Krönika av 
Paula Bieler Eriksson

Återvandringsmiljarden handlar om de personer som blivit av med sitt hem

Alltför ofta blandas återvandring samman med utvisningar, och fokus läggs på huruvida personer är lämpade att befinna sig i vårt land eller inte. Det perspektiv jag utgått från har snarare varit flyktingarnas när jag var med och tog fram löftet om en återvandringsmiljard i SD, skriver Paula Bieler Eriksson.

Den förra biståndsministern, Per Olsson Fridh (MP), var en av alla dem som förfasades över budgetbeslutet om återvandring.
Den förra biståndsministern, Per Olsson Fridh (MP), var en av alla dem som förfasades över budgetbeslutet om återvandring. Foto: Janerik Henriksson/TT/Privat
Paula Bieler Eriksson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

”Jag vet att du tvivlar på mig. Det har du alltid gjort. Och du har rätt. Jag tänker ofta på Säcks ände. Jag saknar mina böcker. Och min fåtölj, och min trädgård. Det är där jag hör hemma. Det är mitt hem. Det var därför jag kom tillbaka. För att ni inte har något. Något hem. Det togs ifrån er. Men jag hjälper er att ta tillbaka det om jag kan.”

I mitt twitterflöde fladdrade en bild förbi. Det var en scen ur filmatiseringen av Bilbo – En hobbits äventyr. Bilbo Bagger förklarar med orden ovan varför han återvänt till gruppen, trots att han uppenbart längtar hem och vantrivs med den sortens våghalsiga uppdrag han åtagit sig. Han gör det för att han vet värdet av ett hem, och vill hjälpa dvärgarna att återfå sitt.

Ett sista steg i en asylprocess

När Sverigedemokraterna för en dryg vecka sedan samlades för sina landsdagar lades stort fokus på den partiinterna debatten om återvandring. Ämnet hade dessutom aktualiserats i samband med budgetbeslutet, eftersom SD lyckats förhandla fram öronmärkning av en miljard kronor ur biståndsbudgeten till satsningar på just återvandring. Den ena upprörda rösten efter den andra förklarar hur hemskt det är med sådana satsningar, att det visar på en ”sann” agenda om att ”repatriera” alla invandrare. Att det inget annat är än ett uttryck för den rasism man alltid anser sig se hos sverigedemokratiska företrädare.

Det handlar om personer vars hem tagits ifrån dem. Det medmänskliga är att hjälpa dem ta det tillbaka.

För mig som följer debatten utifrån – både den partiinterna på partiets kongress och den som drivs av förfärade SD-motståndare – tycks allt hamna snett. Jag har ju trots allt varit med och tagit fram löftet om en återvandringsmiljard, jag har lyft fram att den bör finansieras med bistånd och jag har tryckt på att den bör ses som ett första steg i det sista steget av en välfungerande asylprocess. Jag känner inte igen mig i dagens debatter, men jag känner igen mig i citatet från Bilbo.

De som längtar tillbaka

Alltför ofta blandas återvandring samman med utvisningar, och fokus läggs på huruvida personer är lämpade att befinna sig i vårt land eller inte. Det perspektiv jag utgått från har snarare varit flyktingarnas. De som en gång tvingats bort från och förlorat sina hem. De som längtar tillbaka, men inte ser hur ett återvändande är möjligt. Det är för deras skull jag önskar en välfungerande, fokuserad återvandringspolitik.

Obegränsade möjligheter

Genom åren har jag fått många frågor om hur återvandringspolitiken kan omsättas i praktik. Mina svar har varierat eftersom jag ser så många potentiella satsningar. Några exempel vill jag ändå lyfta, nu när det faktiskt avsatts pengar till detta. Det vore självklart önskvärt med grundläggande återuppbyggnad av infrastruktur och centrala funktioner såsom fungerande sjukvård.

Jag har lyft satsningar på skolsystem – inte minst för dem vars barn påbörjat sin skolgång i Sverige och som inte vill att ett återvändande innebär ett abrupt avslut av eller kraftigt försämrad kvalitet på utbildningen. Jag har talat om återetableringsstöd som underlättar nystartande av företag eller andra verksamheter som stärker såväl hemlandet som den återvändandes trygghet. Möjligheterna är i princip obegränsade, för den som försöker tänka brett.

Tagits ifrån sitt hem

Den förra biståndsministern, Per Olsson Fridh, var en av alla dem som förfasades över budgetbeslutet om återvandring. Jag hoppas att den biståndsminister som administrerar det, vare sig det blir Matilda Ernkrans eller någon helt annan efter nästa val, i stället ser satsningen för vad den är och ger fler möjligheten att återvända. Det handlar om personer vars hem tagits ifrån dem. Det medmänskliga är att hjälpa dem ta det tillbaka.


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget