Talmannen borde dra mer lärdom av förra krisen

Nu är talmansrundorna i gång och de hålls under löfte om att talman Andreas Norlén ska agera snabbare än senast det begav sig. Några 134 dagar ska det inte bli den här gången.

Norlén har varit öppet självkritisk när det gäller tidsåtgången sist.

– Vad gäller de inledande sonderingsuppdragen till Stefan Löfven och Ulf Kristersson så kan man konstatera att de inte hade behövt vara två veckor. De hade kunnat vara kortare, sade han till Altinget i oktober förra året.

”Väldigt offentlig process”

Men det är inte bara generositeten med tid som har lyfts fram som problematisk i den förra regeringsbildningen. Statsvetarna Jan Teorell och Johannes Lindvall, som analyserade processen efteråt, har även pekat ut andra faktorer som kan ha försvårat, nämligen sätten som samtalen fördes på.

– Det blev en väldigt offentlig process förra gången, väldigt många presskonferenser, väldigt mycket öppenhet inför medier och allmänhet om hur förhandlingarna gick. Vår bedömning var att det kan ha bidragit till att det tog längre tid att lösa upp knutar som fanns. Om man hela tiden måste motivera för väljarna varför man gör som man gör är det lättare att låsa sig, säger Johannes Lindvall i SvD.

Informella samtal mer produktiva

Statsvetarna säger också till SvD att det fåtal mer informella talmansrundor som förekom per telefon rentav var mer produktiva än de offentliga och mer spektakel-artade kafferepen.

– I anonyma intervjuer till vår bok är det en del som säger att det hände saker då som inte hade hänt annars. Det är möjligt att Andreas Norlén drar lärdom av det den här gången om han tror att det hjälper. Det finns inget som säger att någon ens behöver veta att det pågår en talmansrunda. Det räcker att han ringer runt till dem per telefon, säger Jan Teorell.

Ändå: jordgubbsmys hos talmannen

Den lärdomen verkar inte ha dragits. Nu fylls mapparna med pressbilder på med bilder där det mumsas jordgubbar hos Andreas Norlén och påföljande pressträffar där partiledarna liverapporterar sina ställningstaganden och tvingas visa korten – eller får möjlighet att bluffa.

Den ena problemet med detta är, som Teorell och Lindvall redan har påpekat att det ökar risken för att partierna låser sig i positioner. Det andra är att talmannen gör sig själv till spelplats i högre utsträckning än han måste – eller bör?

Löfven säger ”Plats!” till Dadgostar

I ett osäkert läge är alla positionsförflyttningar, markeringar och bisatser ett möjligt bud i pågående förhandlingar. Detta måste givetvis få fortgå, men ska talmannen verkligen vara producent för skådespelet?

När Löfven nu säger att han avgår om han inte får igenom sin budget så är detta ett budskap till Vänsterpartiet om att de måste acceptera den budget han syr ihop med C. Löfven säger kort och gott ”Plats!” till Nooshi Dadgostar.

Dra lärdom av förra krisen

Detta skulle han givetvis kunna gå ut och säga ändå, men det skulle bli ett tydligare utspel om han gjorde det på eget initiativ. Det är inte självklart att talmannen ska agera scen för den förhandlingen, bara för att han behöver informera sig.

Om en lärdom av den förra regeringskrisen var att det här linslusiga fikandet gjorde föga nytta – varför befinner vi oss åter i det?