Valet att vaccinera sig måste få ligga hos den enskilde

Hösten har anlänt, och med den regnrusk och snuviga näsor. När jag för en dryg vecka sedan själv vaknade med halsont fick jag för första gången på månader vänta några dagar innan jag kunde ta ett covidtest, eftersom det tydligen var fullbokat. Som alla tidigare gånger fick jag även denna gång ett negativt provsvar, men så ser det inte ut för alla. Landet över ökar antalet bekräftade fall på nytt, liksom antalet vårdade på sjukhus, inklusive intensivavdelningarna. Än är vi, som bekant, långt från de högsta nivåerna men det tycks mig uppenbart att vi är lika långt från att kunna anse pandemin vara över.

Förvånande avveckling av restriktioner

Det förvånar mig faktiskt hur många som verkar anse det näst intill självklart att införa just vaccinpass.

Därför blev jag faktiskt förvånad när det i veckan meddelades att regeringen och Folkhälsomyndigheten anser oss vara redo för det fjärde steget i avvecklingen av restriktionerna. Ja, vi har en relativt hög, och ökande, vaccinationstäckning, men fortfarande är det många som ännu saknar fullt skydd. Samtidigt har det börjat talas om ett dalande skydd bland de som var först ut att vaccineras – alltså de mest sköra samt vårdpersonal. Och så har vi då deltaversionen, och en redan noterad ökning av smittspridning som jämfört med förra året börjat tidigare. 

Jag förstår till fullo önskan från såväl näringslivet som enskilda att snabbt kunna återgå till något slags normalläge, och jag inser att trycket på lättnader är stort. Men det är svårt att inte bli oroad när jag hör högljudda ”Äntligen!” eller ser kommentarer om bokade resor, samling till fest och utekvällar vid månadens slut. Men hur kan jag klandra dem, när FHM:s Johan Carlson själv sagt att vaccinerade efter den 29 september ”i princip kan leva som vanligt”?

Tydlig signal till ovaccinerade

Vaccinerade, ja.

När frågor har ställts om det inte är för tidigt att lätta så mycket på restriktionerna har svaren fokuserat på hur mycket mer smittspridningen bekämpas med vaccin än med restriktioner. Det viktiga nu är att få fler fullvaccinerade.

I samma veva som Carlson hälsade att alla vaccinerade kan återgå till sina tidigare liv poängterade han att ovaccinerade är ett bekymmer och kommer behöva ta hänsyn till de risker som de utsätts för. Även om det inte gavs några färdiga besked om nationella vaccinpass så har systemet aviserats, och utreds för närvarande av regeringen. Signalen är tydlig – om du vaccinerar dig kan du leva som du vill – om inte får du stå ut med fortsatta begränsningar.

Tvingas in i fållan genom oerhörd press

Utöver att riskera en onödig stor smittspridning bland vaccinerade – och därmed i samhället i stort – är det knappast oproblematiskt att så tydligt ge olika villkor för olika individer, baserat på vaccinstatus. Det förvånar mig faktiskt hur många som verkar anse det näst intill självklart att införa just vaccinpass.

Bland de som hittills avstått vaccin uppfattas idén som ett sätt att försöka tvinga dem in i fållan. Som en följd har många blivit än mer låsta i sina positioner, och ytterligare distanserat sig från såväl vaccinpositiva som makthavare. Samtidigt kan det förstås också leda till att vissa till slut vaccinerar sig, men i grunden mot sin vilja.

Där är åtminstone jag obekväm med att det sker till följd av att staten på detta sätt satt en oerhörd press gällande något som rör den kroppsliga integriteten.

Valet måste vara fritt

Jag är själv fullvaccinerad sen någon månad, men det är mitt beslut och jag fattade det faktiskt efter ganska noga övervägande och läsning av flera studier. Jag ser gärna att så många som möjligt vaccinerar sig. Men från den önskan är det för mig ett väldigt stort steg till att mer eller mindre tvinga enskilda att spruta in en för dem oönskad substans i sina kroppar. Det valet måste få ligga hos den enskilde, och det måste få vara ett fritt val.