Det borde vara svårare att regera

Det blev ett historiskt ja till en misstroendevotering och en fälld regering. Under måndagen kommer vi få veta om det också blir ett extra val eller en ny omgång talmansrundor, men oavsett hur det blir med den saken har situationen aktualiserat frågan om hur vårt demokratiska system är uppbyggt och fungerar. Det är ett viktigt och intressant ämne, och något jag själv funderat på många gånger.

Att Löfven nu kan välja om han anser det vara mest gynnsamt med nya talmansrundor eller med ett extra val är ett orimligt maktövertag.

Ett exempel är den så kallade riksdagsspärren, alltså kravet att ett parti ska nå fyra procent för att komma in i riksdagen. I ett land där parlamentet rymmer 349 ledamöter skulle det i teorin kunna räcka med ungefär 0,3 procent för att knipa ett mandat.

I femtio år, sedan enkammarriksdagens införande, har vi dock begränsat möjligheten för små partier att ta plats i landets högsta beslutande församling. Det explicita syftet när spärren infördes var att ”motverka skadlig partisplittring” så att ”majoritetsbildning underlättas”.

Ett återkommande synsätt

Detta synsätt, att demokratin måste utformas för att göra det lätt att regera, återkommer på olika sätt i den politiska debatten. Ett exempel tog jag upp i min förra krönika, då jag skrev om klagomål på en riksdag som fällt regeringen i tunga frågor och på egen hand börjat utreda lagförslag.

Ett annat exempel är när Sverigedemokraterna 2014 anklagades för att agera ansvarslöst då de övervägde, och så småningom också beslutade sig för, att rösta på Alliansens budget. Det gick till och med så långt att Annie Lööf – vars Centerparti alltså stod bakom det budgetförslag som vann tack vare SD:s agerande – föreslog att det skulle bli olagligt att rösta på andra budgetalternativ än de man själv lagt fram.

Kaos och förstörd midsommar

De senaste två veckorna, i samband med misstroendevoteringen, har vi på liknande sätt fått höra om det ansvarslösa i att ”orsaka regeringskris”. Det har upprepats att ett extra val är oönskat, och dessutom orimligt så nära ett ordinarie val eftersom en ny riksdag och regering knappt hinner tillträda. Vi har matats med budskap om kaos och hur krisen kommer förstöra midsommarfirandet. Regeringen borde helt enkelt tillåtas regera, eftersom den faktiskt tillåtits att tillträda.

För egen del har jag aldrig köpt detta synsätt. Det ska inte vara lätt att regera. Tvärtom hör det så att säga till, i ett fritt och demokratiskt land med många olika viljor, att det krävs ganska mycket för att ta och visa hänsyn till en så stor del av dessa som möjligt, eller åtminstone en majoritet.

Gör det hellre svårare att regera

Faktum är att jag gärna hade sett förslag som snarare gör det ännu svårare att regera, eller från ett annat perspektiv: som lägger större vikt vid bred representation. Om jag bara utgår från de områden jag nämnt i denna text så jag till exempel föredragit att riksdagsspärren försvann helt, så att fler åsikter kunde representeras i riksdagen.

Vad gäller såväl val av statsminister som budgetomröstningar hade jag gärna sett ett system där riksdagens ledamöter endast kunde rösta på bifall eller avslag, så att förslagen faktiskt krävde förankring hos en majoritet.

Låt inte extra val användas taktiskt

Och när det kommer till extra val är det för mig självklart att ett sådant borde inleda en helt ny mandatperiod. Samtidigt borde det endast utlysas om riksdagen misslyckas med att välja statsminister. Att Löfven nu kan välja om han anser det vara mest gynnsamt med nya talmansrundor eller med ett extra val är ett orimligt maktövertag.

Jag hade egentligen kunnat skriva hur mycket som helst om olika delar av vårt demokratiska system och saker jag vill se över eller förändra. Men jag kan lova att jag aldrig hade skrivit något i syfte att förenkla maktutövande.

Visst ska ett land kunna styras och en regering kunna styra. Men det ska ske genom att personer som är kapabla och villiga att göra jobbet hamnar på de högsta positionerna.

Inte genom att göra jobbet lätt.