AKB i tv-underhållning är ett lillfinger som inbjuder till att ta hela handen

När dokusåpan The Apprentice planerades var inte Donald Trump förstavalet. Man letade egentligen efter en mer lyckad företagsledare, med större rikedomar och färre konkurser bakom sig. Trumps halvsjabbiga kontor på Manhattan passade inte in i fantasin, utan fick ersättas av scenbygge som bättre passade ihop med bilden av Donald Trump som skulle byggas upp i programmet. Den som gav honom en språngbräda till Vita huset halvannat årtionde senare.

Tidigt 00-tal regerade dokusåporna som man sade då, eller reality-tv som det heter i dag, även i Sverige. Medan en specifik reality-stjärna som bekant inom kort bokstavligen regerar världens främsta militärmakt, har reality närmast blivit standard inom alla möjliga genrer. Vid sidan av standardformatet ”unga människor i badkläder blir fulla och släpper hämningarna inför kameran” som återkommer i olika varianter så har reality-tv visat sig kunna fyllas med det mesta. Husrenoveringar, skuldsanering, lantliv, matchmaking, och så vidare.

De politiska kopplingarna har inte uteblivit i Sverige heller, även om Jan Emanuels vända i riksdagen (S) efter segern i Robinson knappast kan mäta sig med två mandatperioder i Ovala rummet. Oftare flyter dock politiken och realityn ihop på andra vis, som när komikern David Batra får en egen tv-serie vars själva förutsättning är att hans fru Anna (M) utnämnts till landshövding i Stockholm.

Som om det inte vore nog lyckades SVT även göra en redig flipp-flopp

First Lady rullar på

Stackars David Batra. Det hör inte till vanligheten att moderatledare tvingas avgå mitt under en mandatperiod, men när David Batra byggt en hel show på att han var gift med ordföranden i Sveriges vid den tiden näst största parti så fick hustrun foten av partiet. Ironiskt nog för att hon ville fälla regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna. Försök förklara det för någon som inte var med i den grå forntiden 2017.

Nu skulle kamerorna följa David och Anna när de installerade sig i Tessinska palatset för vad som brukar vara en bekväm ändhållplats för gamla partiledare.

Men Anna Kinberg Batra lyckades få sparken – igen. Avslöjandet om hur tunga poster gick till kompisar utan någon egentlig rekryteringsprocess är nu nominerat till Stora journalistpriset.

TV-serien ”First Lady” rullar dock på som om det inte vore det minsta konstigt att en skandaliserad chef inom offentlig förvaltning på det här viset får en plattform i ett underhållningsprogram i public service.

Som om det inte vore nog lyckades SVT även göra en redig flipp-flopp. Ni vet när en institution, myndighet eller liknande först fattar ett objektivt osmart beslut och sedan raskt vänder på en femöring så fort kritiken når tillräcklig styrka.

Den här gången gällde det ett program med den för reality så tacksamma ingrediensen nakenhet. Närmare bestämt att kändisar skulle målas nakna av en konstnär tillika ”kroppsaktivist”. Nu var det bara det att kroppsaktivisten, Sven Wollters dotter Stina, spritt skogstokiga konspirationsteorier i samband med terrorattacken på Israel 7 oktober förra året.

Så det programmet är – till skillnad från det om det före detta landshövdingeparet – ”pausat på obestämd tid”.

Redan försvarat två publiceringar

Den som säger det är SVT:s nya chef Anne Lagercrantz. Hon tillträdde för två veckor sedan, och har alltså redan fått försvara två utskällda program. Det lär inte bli sista gången. Tillsammans säger båda debatterna så mycket om samhällsklimatet: Ett program pausas för påståenden huvudpersonen gjort för ett år sedan i sociala medier, efter en kritikstorm i sociala medier. Påståendena är till del antisemitiska lögner hon plockat upp i – just det, samma sociala medier. Ett annat program kritiseras för att en fifflande politiker och myndighetschef får stå i centrum för en underhållningsserie, taggad hos SVT som ”Livsstil”, ”Reality” och ”Infotainment” – men utan taggarna ”Nyheter, ”Samhälle” eller ”Politik”.

Samtidigt hotas public service på längre sikt av utarmning eftersom människor som hatar fria och oberoende medier i dag har möjlighet att utöva makt över public service-bolagen. Och bolagen i sin tur exponerar sig för misstankar om anpassning om de på olika vis fogar sig.

Med tanke på vad korrupta makthavare kommer undan med i länder där den synen på medier är etablerad borde en SVT-chef inse att en sparkad landshövding i ett lättsamt underhållningsprogram är ett lillfinger som inbjuder till att ta hela handen.