Krönika av 
Daniel Wiklander

Småtidningarna stora förlorarna i mediestödsförslaget

Om förslagen i Mats Svegfors mediestödsutredning går igenom kommer det att leda till en utslagning av medier som, trots sin begränsade lönsamhet, bidrar till både samhällsdebatten och till granskningen av samhällets privata och offentliga makthavare. Det skriver Daniel Wiklander. 

Foto: Marko Säävälä/TT/Privat/Montage
Daniel Wiklander
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Under några år på 2010-talet fanns driftsstödet för medier, mer känt som presstödet, ständigt i mitt medvetande. Jag var chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Arbetaren, och stödet var nödvändigt för tidningens överlevnad. Det var en ständig kamp att hålla näsan ovanför vattenytan och snittantalet prenumeranter uppe. Stödet delas ut enligt en strikt trappstegsmodell, så en prenumerant för lite på årsbasis blir en mycket kännbar förlust.

Den 31 december 2023 upphör presstödet och övriga mediestöd i sin nuvarande form. Den typen av riktade stöd ges nuförtiden på nåder och med bestämda tidsgränser eftersom de egentligen kan anses strida mot EU-regler. I stället får vi – om först riksdagen och sedan EU godkänner det – ett nytt slags enhetligt mediestöd.

Presstödet behöver förändras

Det är lätt att inse att presstödet behöver förändras. Inte minst för att regeln om att alla nyhetstidningar med en täckning under 30 procent i spridningsområdet är berättigade till stöd, vilket i dagspressens allmänna tillbakagång gör att även en totalt dominerande tidning som Göteborgs-Posten 2022 kunde beviljas tiotals miljoner kronor i driftstöd. Även Sydsvenskan, med samma ställning i Malmö med omkrets, fick stöd i samma storleksordning. Utredaren pekar på att detta gör att stödet riskerar bli ohanterligt dyrt när allt fler riktigt stora tidningar kvalificerar sig för det. Det är lätt att tänka sig även andra invändningar mot att titlar som de nämnda automatiskt är berättigade till bidrag på många miljoner. 

Omfattande kritik i remissrundan

Remissrundan för medistödsutredningen avslutades nyligen, och flera remissinstanser är kritiska till skrivningarna om ”…en publicistisk verksamhet som inte står i strid med grunderna för det demokratiska styrelseskicket samt respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, integritet och värdighet”. Det gamla presstödssystemet undviker sådana frågor genom att enbart se till siffror och statistik – något som på allvar blev kontroversiellt först när högerradikala Nationell Idag började ta emot presstöd för dryga 10 år sedan. Gränsdragningar och gråzonsproblematik kommer garanterat att uppstå med den nya skrivningen.

En alternativ plan måste finnas för den dagen en enmansutredare inte längre anser att din journalistiska produkt är värd att backa upp ekonomiskt.

Utredarens åsikt att fällande dom i tryckfrihetsmål bör innebära diskvalificering från mediestöd har fått juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet att dra öronen åt sig. Tryckfrihetsbrott är som bekant inte bara sådant som hets mot folkgrupp eller högförräderi, utan även exempelvis förtal och förolämpning – brott man som utgivare naturligtvis inte vill befinnas skyldig till, men som kanske inte bör medföra ekonomisk ruin för tidningen man ger ut.

Småtidningarna förlorarna i nya stödet

De stora förlorarna på det nya mediestödet – förutom ägarna till GP och Sydsvenskan då – är de små rikstäckande tidningar som i dag hålls flytande av presstödsmiljoner. Även många av de medier som i dag får – oftast – mer blygsamma sexsiffriga belopp i exempelvis redaktionsstöd kommer att bli av med de pengarna. Utredningen väljer att rikta stödet främst mot lokala medier, något som kritiserats inte minst av Altinget.

Det är ingen tvekan om att denna prioritering kommer att leda till en utslagning av medier som, trots sin begränsade lönsamhet, bidrar till både samhällsdebatten och till granskningen av samhällets privata och offentliga makthavare. Pappersutgåvorna med sina höga produktions- och distributionskostnader stryker med först, men en irriterande detalj i mediestödsutredningen är att den inte riktigt verkar vilja se att även digitala medier kostar en hel del pengar i drift och utveckling. Ingen blir glad av en föråldrad sajt med dålig bandbredd.

En alternativ plan måste finnas

Samtidigt går det inte att komma ifrån att de senaste snart 50 åren med olika slags mediestöd invaggat delar av branschen i en falsk trygghet. Statliga stöd kan enkelt avskaffas och mattan raskt dras undan för den som baserat sin affärsverksamhet på dem. Inte minst gäller det de tidningsprojekt som startat med presstödet som förutsättning att alls få ekonomin att gå ihop. En alternativ plan måste finnas för den dagen en enmansutredare inte längre anser att din journalistiska produkt är värd att backa upp ekonomiskt.

Nämnda personer

Mats Svegfors

Utredare Översyn av kultursamverkansmodellen för kultur i hela landet

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget