Krönika av 
Paula Bieler Eriksson

SD:s tillbakagång är en lättnad

Så kom till slut dagen då Sverigedemokraterna fick se ett valresultat där de lyckades sämre än föregående val, skriver Paula Bieler Eriksson. 

”Vi visste att vi hade rätt, att vår politiska grund var stabil nog att ena och stärka hela landet, att sakpolitiken fanns och var stark på alla områden”, skriver Paula Bieler Eriksson.
”Vi visste att vi hade rätt, att vår politiska grund var stabil nog att ena och stärka hela landet, att sakpolitiken fanns och var stark på alla områden”, skriver Paula Bieler Eriksson.Foto: Privat, Fredrik Persson/TT
Paula Bieler Eriksson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Självklart har alla förstått att det skulle ske förr eller senare, men bilderna från Sverigedemokraternas valvaka talar sitt tydliga språk – förväntningen var långt senare. Gårdagskvällen skulle vara en segerkväll. I stället blev det platt fall.

För egen del måste jag faktiskt erkänna att jag blev lite lättad.

Av de etablerade partierna har Sverigedemokraterna förvisso klart mest genomarbetad migrationspolitik även på EU-nivå, politik som behövs, men den kommer de förhoppningsvis kunna driva även med de tre mandat de nu får. Däremot visade gårdagen att deras taktik och fokus i valrörelsens spurt inte gav gehör. Och det är något de kan sörja på kort sikt, men förhoppningsvis lära av på lång sikt.

Ett parti för hela landet?

Jag engagerade mig i den sverigedemokratiska rörelsen för ganska exakt femton år sedan, strax efter EU-valet 2009. Det var ett parti med framtiden för sig. Hårt ansatt och intensivt hatat, absolut. Men samtidigt tydligt förankrat i en klar bild av vilket parti man ville vara, vilken vision man hade för både den egna rörelsen och landet i stort. Och det fungerade.

Vi var Socialdemokraternas arvtagare, de som skulle föra folkhemmet in i 2000-talet. Men så hände något.

Att vara med på den sverigedemokratiska resan under framför allt tidigt 2010-tal var på många sätt fantastiskt. Framgångarna avlöste varandra, politikutvecklingen blomstrade och medlemskåren växte lavinartat. Man började bli den folkrörelse man talat om. Ett parti för hela landet.

Vi hade arbetsnamn på budgetdokument i stil med ”sagan om Sverige” där fokus var att visa hur vi kunde bygga upp landet på nytt. Det gjordes satsningar på att nå ut till kvinnor, invandrare, unga, äldre, röda norrlänningar och blågröna stockholmare. Vi visste att vi hade rätt, att vår politiska grund var stabil nog att ena och stärka hela landet, att sakpolitiken fanns och var stark på alla områden. Vi var Socialdemokraternas arvtagare, de som skulle föra folkhemmet in i 2000-talet.

Men så hände något.

Var är självförtroendet? 

Kommunikationen förändrades. Politikens fokus förändrades. Det breda och folkliga byttes ut mot ett allt mer ensidigt fokus på så kallat hårda frågor. Korta budskap, gärna med en offensiv känsla, som kunde spridas snabbt och generera många interaktioner i sociala media premierades. Lås in. Utvisa. Och dessutom: är du inte med oss så är du mot oss.

Det senare har vi verkligen fått se de senaste veckorna av valspurten. När Kalla Fakta släppte sitt reportage var det som om något brast totalt i det parti som tidigare ansträngt sig för att framstå som ansvarstagande och statsmannamässigt. I stället för att sakligt hantera det som framkom – där det fanns såväl relevant kritik som överdrivna anklagelser – och sedan återgå till att prata om partiets politik och varför SD behövs i Europaparlamentet valde partiet att gå till aggressiv motattack.

Varför gick det bra förra gången? 

Från SD-håll läser jag i dag en hel del kommentarer om att nedgången beror på det låga valdeltagandet. Men följdfrågan måste bli – varför lyckades SD mobilisera väljare bättre i de två föregående valen, än vad partiet gjorde denna gång?

För mig är det helt uppenbart att Sverigedemokraterna behöver återfinna sitt självförtroende, och sin konstruktiva framtidstro. Prata mindre om andras tillkortakommanden och mer om vad man vill göra och hur Sverige kan blomstra med SD vid rodret. Ett varaktigt engagemang, vare sig det handlar om medlemmar och företrädare eller väljare som ska förmå ta sig till vallokalerna, kräver framtidsvisioner och ett tydligt syfte.

Det syftet kan inte vara ”alla andra är ett klägg”.

Fakta

Paula Bieler Eriksson är tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, men har nu lämnat politiken och läser dietistprogrammet. 

Tidigare krönikor:

- Ge Sverige riktig valfrihet, Tidöpartierna

- Göteborgs anmälningspliktsbeslut ett populistiskt slag i luften

- Absurt av C att tvinga in alla barn i samma utbildningsmall

- Prioritera språkkraven för medborgarskapet i stället

- Det är inte bra, men tyvärr är systemet byggt så

- Man måste vara frisk för att vara sjuk

- Vad gör man för pengarna?

- Därför borde det inte vara olagligt att förolämpa en statstjänsteman

- Skadeståndsskulderna läggs på hög

- Det är bra att återvändande lyfts fram i biståndspolitiken

- Mitt personkryss försvann i valet

- Faktisk politik syns för lite i valrörelsen

Politikernas ideologiska kompass i kriser är mer intressant än kronor och straffsatser

Ställ dig frågan: ”Hur har det parti jag röstade på sist presterat?”

Mobilisera för din egen politik – inte mot någon annans

Förslaget om förskolan monterar ned föräldrars möjligheter att välja själv

Våldsmonopolet måste säkras

- Vi borde se totalförsvarsplikten på samma sätt som vi ser på skolplikten 

Så här bör Sverige hantera mottagandet av flyende från Ukraina

- Reformera valsystemet och ge mer makt åt enskilda ledamöter

Jag är glad att Spotify valde Joe Rogan

Bristande insyn när riksdagsledamöter aldrig är personligt ansvariga för sin röst

En öppet subjektiv journalistik präglad av mångfald vore befriande

Till politikerna inför valåret: Fokusera på era frågor – inte på motståndaren

Återvandringsmiljarden handlar om de personer som blivit av med sitt hem

Därför måste vi även lyfta kvinnors våld mot män

Andersson vill ha socialistisk kontroll över välfärden – inte demokratisk

- Moderaterna spelar S i händerna

När censuren kommer från medborgarna själva

- Märkliga "liberala" argument mot familjeveckan 

- Valet att vaccinera sig måste få ligga hos den enskilde 

- Politikernas ovana att överdriva skadar förtroendet för politiken

I riksdagen kan väl ingen annan ha något vettigt att tillföra?

- Det borde vara svårare att regera

Nej, riksdagen leker inte alls regering

Sorgligt när vården motarbetar snarare än främjar amning

- Tänk om upphovsrätten hade tillgänglighet i fokus

Lättnader i migrationspolitiken är inte längre nyckeln till Rosenbad

Utmärkt om fokus på slöseri ökar politikers sparsamhet 

- Varför ska EU få skuldsätta mina barn?  

- Pandemin har visat hur livspusslet kan bli enklare

- Trist när hemkunskapen hamnar i skymundan i skoldebatten


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00