Proteststormen som blåser upp i EU kan skada svensk ekonomi

Europafackets generalsekreterare varnar för dem som vill ”bränna upp EU-regler på bål”. Kampanjen för avregleringar kan leda till farliga försämringar av arbetsvillkoren, sade Esther Lynch när hon kommenterade EU-kommissionens nya konkurrenskraftskompass.

Läget påminner om 2004. Då mobiliserade europeiska fackförbund mot avregleringen av tjänstesektorn. EU-kommissionen hade utan ordentligt samråd lagt fram det så kallade Bolkestein-direktivet, där regler i ett företags ursprungsland skulle gälla oavsett i vilken EU-stat som tjänsterna utfördes.

Fackförbunden befarade sämre arbetsvillkor. Förslaget blev en av de stora frågorna inför valet till EU-parlamentet 2004, även i Sverige. Resultat blev att kommissionen fick backa. Priset blev högt även i ett större perspektiv. Bilden av att en elit i Bryssel ville försämra för löntagarna bidrog till att det blev nej i Frankrikes omröstning till den nya EU-konstitutionen 2005.

Fack och civilsamhällen är oroade

Tjugo år senare verkar Ursula von der Leyen ha glömt läxan, liksom den svenska regeringen. Nu protesterar alltså Europafacket igen. De avregleringar som kommissionen vill genomdriva går under beteckningen ”förenkling” men handlar även om nivån på kraven. Och om att hindra medlemsstater att ha mer ambitiösa krav på till exempel arbetsmiljön.

Andra delar av civilsamhället är också oroade. Miljörörelse, konsumentorganisationer. Mer än 250 organisationer skrev nyligen under ett upprop mot avregleringarna.

Men det är riskabelt att köra över de miljontals människor som engagerat sig för skyddet av arbetsvillkor, miljö och konsumenter.

Konkurrenskraft ersatte grön omställning som EU:s nya mantra 2023. Regeringen Kristersson spelade en avgörande roll under det svenska ordförandeskapet första halvåret. Då drev man de punkter som organisationen Svenskt Näringsliv tagit fram, bland annat att EU:s ska ha färre regler som begränsar företags frihet. Det var även bakgrunden till den rapport av Mario Draghi, som nu blivit EU-kommissionens ledstjärna för de kommande fem åren.

Men det är riskabelt att köra över de miljontals människor som engagerat sig för skyddet av arbetsvillkor, miljö och konsumenter. Förtroendet för den inre marknaden liksom för EU som helhet bygger på att unionen levererar fördelar för medborgarna.

Stödet bland arbetare kan minska

Upplever man istället försämringar på grund av beslut i Bryssel kan stödet för den europeiska integrationen minska, liksom för tjugo år sedan. Statsvetarna Simon Hix och Bjørn Høyland har visat hur en politik mer till höger i Bryssel minskar stödet för unionen bland arbetare.

Beslut i slutna rum gör situationen värre. Bristen på korrekt samråd och dokumentation under utarbetandet av Draghi-rapporten är oroande. Många industriorganisationer gjorde inspel. Rapporten innehåller till exempel hård och delvis ogrundad kritik mot Reach-förordningen om farliga kemikalier.

Men Mario Draghis medarbetare registrerade inte några mötesanteckningar eller andra inspel från de mest inflytelserika aktörerna i branschen, som den tyska kemiindustrin. Det finns inte heller någon dokumentation om Draghis kontakter med inflytelserika Business Europe och Round Table of European Industrialists (ERT). Dessa exempel är symptom på ett mer allmänt problem som fördömts av Europeiska ombudsmannen: bristen på öppenhet inom kommissionen.

Priset för avregleringar kan bli högt

Svenskt Näringsliv beskriver i sin årsredovisning för 2023 hur man lyckats förändra EU:s dagordning. Det stämmer, och är ett av de främsta exemplen på hur svenska aktörer påverkat EU under de 30 års av medlemskap. Regeringen Kristersson har spelat en avgörande roll utifrån näringslivsorganisationens mall.

Men det är inte säkert att omsvängningen långsiktigt gynnar svenska företag som behöver en fungerande europeisk union och en inre marknad utan gränshinder. Om medborgarnas förtroende för EU sjunker och nationalismen tar över kan priset för avregleringarna bli högt.