Vad gör egentligen elefanter, tigrar och lejon i Borås?
Klockan klämtar för djurparkerna, så som de är utformade i dag. Så länge som jag bestämmer kommer mina barn att slippa schimpansen i glasburen. Och schimpansen i glasburen kommer att slippa oss, skriver Agnes Arpi.


Agnes Arpi
Journalist, fristående krönikör AltingetGiftormar som rymmer och schimpanser som skjuts ihjäl. Djurparksarbetare som dödas och skadas av vargar, björnar och elandantiloper, tigrar och orangutanger. Besökare som attackeras av krokodiler. De senaste årens nyhetsrubriker från svenska djurparker är nedslående. Kanske för att djurparkerna är nedslående.
Nu har debatten om djurparkernas existens blossat upp igen, som den tenderar att göra varje gång.
Jag vet när min gräns nåddes. Det var kanske tio år sedan vid ett besök på Borås djurpark. Redan i entrén hade djurparken något bedagat över sig, och intrycket förstärktes under rundvandringen.
En vag ton av obehag
Vad gör egentligen elefanter, tigrar och lejon i Borås? Tigern ensam i sitt lilla hägn. Elefanterna som snablade av gräset de nådde utanför muren. En vag ton av obehag infann sig. När vi kom till aphuset blev den öronbedövande.
Bakom en glasruta satt schimpansen, människans närmaste släkting, och tittade på mig lika mycket som jag tittade på den. Detta intelligenta djur betraktade oss från sin torftiga boning, med sin hand mot glaset som skilde oss åt. Jag var tvungen att vända bort blicken, eftersom min blick inte borde vara där över huvud taget. Det blev mitt sista besök.
Redan i entrén hade djurparken något bedagat över sig, och intrycket förstärktes under rundvandringen.
Några år senare skrev journalisten Lars Berge reportageboken ”Vargattacken” (2018), som utgår från den dödliga attacken mot en vargguide på Kolmårdens djurpark 2012. Den som har upplevt det där obehaget inför djurparkerna fick i läsningen känslan bekräftad, av beklämmande fakta som att delfiner i fångenskap kan må så dåligt att de tar livet av sig.
Disneyfieringen av rovdjuren
Lika mycket som ”Vargattacken” är en bok om djur, är det en bok om människor och deras goda intentioner och vinstintressen, deras djurkärlek och självbedrägerier, deras välvilja och deras Disneyfiering av vilda rovdjur. Varghanteringen på Kolmården, med ensamma skötare och varggosande besökare, framstod i efterhand som ett absurt experiment, en fåfänga som till slut ledde till en tragedi. De återstående vargarna avlivades 2018.
Samma år intervjuade SVT forskaren Helena Pedersen, och hon var kritisk till argumentet att djurparkerna finns till för de hotade djurarternas skull: ”Det här med bevarandeuppdraget är en bild som har konstruerats i efterhand för att bemöta kritik. Det är inte så att man helt plötsligt såg en massa djur som skulle bevaras och byggde upp ett antal djurparker för att rädda de här djuren.”
Klockan klämtar
Naturligtvis kan djurparksfilosofin ha utvecklats med åren, och olika djurparker arbetar på olika sätt. Det visar exempelvis World Animal Protections granskning av 21 svenska djurparker från tidigare i år. I deras djurparksguide får bara nio av parkerna godkänt på tre av sex kriterier.
Det är viktigt att barn får lära sig om vilda djur, säger djurparksvännerna. Men klockan klämtar för djurparkerna, som de är utformade idag. Mina barn kommer att slippa schimpansen i glasburen, så länge som jag bestämmer. Schimpansen i glasburen kommer att slippa oss.
Agnes Arpi är journalist och fristående krönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- Ska patienterna behöva granska vården själva?
- Kvinnovården är mer än ett politiskt modeord
- Barnmorskor måste hålla sig till sanningen gällande aborter
- ME-patienternas hopp blev till aska
- Riksdagsmotionerna vittnar om gränsen mellan politiken och vården
- Inom vården ska män vara tåliga och kvinnor ses som simulanter
- De med insyn i omsorgen om de mest utsatta hade blivit blinda
- Hemma på kammaren sitter folk och tömmer kapslar och väger piller
- Hemmablint att göra Adoptionscentrum till experter på sig själva
- Mitt banala val av vårdcentral krävde tio vårdbesök
- Eget lidande saknar betydelse – jag tillåter inte att surrogatmödraskap sker i mitt namn
- Krigstrauman är en del av den svenska verkligheten
- Privata insamlingar kritiseras – men hur skulle det annars gå till?
- Säg som det är om kejsarsnitt på kvinnors egen begäran
- Både rörande och genant att se tillbaka på oss i den första tiden av pandemin
- Barnperspektivet saknas i vården av endometrios
- Förlossningsvårdens arbetsvillkor driver bort barnmorskorna
- Jag vägrar att vänja mig vid våld
- Freudianer, KBT och alla stackars patienter
- I Bergsjön kom rättvisan i en annan (drifts)form
- Skriftligt samtycke till vårdingrepp borde vara en självklarhet
- I vården ansvarsutkrävs bara ”systemet”, nästan aldrig individer
- De som har långtidscovid kan inte viftas bort lika lätt som de ME-sjuka
- Myndighetslingobingo i Försäkringskassans beslutsmallar
- Frågan om läkemedelsberoende behöver hanteras bättre
- Standardiserade vårdplaner riskerar att försämra vården
- Män nekar sig själva hjälpen de behöver efter cancer
