Krönika av 
Daniel Wiklander

Tycker de styrande att yttrandefrihet är en världslig sak?

Att svensk utrikespolitik gentemot Turkiet mer och mer påminner om när John Cleese desperat försöker undvika att förnärma tyska gäster i det allra mest legendariska avsnittet av ”Pang i bygget” är en sak – men de senaste månaderna har även andra tecken synts som tyder på att de styrande verkar tycka att det där med yttrandefrihet, det är en ganska världslig sak egentligen. Det skriver Daniel Wiklander.

Det är mycket nu, och har varit det ett tag, skriver Daniel Wiklander.
Det är mycket nu, och har varit det ett tag, skriver Daniel Wiklander. Foto: TT/Fredrik Hjerling
Daniel Wiklander
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Regeringens reaktioner på en upphängd docka föreställande Turkiets auktoritäre ledare, islamisten Erdogan, har debatterats flitigt de senaste dagarna. Många har dragit paralleller till andra aktioner ämnade att reta upp islamister, som karikatyrteckningar av profeten Muhammed eller provokationer som att bränna koranen, och hur debatten om yttrandefrihet gått kring sådant. Det har låtit annorlunda än det gör nu, är väl den kortaste sammanfattningen man kan göra.

Det börjar bli mycket nu. Att svensk utrikespolitik gentemot Turkiet mer och mer påminner om när John Cleese desperat försöker undvika att förnärma tyska gäster i det allra mest legendariska avsnittet av ”Pang i bygget” är en sak – men de senaste månaderna har även andra tecken synts som tyder på att de styrande verkar tycka att det där med yttrandefrihet, det är en ganska världslig sak egentligen.

Förslagen börjar bli många nu

Först var det lagen om utlandsspioneri som bland annat underminerar principen om utgivares ensamansvar. Den reporter som befattar sig med information från en visselblåsare kan nämligen också åtalas, om vissa kriterier är uppfyllda.

I den senaste utredningen om mediestöd tycker utredaren att även en enstaka dom för tryckfrihetsbrott – vilket exempelvis kan vara förtal – borde diskvalificera från mediestöd. Med tanke på summorna det rör sig om skulle det inte direkt göra medierna mer intresserade av att testa gränser för vad som ingår i det oavvisliga allmänintresset.

Det vore verkligen bra om vi kunde låta allt fortsätta vara precis så fint och så svenskt.  

Ett annat förslag som gått ut på remiss rör möjligheten att dra in sändningstillstånd för privatägda etermedier som ”allvarligt missbrukar yttrandefriheten”.

Ofta anförs rikets säkerhet för den sortens inskränkningar i yttrandefriheten, men det allra senaste exemplet är lite annorlunda. Parallellt med att regeringen jobbar på för att kanske, så småningom, kompensera oss konsumenter för effekterna av hur elmarknaden är utformad så sker också ett intensivt arbete med att mörka vilka som egentligen kommer att få ta del av pengarna. Strax innan jul lades en proposition om att Offentlighets- och sekretesslagen (OsL) ska ändras så att uppgifter om anläggnings-id – nyckeln till vem som är förmånstagare till ett kommande elstöd – beläggs med sekretess av det hårdare slaget. Den som vill ha ut uppgifterna måste visa att det inte medför skada, och uppgifterna kan hemlighållas upp till 20 år.

En remisstid på bokstavligen över en helg (!) har inte förhindrat kraftiga reaktioner från såväl olika remissinstanser inom medieområdet – bland andra Justitiekanslern, Utgivarna och Journalistförbundet – som lagrådet. Det sistnämnda sågar inte minst beredningen av denna inskränkning i den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen, men även själva innehållet.

Lagrådet hanteras som en vägkon

Dessvärre har svenska regeringar, oberoende av block, kulör och eventuella baksätesförare, en tendens att betrakta lagrådet som en vägkon att runda, i stället för den bastanta bom det borde utgöra.

Och på tal om offentlighetsprincipen så har det visat sig svårt att få ut allmänna handlingar från regeringen – den nuvarande likväl som den som leddes av Magdalena Andersson – med olika myndigheters utlåtanden om olika lagförslag.

Och då har jag inte ens gått in på sådant som olika kommuners försök att kringgå offentlighetsprincipen. Det är mycket nu, och har varit det ett tag.

Kommunerna kritiserades så småningom av JO för sitt agerande.

Journalister som grävde i frågan kunde använda sig av myndigheternas korrespondens via e-post – de hade nämligen i flera fall diskuterat själva mörkningen i mejl som i sig var offentliga. Reportern Robin Folkö på Eskilstuna-Kuriren uttryckte det bäst i en intervju i Scoop: ”Det är en hyllning till offentlighetsprincipen i sig att det går att avslöja konspirationer mot offentlighetsprincipen med offentlighetsprincipen. Det är så svenskt och fint på något sätt.”

Det vore verkligen bra om vi kunde låta allt fortsätta vara precis så fint och så svenskt.


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget