När grundlagen förändras blir det svårare att gräva i korruptionen

För drygt två år sedan stod den iranske före detta åklagaren Hamid Noury själv inför rätta – i Attunda tingsrätt en dryg mil norr om Stockholm. Hamid Noury hade lurats till Sverige där han greps misstänkt för sin delaktighet i mord på en lång rad regimmotståndare i Gohardashtfängelset utanför Teheran 1988.

Utanför rättssalen demonstrerade iranska Folkets Mujahedin med flaggor och talkörer. Folkets Mujahedin är en auktoritär politisk sekt, men också i många fall anhöriga till offren för massmorden i Gohardashtfängelset. Senaste skulle Noury dömas till livstids fängelse, men utväxlas mot en svensk som den iranska regimen kidnappat för just det ändamålet.

Inne i tingsrättens lokaler den där februaridagen 2023 gjorde polisen ett ingripande mot en TV4-fotograf. Hon hade filmat in genom dörren till rättssalen, något som inte är tillåtet. Polisen beslagtog kamerans minneskort som bevismaterial, något som riskerade bryta källskyddet. Efter att beslaget gått genom samtliga rättsliga instanser beslutade Högsta domstolen att beslaget stred mot yttrandefrihetsgrundlagen.

En symbolisk motsvarighet

Men hur gick det med själva gärningen, att filma in genom dörren till en rättssal? Sedan 2019 är det förbjudet, och därför får vi inga nya motsvarigheter till exempelvis den ikoniska bilden där Anna Lindhs mördare Mijajlovic blickar rakt in i Henrik Montgomerys kamera under tingsrättsförhandlingarna.

Nyligen föll tingsrättens dom: TV4-fotografen frias. Hon störde inte den allmänna ordningen, och kamerans fokus var sådant att rättssalen var suddig på bilderna.

Den suddiga, men lagliga, bilden av rättssalen har sin symboliska motsvarighet i den tilltagande oskärpan för den som försöker skapa sig en bild av rättsprocesser, aktuella förundersökningar och äldre fällande domar.

Rättsdatabaser strider mot GDPR

I korthet handlar det om att rättsdatabaser – både de som riktar sig till allmänheten och lockar med sådant som att kunna kolla upp så att inte personen man ska träffa för en dejt är dömd för våldtäkt eller hur många dömda pedofiler som bor i grannskapet, och de som riktar sig specifikt till journalister – inte är förenliga med EU:s dataskyddsförordning GDPR. Så har det varit sedan GDPR trädde i kraft, men Sverige har infört undantag för journalistisk verksamhet som den första varianten i exemplen ovan sett till att omfattas av genom att skaffa utgivningsbevis.

Nu är det på väg att snabbt förändras. En grundlagsändring förbereds som specifikt riktar in sig på att göra det svårare för rättsdatabaser som offentliggör personuppgifter att inneha utgivningsbevis. Det skulle blotta både tjänster som Lexbase och Mr Koll och det journalistiska verktyget Acta Publica direkt för GDPR.

Inskränkningen i yttrandefrihetsgrundlagen är med nödvändighet ett riksdagsval bort, men redan i dag har ett HD-beslut gjort klart att ”Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål” endast får föras ”under kontroll av en myndighet”. Domar kommer bara att lämnas ut med förbehåll att de inte lämnas vidare omaskade.

Eller i klarttext – såväl Lexbase som Acta Publica blir oanvändbara som söktjänster när inte personuppgifter får lämnas vidare till kunderna. Skillnaden mellan att å ena sidan veta att NN är dömd för brott de senaste åren och därför begära ut domen, och att å den andra kunna ställa frågan ”är NN dömd för brott?” och få tillgång till alla relevanta domar är avgörande – både för personen som vill kolla upp sin dejt och för journalisten.

Domar kommer bara att lämnas ut med förbehåll att de inte lämnas vidare omaskade.

Gamla domar försvinner

Och för domar äldre än fem år har det varit det enda sättet att få reda på att de finns, genom att använda sig av en tjänst som sparar på alla domar. Att inte allt som lagts en människa till last i livet är för evigt sökbart för exempelvis framtida arbetsgivare är naturligtvis rimligt – men det krånglar till det rejält för den som exempelvis behöver gräva i korrupta branscher som den privata assistansnäringen.

Så även om mycket av de fundament GDPR vilar på är förnuftiga och det verkligen inte är självklart att vem som helst ska kunna söka fram detaljerad information om privatpersoner – vilket vi i Sverige ändå i hög grad kommer att fortsätta kunna, både du, jag och de kriminella nätverkens fixare som dirigerar sina tonåriga bödlar – så blir skärpan helt enkelt sämre när det gäller just rättsfall.

Det mesta kommer ändå att gå att skaffa med fotarbete, kontakter och så vidare. Men resurser är ändliga och det kommer att krävas hårda prioriteringar. Dessutom minskar mängden möjliga idéer och uppslag när redaktionerna inte längre på samma vis kan se samband mellan individer eller adresser som förekommit i olika utredningar.