Krönika: Pandemin har visat hur livspusslet kan bli enklare

Det senaste året har på många sätt varit prövande och omställningarna har varit många. Fysisk och social distansering, begränsningar av nöjes- och fritidsliv samt en plötslig övergång till distansarbete har utan tvekan påverkat våra liv. Men trots att det ibland låter så, är det inte bara på ett negativt sätt.

Redan i början av pandemin lyfte jag förhoppningar om vissa positiva bieffekter av en i övrigt tragisk situation. Möjligheten till hemarbete var en sådan. Kanske skulle vi äntligen få se en ordentlig utveckling där? De tekniska förutsättningarna har trots allt funnits ett tag, och de potentiella fördelarna är många.

Bostads- och lokalbristen i större städer kan minska, liksom den rusningstrafik som under lång tid tärt på både pendlare och vår miljö. Dessutom borde det berömda livspusslet bli enklare att lägga.

Enklare livspussel i pandemin

Det senare har nu bekräftats från fackligt håll, där åtminstone förbunden ST (pdf) och TCO (pdf) undersökt distansarbetets effekter på arbetsmiljön såväl som balansen mellan arbets- och privatliv. Mycket riktigt upplevde en klar majoritet av de som jobbat hemifrån att livspusslet förenklats, särskilt om de var småbarnsföräldrar eller vanligtvis pendlade längre sträckor.

Utöver detta upptäcktes att en klar majoritet av de hemarbetande ansåg att de minst lika bra som vanligt, ofta bättre, kunnat koncentrera sig på jobbet. Dessutom hade de fått lika mycket eller till och med mer gjort än vanligt.

Kvinnor uppskattar distansarbetet

Så här på kvinnodagen kan noteras att undersökningarna visade att framför allt kvinnor upplevt sådana fördelar. Det var också vanligare att kvinnor ville fortsätta med distansarbete. Egentligen är det inte förvånande. Det är oftare kvinnor som stressar över sitt livspussel, går ner i arbetstid och vabbar. Sett ur den vinkeln blir detta även en fråga om jämställdhet.

Man kan resonera fram och tillbaka kring att kvinnor i högre grad anpassar arbetslivet efter privatlivet, men det är ett faktum. Distansarbete möjliggör för den anpassningen att ske utan att det märks i plånboken. Det är också ett faktum att kvinnor utför mer hushållsarbete än män. Minskad restid samt ökade möjligheter att få undan en del av detta arbete på rasterna under dagen kan bevisligen leda till minskad stress, och därmed bekämpa negativa hälsoeffekter som i dag slår ojämnt.

Behöver vi nya avtal och lagar?

Att många upplevt övergången till hemarbete som positiv innebär förstås inte att alla har det. Utöver olika arbetsuppgifter spelar personliga förutsättningar och preferenser in. Allt detta kan dessutom variera över tid. Där en person knappt får något arbete gjort utan stimulans från kollegor saknar en annan arbetsro omringad av andra. Den som förr var mån om att kunna lämna jobbet på jobbet kanske i dag vill kunna tillbringa mer tid närvarande i hemmet.

Som med så många andra saker är det alltså i slutänden en fråga om mer flexibilitet och individuella anpassningar. Gamla uppfattningar om att arbete ska ske på ett visst sätt lär så småningom överges, och i takt med detta bör avtal, ramverk och kanske till och med lagar ses över.

Hur ser exempelvis framtidens arbetsgivaransvar ut för arbetsmiljön om allt mer arbete utförs hemma? Borde de med arbeten som verkligen måste utföras på en viss plats under vissa fasta tider kompenseras för bristande flexibilitet? Kan pendling i viss mån kunna räknas som arbetstid, ska vissa förmåner erbjudas skattefritt?

Motivation för förändring

Det är inte alltid enkelt med förändring, men utöver de specifika lösningar som tagits fram under pandemin har vi kanske framför allt fått en viktig påminnelse om hur bra vi faktiskt brukar kunna anpassa oss, bara vi är tillräckligt motiverade. Förhoppningsvis kan den insikten användas för att låta allt fler personer hitta sina optimala arbetsförutsättningar, med vinster för såväl produktivitet som folkhälsan. För visst borde välmående, effektiva medarbetare vara motiv nog?

[email protected]