Krönika av 
Paula Bieler Eriksson

Krönika: Trist när hemkunskapen hamnar i skymundan i skoldebatten

KRÖNIKA. Hur fungerar skyddsnäten, vad är en lagfart, hur funkar a-kassan? Ämnen som rustar barn och unga för livet och ger dem vardagsnära kunskaper nedvärderas ofta, men borde ges större tyngd och utrymme i skolan. 

Att kursplanen för hem- och konsumentkunskap explicit nämner e-handel, kreditköp och abonnemangstecknande hindrar inte att behovet av skuldsanering ökar drastiskt. 
Att kursplanen för hem- och konsumentkunskap explicit nämner e-handel, kreditköp och abonnemangstecknande hindrar inte att behovet av skuldsanering ökar drastiskt.  Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT, Jessica Gow/TT
Paula Bieler Eriksson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

I veckan meddelade Kronofogden att antalet personer som ansöker om skuldsanering fortsatt att öka drastiskt, framför allt bland unga. En del av detta kan förklaras av en ny e-tjänst som gjort det mycket lättare att lämna in en ansökan, men samtidigt konstaterar Kronofogden att många unga saknar viktiga kunskaper om privatekonomi.

Det är tydligt att det inte räckt att kursplanen för hem- och konsumentkunskap sedan 2011 explicit nämner sådant som e-handel, kreditköp och abonnemangstecknande. Eftersom ämnet knappast brukar prioriteras vad gäller tid och engagemang är jag inte förvånad.

Vardagsnära skolämnen nedvärderas

Frågan om skolans uppdrag och läroplaners utformning har diskuterats många gånger. Var går gränsen mellan det som ska förmedlas i hemmet och det som utbildade pedagoger ska lära våra barn och unga? Kanske är det bara min uppfattning, men hemkunskap verkar ofta hamna i skymundan i skoldebatten.

Det närbesläktade ämnet idrott och hälsa lyfts mest som ett medel för att få bättre studieresultat genom att ge elever motion, inte som en långsiktig kunskapsinvestering i sig.

Detta trots att båda ämnena faktiskt förmedlar kunskaper som var och en av oss kommer – eller åtminstone borde – använda sig av i livet efter skolan. Alla har vi ett hushåll vi lever i, alla har vi en kropp att ta hand om. Det är som om den nära kopplingen till vardagen också gör att dessa ämnen på något sätt anses mindre värda, som om det handlar om sådant man ändå ”kan lära sig hemma”.

Nyttan inser man först senare

För egen del vet jag att min bild av dem, och av sådan vardagsnära kunskap generellt, har förändrats mycket sedan åren i grundskolan.

Från att själv ha fokuserat mest på de ämnen som skulle lägga grunden för vidare utbildning har jag allt mer börjat uppskatta hur jag fick öva på att förhålla mig till en hushållsbudget, lära mig om konsumenträtt och hitta hälsorutiner som passar mig. Men jag har också upptäckt hur mycket mer jag önskar att skolan lärde ut när det kommer till detta slags livsförberedande kunskaper.

Lär ut livsförberedande färdigheter

Jag hade önskat att vi fått träna på att skriva CV, gå på arbetsintervju och löneförhandla. Jag hade gärna sett att grundläggande arbetsrätt hade lärts ut, jämte sådant som hur a-kassan fungerar och vad som krävs av individen för att omfattas av socialförsäkringarna och andra delar av samhällets skyddsnät.

Hur kontaktas myndigheter, när kontaktas myndigheter, vad kan de hjälpa till med och vad faller på mig själv att ordna? Vad har jag för rättigheter som patient, har jag några skyldigheter? Vad gäller om jag bor tillsammans med någon annan – och är det skillnad om det är en vän under studietiden eller min partner i ett kärleksförhållande? Vad kan jag kräva av min hyresvärd, hur köper jag en lägenhet, vad är en lagfart?

Ett livsorienterat block i läroplanen

Jag vet att skolans läroplan redan är välfylld och att ytterligare ämnen knappast ges utrymme i en handvändning. Men hade jag byggt upp utbildningen från grunden hade det naturorienterade blocket och det samhällsorienterade blocket fått sällskap av ett livsorienterat block.

Det finns så många kunskaper och färdigheter som inte bara underlättar klivet ut i vuxenvärlden utan faktiskt har stor och långvarig effekt på vår livskvalitet. Kunskaper som, om de ges till alla ungdomar, har potential att minska ekonomiska såväl som hälsomässiga klyftor. Kunskaper som faktiskt besvarar den av elever så ofta ställda frågan ”när kommer jag använda mig av det här?”.

Kort sagt önskar jag att skolan gav dessa livskunskaper större utrymme. Den ska trots allt rusta oss för livet.

red@altinget.se

 

Dokumentation

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

 

Paula Bieler Eriksson är tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, men har nu lämnat politiken och läser dietistprogrammet. 


Nämnda personer

Paula Bieler Eriksson

Fristående krönikör Altinget
Studerar på dietistprogrammet (Uppsala uni.)

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget