
Rysslands angrepp på Ukraina skakade om den svenska uppfattningen om trygghet och stabilitet. Flykten in i Nato var en utdragen följetong i alla medier. Mindre omdiskuterat är hur kriget påverkat den svenska samhällssäkerheten.
Den svenska beredskapen genomgick en stark förändring från andra världskrigets slut till den nedrustning som skedde under 1990-talet och framåt. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) hade en central roll i beredskapssystemet under senare delen av perioden fram till dess nedläggning 2002. ÖCB hade bland annat ansvar för all samordning av det civila försvaret och för att föreslå fördelningen av statliga medel till civilförsvaret.
Från fredstida krishantering till civilt försvar
Frågan hamnade så småningom hos MSB vars arbete med civilt försvar var trevande. Inte ens efter en formell överenskommelse med Försvarsmakten 2018 blev det någon riktigt fart. Tyngdpunkten för myndigheten låg på samhällsskydd vid kriser i fredstid.
Spola fram till invasionen av Ukraina då spelplanen ändrades. Därefter har en rad steg tagits mot en helt ny organisation, bland annat försvarsberedningens delrapport Kraftsamling – inriktning av totalförsvaret och utformning av det civila försvaret som lett fram till en dominerande inriktning på civilt försvar.
Numera ska MSB/MCF inte bara till namnet utan även till organisation och uppgifter främst förhålla sig till Försvarsmakten och inte till civilsamhället.
Ett förslag var att MSB:s roll ska förändrats till en verksamhet med en större tyngdpunkt mot civilt försvar. Detta föranledde i sin tur en promemoria från försvarsdepartementet om MSB:s namn och uppgifter.
MSB blir MCF
Här föreslås ett namnbyte till Myndigheten för civilt försvar (MCF). Motiveringen kommer från försvarsberedningen: ”Det namn som MSB har i dag speglar den tid då myndigheten bildades år 2009 och då fokus låg på samhällets krisberedskap …” underförstått att fokus nu är ett annat. Dessutom innehåller promemorian ett förslag på en besynnerlig organisationsförändring där samhällsskyddet ska ligga som en myndighet i myndigheten.
Nytt fokus gör att samhällsskyddet faller undan
Promemorians förslag fick inte mer än ett par mothugg i remissomgången, trots den mycket stora förändringen. Numera ska MSB/MCF inte bara till namnet utan även till organisation och uppgifter främst förhålla sig till Försvarsmakten och inte till civilsamhället.
Inriktning på antagonistiska hot skapar en kultur som även influerar samhällsskyddet. Detta är olyckligt i en tid där vi kan förutse behovet av att kunna hantera pandemier, skogsbränder, översvämningar och andra klimatrelaterade kriser, det vill säga, icke-antagonistiska hot. Ingenstans finns en analys av vilka konsekvenserna blir av att samhällsskyddet hamnar i skymundan, än mindre en offentlig diskussion på ämnet.
Ansvaret flyttas till Sveriges hemligaste myndighet
Parallellt sker på samma icke-analytiska vis en överflyttning av MSB:s utåtriktade informationssäkerhetsverksamhet till FRA (!). Informationssäkerhet har en avgörande funktion i upprätthållandet av skyddet för samhällsviktig verksamhet och handlar till stor del om organisatoriska frågor.
I en utredning som tyvärr präglas av bristfällig argumentation och avsaknad av konsekvensanalys flyttas, med ett enkelt pennstreck, en verksamhet med starka kopplingar till samhällsskydd – med krav på öppenhet och samordning – till Sveriges mest slutna myndighet. Till en myndighet vars huvudsakliga fokus dessutom är antagonistiska hot.
Här bryts en viktig förmåga för att kunna hantera samhällsviktiga kriser sönder.
Att skydda samhället och befolkningen i krislägen är alldeles för viktiga frågor för att hantera med dessa ogenomtänkta lappkast. Rimligt hade varit att göra på omvänt sätt än det nuvarande, det vill säga, brutit ut civilförsvaret ur MSB och skapat ett modernt ÖCB plus. Mitt förslag nu är ett omtag med en ordentlig utredning av krishantering i både krig- och fredstid ledd av en kompetent utredare som inte behöver förhålla sig till direktiv med förutbestämda resultat. Låt oss också göra befolkningsskydd i fredstid till åtminstone en liten valfråga.
Fia Ewald är informationssäkerhetsexpert, konsult, tidigare chef för MSB:s enhet för systematisk informationssäkerhet samt fristående gästkrönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- Låt inte övernitiska dataskyddssamordnare skriva om historien
- Låt inte chefer och kommunikatörer skuffa undan offentlighetsprincipen
- Geggan inom digitaliseringen måste granskas
- Kostnaderna för det europeiska hälsodatadirektivet är oöverblickbara
- Min vän saknade sina kollegor så mycket att hon bytte jobb
- SKR-mysteriet kan lösas av en midsommar-SOU
- Dags att möta EU-kolossen med mer än en gäspning
- Det finns folk till allt, Anna Kinberg Batra
- Politiker måste sluta lyssna på företagens förföriska sirensång
- Konsulterna har samhället i sin hand
- Säkerhetsskyddet måste återgå till att vara ett undantag
- EU-förslaget leder tankarna i en dystopisk riktning
- Omprövning av kommunernas heliga självstyre kan stoppa den skenande byråkratin
- Grattis och glöm inte ert uppdrag, Integritetsskyddsmyndigheten
- Politisera digitaliseringen!
- Allvarligt om statsministern kände till ålskandalen
- Digitaliseringen är död! Leve digitaliseringen!
- Repressivt tjänstemannaansvar är inte lösningen
- Digitaliseringen riskerar göra biblioteken till torftiga Netflix för böcker
- Regeringen borde ha panikångest över SKR:s brist på insyn
- ”Digitalisering” är inte digitalisering om bara en mindre grupp människor styr
- SKR:s makt över det offentliga måste vädras i valrörelsen
- Myndigheter som DIGG måste sluta fega ur och ta sitt ansvar
Artikeln är skriven av













