
”Skriv in ett stopp för kolkraftverk”.
Birgitta Dahls instruktion var tydlig, Vi handläggare skickade förslaget till andra departement som en del av de stora miljö- och energipropositionerna 1991. Ett så hårt nej till kol var en kontroversiell punkt på den tiden, men blev ändå nästan regeringens beslut. I slutändan tog det stopp när kraftbolagen mobiliserat.
Hon blev en ledande internationell miljöpolitiker. Respekterad för att aldrig ge upp, vara tydlig och samtidigt kunna bygga allianser
Det gick bättre med koldioxidskatten, en av världens första. Liksom med skyddet av ozonskiktet, där Birgitta Dahl spelade en avgörande roll för avvecklingen av freonerna både nationellt och globalt. Hon blev en ledande internationell miljöpolitiker. Respekterad för att aldrig ge upp, vara tydlig och samtidigt kunna bygga allianser.
Världen var annorlunda då, men förutsättningarna var knappast enklare än i dag. Kalla kriget hade satt sin prägel på de internationella relationerna med halva Europa under kommunistisk diktatur och en global maktkamp mellan USA och Sovjetunionen.
Sveriges samarbete med utvecklingsländerna var centralt för Birgitta Dahl. Jag bläddrar i pärmen med den handskrivna titeln ”Klimatfrågan”, som hon gav mig vid vårt sista möte för några år sedan. Bland alla bakgrundspromemoriorna finns ett tal från 1990: ”Det är de rika ländernas ansvar att utveckla sådan teknik, som gör det möjligt för världens fattiga i öst och syd att lyfta sin levnadsstandard utan de skador som utvecklingen i dagens rika industriländer har gett”, förklarade hon.
Svårigheter tornar upp sig
Mycket har hänt sedan dess. Sverige är EU-medlem och påverkar andra delar av världen gemensamt med de övriga 26 medlemsstaterna. Kina dominerar både utsläppen av koldioxid och produktionen av många produkter, inklusive grön teknik.
Trots klimatkonventionen från 1992 har de globala utsläppen ökat. Det är lätt att bli pessimistisk över hur långsamt det går i förhandlingarna, som nu senast vid klimatmötet i Baku.
Dessutom tornar svårigheterna upp sig framöver. Rysslands angreppskrig i Ukraina och konflikterna i Mellanöstern dominerar de europeiska ledarnas dagordning. Donald Trumps seger i presidentvalet betyder en ny 180-graderssväng i USA:s klimatpolitik. Även EU:s klimatpaket, Fit-for-55, skakar i fogarna. Kanske är det mest allvarliga att utfasningen av fria utsläppsrätter för industrin nu ifrågasätts. Det var fel att bygga den nationella svenska klimatpolitiken enbart på EU.
Men det gäller att också se framstegen, till exempel den snabba utbyggnaden av sol och vind. När vi i FN:s klimatpanels energigrupp analyserade läget 1990 var det få som trodde att solcellerna skulle bli så billiga. Framgångarna för förnybar energi hänger nära samman med prissättning av klimatpåverkan. Idag finns koldioxidskatter eller utsläppshandel i ett 60-tal länder.
Allianser av likasinnade kan göra mycket
Storbritannien är tillbaka med besked och spelade en ledande roll under klimatförhandlingarna i Baku. Den senaste tiden har också Brasilien, Mexico och Indonesien kommit med viktiga löften om minskade utsläpp och stängda kolkraftverk. Grön teknik fortsätter att bli billigare och innovationsarbetet går fort, inte bara i Kina utan också i Japan, Sydkorea, Nordamerika. Och i många progressiva europeiska företag.
Grupper av föregångsländer kan åstadkomma mycket. Det visade den så kallade Torontogruppen för skyddet av ozonskiktet, med Sverige i en ledande roll. Nu går klimatarbetet framåt bland annat genom Breakthrough Agenda. Detta kommer att fortsätta trots Trump.
Även i en tid av hårda konfrontationer, som Kalla kriget, gick det att komma framåt. Avvecklingen av freonerna är ett exempel, avtalen för att minska luftföroreningarna i Europa på 1980-talet ett annat, trots järnridån genom Europa. Även då spelade Birgitta Dahl en central roll.
När Ursula von der Leyen nu slår in på en mer försiktig linje blir Sveriges roll som EU-medlem ännu viktigare. Liksom att vara ett nationellt föregångsexempel.
Tiden krymper för att hindra katastrofala klimatförändringar, men varje tiondels grad av förhindrad uppvärmning är viktig. Andra miljöproblem har gått att lösa när det politiska ledarskapet funnits. Allianser av likasinnande länder kan göra mycket även med Donald Trump i Vita Huset.
Mats Engström är analytiker, författare och fristående krönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- Roswall riskerar bli en europeisk Pourmokhtari
- Högersväng och avregleringar kan äventyra stödet för EU
- Därför behöver Sverige en egen ambitiös klimatpolitik
- När politiskt anställda kommer från lobbyföretag måste staten visa integritet
- Sjöstedt kan vinna i EU-valet om Socialdemokraterna går bort sig
- Kostnaderna för klimatambitioner ofta överskattade
- Solidariteten är en geopolitisk tillgång
- Magdalena Andersson borde tala om nästa miljonprogram
- Stor osäkerhet om EU:s framtida klimatpolitik
- Vaccinjägarens hårda dom mot Folkhälsomyndigheten
- Magdalena Andersson borde tala om nästa miljonprogram
- Föregångsländer driver på EU:s miljöpolitik
- Undergivenhet är inte bra säkerhetspolitik
- Det svenska EU-ordförandeskapet kan bli ett bakslag för EU:s gröna giv
- Svenska valet kan avgöra miljöpolitiken i EU
- Efterlyses: bättre politiskt ledarskap för den globala miljön
- Svagt underlag för historiskt Natobeslut
- Säkerhetspolitik är mer än ja eller nej till Nato
- Frågorna som Moderaterna borde besvara om Natomedlemskap
- Att spara energi är bra säkerhetspolitik
- Vi är dåligt rustade även för nästa pandemi – behövs fler krisövningar
- Farmanbar borde beskatta kraftbolagens enorma vinster
- Tuffa miljöutmaningar väntar för fightern Annika Strandhäll
- Så kan Andersson göra vision till verklighet – precis som von der Leyen och Palme
- Magdalena Andersson behöver bli tydligare om segregationen och miljön
- Sluta käbbla om klimatet och påverka världen i stället
- Moderaternas radikala skifte väcker internationell uppmärksamhet
- Regeringskrisens okända variabel finns i Bryssel
- Förvånansvärt mild dom från konstitutionsutskottet
- Grönt omvandlingstryck kan hjälpa europeisk industri
- Civilsamhällets röster behövs i debatten om EU:s framtid
- Goda klimatnyheter blir inte bättre av överdriven PR
- Sverige kan lära av Angela Merkels integrationspolitik
- KU bör granska varför Dambergs kriskansli inte slog larm
- Svenska politiker borde inte bli nej-sägare i frågan om en ”hälsounion”
- Fukushima visade Sveriges behov av permanent krisgranskning

















