Krönika av 
Mats Engström

Grönt omvandlingstryck kan hjälpa europeisk industri

EU har gjort gränsjusteringsåtgärder till en central del av sin klimatstrategi, men länder utanför EU är inte förtjusta. Det vore olyckligt om den stötestenen blev ett hinder för nästa reform av utsläppshandeln. 

Utsläppshandeln och koldioxidtullarna kan bli en huvudfråga för det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2023. (Arkivbild) 
Utsläppshandeln och koldioxidtullarna kan bli en huvudfråga för det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2023. (Arkivbild) Foto: Frank Augstein/AP/TT
Mats Engström
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Finns det något osexigare ord än ”gränsjusteringsåtgärder”? Ändå hänger EU:s och Sveriges klimatpolitik på hur det går med förslaget som kommissionen väntas lägga fram den 14 juli.

Tanken är att ta ut en avgift på importerade produkter som jämnar ut prisskillnaden mellan till exempel stål och cement som tillverkas inom EU, och import från länder med svagare klimatpolitik. Sådana ”koldioxidtullar” har diskuterats i många år, men förra året kom EU-regeringarna överens om att det är allvar.

Som så ofta annars finns djävulen i detaljerna. Hur ska till exempel uppgifter om att ett företag i Kina tillverkar stål med lägre utsläpp än genomsnittet gå att kontrollera?

Den koldioxidintensiva industrin är en stark förespråkare. Inte minst nu när priset på EU:s utsläppsrätter är högt. Visserligen har branscher som stål och cement hittills fått utsläppsrätter gratis, men i takt med att EU:s utsläppsmål skärps ökar kraven på omställning.

Motstånd från Kina, Indien, Ryssland...

Trots att EU gjort gränsjusteringsåtgärder till en central del av sin klimatstrategi är vägen framåt inte enkel. Planerna har redan lett till starka reaktioner från länder utanför EU, från Ukraina till Kina.

De ansvariga i Bryssel hoppas att motståndet går att hantera. Vi ska börja försiktigt och i dialog med andra delar av världen, sa kommissionsledamoten Valdis Dombrovskis till EU:s finansministrar nyligen.

Så enkelt är det nog inte. Köpenhamnsmötet 2009 visade vad som kan hända när länder som Kina, Indien, Ryssland, Sydafrika och Brasilien går emot EU:s klimatförslag. Dessa så kallade BRICS-länder, som möts i dagarna, låter sig inte övertygas särskilt lätt.

Djävulen finns i detaljerna

Dessutom är gränsjusteringsåtgärderna tekniskt svåra att införa. På pappret går det att göra dem förenliga med WTO:s regelverk, men som så ofta annars finns djävulen i detaljerna. Hur ska till exempel uppgifter om att ett företag i Kina tillverkar stål med lägre utsläpp än genomsnittet gå att kontrollera?

Samtidigt har själva hotet från EU redan haft en effekt på andra länder och företag. Ryska bolag höjer till exempel tempot i den tidigare rätt långsamma klimatomställningen.

Tanken är att gränsjusteringsmekanismen ska vara på plats 2023. Vad händer om det tar längre tid?
Här verkar EU-kommissionen ha bundit upp sig för några veckor sedan i meddelandet om den uppdaterade industripolitiken:

”Existing tools to address the risks of carbon leakage of globally exposed energy-intensive industries should continue to be used until fully effective alternative arrangements are in place.”

Översatt till realpolitik: Ingen minskning av fria utsläppsrätter innan gränsjusteringsåtgärderna har införts.

Grönt tryck kan gynna konkurrenskraften

Det är synd. Ja, det blir orimligt för en del branscher med mycket högre koldioxidpris inom EU, men att det finns en viss skillnad mot omvärlden behöver inte vara till nackdel vare sig för processindustrin eller för det samlade näringslivet.

Tvärtom kan ett grönt omvandlingstryck vara bra för konkurrenskraften. Så var det med moderniseringen av den svenska massa- och pappersindustrin när klorgasblekningen fasades ut. Japanska företag har tvingats bli mer effektiva på grund av höga energipriser. Och så vidare.

Därför är det olyckligt att villkora nästa reform av utsläppshandeln med att gränsjusteringsåtgärderna ska vara införda. Att gå före lagom mycket i klimatomställningen kan tvärtom gynna länder med avancerad industri. Till exempel svenska företag som är bra på innovation både för avancerad tillverkning och för nya smarta cirkulära lösningar. Vad som är ”lagom” måste man analysera från bransch till bransch, utan att föregripa det genom generella principer som kommissionen nu verkar inne på.

Kan bli huvudfråga för svenska EU-ordförandeskapet 2023

Utsläppshandeln och koldioxidtullarna kan bli en huvudfråga för det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2023. Det gäller att vara förberedd på ett scenario där gränsjusteringsåtgärderna dröjer och starka krafter vill stoppa nya reformer av utsläppshandeln.

 

Nämnda personer

Valdis Dombrovskis

Verkställande vice ordförande Europeiska kommissionen, ansvarig för En ekonomi för människor
Master i fysik (Lettlands uni. 1996)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00