för permanent uppehållstillstånd bland annat följer av synen på dessa tillstånd som ett steg på vägen till medborgarskap, ett steg som med nuvarande lagstiftning är obligatoriskt. Kraven ska säkerställa att den sökande har ansträngt sig för att bli en del av sitt nya samhälle, och därmed verka som ett slags integrationsavstämning. I utredningen slås däremot fast att dylika krav inte kan kopplas samman med integration, och där kommittén lyfte en önskan om att visa ansträngning och ambition om att bli en del av Sverige och på sikt söka medborgarskap har utredningen i stället explicit ansträngt sig för att ta fram krav på en nivå som är lätt att klara för att undvika en begränsande effekt.
Onödigt byråkratiskt krångel
Vidare hänvisade migrationskommittén till godkänt betyg i SFI och intyg om genomgången samhällsorientering som rimliga sätt att uppfylla kraven, inte minst eftersom dessa system för bedömning redan finns på plats. Utredningen landar däremot i att helt nya prov ska tas fram, vilket medför extra kostnader samt leder till att förslagen anses kunna bli verklighet tidigast 2027. I sammanhanget kan nämnas att utredningen om krav för medborgarskap föreslog ett ikraftträdande redan 2025.
Jag kan förstås inte veta säkert men det har för mig framstått som att kommittén har sett införandet av krav för permanent uppehållstillstånd som ett sätt skynda på processen med att få åtminstone något slags språk- och samhällskunskapskrav på plats för medborgarskap. Nu, när det dessutom talas om att fasa ut sådana uppehållstillstånd, tycks det snarare bli onödigt byråkratiskt krångel utan egentlig effekt.
Min uppmaning till migrationsministern är enkel: ödsla inte tid på att analysera denna utredning utan fokusera på kraven för medborgarskap. De har redan fått vänta för länge.
Paula Bieler Eriksson är tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, men har nu lämnat politiken och läser dietistprogrammet.
Tidigare krönikor:
- Det är inte bra, men tyvärr är systemet byggt så
- Man måste vara frisk för att vara sjuk
- Därför borde det inte vara olagligt att förolämpa en statstjänsteman
- Skadeståndsskulderna läggs på hög
- Det är bra att återvändande lyfts fram i biståndspolitiken
- Mitt personkryss försvann i valet
- Faktisk politik syns för lite i valrörelsen
- Politikernas ideologiska kompass i kriser är mer intressant än kronor och straffsatser
- Ställ dig frågan: ”Hur har det parti jag röstade på sist presterat?”
- Mobilisera för din egen politik – inte mot någon annans
- Förslaget om förskolan monterar ned föräldrars möjligheter att välja själv
- Vi borde se totalförsvarsplikten på samma sätt som vi ser på skolplikten
- Så här bör Sverige hantera mottagandet av flyende från Ukraina
- Reformera valsystemet och ge mer makt åt enskilda ledamöter
- Jag är glad att Spotify valde Joe Rogan
- Bristande insyn när riksdagsledamöter aldrig är personligt ansvariga för sin röst
- En öppet subjektiv journalistik präglad av mångfald vore befriande
- Till politikerna inför valåret: Fokusera på era frågor – inte på motståndaren
- Återvandringsmiljarden handlar om de personer som blivit av med sitt hem
- Därför måste vi även lyfta kvinnors våld mot män
- Andersson vill ha socialistisk kontroll över välfärden – inte demokratisk
- Moderaterna spelar S i händerna
- När censuren kommer från medborgarna själva
- Märkliga "liberala" argument mot familjeveckan
- Valet att vaccinera sig måste få ligga hos den enskilde
- Politikernas ovana att överdriva skadar förtroendet för politiken
- I riksdagen kan väl ingen annan ha något vettigt att tillföra?
- Det borde vara svårare att regera
- Nej, riksdagen leker inte alls regering
- Sorgligt när vården motarbetar snarare än främjar amning
- Tänk om upphovsrätten hade tillgänglighet i fokus
- Lättnader i migrationspolitiken är inte längre nyckeln till Rosenbad
- Utmärkt om fokus på slöseri ökar politikers sparsamhet
- Varför ska EU få skuldsätta mina barn?