Det är inte så jag minns det

Utanför domkyrkan ringlar kön lång. För en gångs skull skiner solen denna januari­dag. De flesta är uppklädda. Många har blomsterbuketter med sig. Så släpps vi in och kyrkorummet fylls till sista plats. Prick klockan tre skrider processionen fram i mittgången. En fanbärare går först, sedan kommer alla läkarstudenter. Frimodigt tittar de upp och ler, nickar till anhöriga. Jag får blickkontakt me...


Detta innehåll har levererats automatiskt via RSS utan Altingets ansvar