Mina elever straffas trippelt i vårt världsunika skolsystem

De elever jag arbetar med i särskilt utsatta områden har en brant uppförsbacke i skolan. Trots att majoriteten av dem är födda i Sverige har de ett stort språkligt underskott. Många kommer från hem där föräldrarna saknar utbildning och där det är så trångt hemma att det inte finns någon tyst plats att göra sina läxor på. Sveriges skolsystem är segregerat och skolvalets konstruktion har ökat skolsegregationen med cirka 25 procent.

Den senaste TIMSS-mätningen visar att elever med svaga hemresurser ligger flera år efter kunskapsmässigt i matematik och NO när man jämför med elever som har starka hemresurser. En uppföljning av TIMSS visar dessutom att eleverna inte gör någon utveckling mellan årskurs 8 och 9 i grundskolan. De försämrar sina resultat. Det är drygt 30 procent av eleverna i utsatta områden som börjar på individuella programmet på gymnasiet och inte ens hälften tar en gymnasieexamen efter fyra år.

Mina elever straffas trippelt i vårt världsunika skolsystem.

Skolsystemet sviker från start 

Först kommer de till förskolan där de inte ges en rimlig chans att lära sig svenska språket och komma ikapp sina kamrater som har svenska som modersmål. Sedan kommer de till grundskolan där de inte får likvärdiga förutsättningar att följa med i undervisningen eftersom lärarutbildningen inte har rustat lärarna att undervisa utifrån hur barns hjärnor tar till sig – och bearbetar information.

Lärare har fått lära sig att eleverna ska söka kunskap och information på egen hand. Detta trots att vi vet att eleverna inte kan lära sig på egen hand. Det är dessutom stökigt i klassrummen. I den senaste Talis-mätningen uppger högstadielärare att de behöver lägga 15 procent av lektionstiden åt att få eleverna att vara tysta och sitta ner. Tid som borde läggas på inlärning.

När eleverna kommer fram till gymnasievalet har de redan förlorat flera år kunskapsmässigt. Och då träder en cynisk marknadsmekanism in. De kommunala gymnasieskolorna som ofta är de bästa och de mest eftertraktade är stängda för mina elever. Inte formellt, men i praktiken eftersom antagningspoängen är så hög. Kvar finns de vinstdrivande, fristående alternativen som säger ja.

Det är därför Petter Bergs nya forskning är så intressant. För det handlar inte längre om ett fritt val mellan likvärdiga alternativ. Sveriges skolsystem har inbyggda mekanismer där elever som redan halkat efter i grundskolan i högre grad hamnar i vinstdrivande gymnasieskolor som enligt nya siffror ger sämre utfall på arbetsmarknaden och i livsinkomst.

Valfriheten har ett pris

Mina elever straffas inte en gång. De straffas tre gånger. Först i förskolan, där de inte får tillräckliga förutsättningar att erövra språket. Sedan i grundskolan, där undervisningen inte alltid är anpassad efter hur elever faktiskt lär sig – och där studieron brister. Och till sist i gymnasievalet, där deras betyg begränsar deras möjligheter och i praktiken hänvisar dem till skolor som ger lägre livsinkomster.

Samtidigt som den elevgrupp med tuffast förutsättningar i skolan fortsätter att misslyckas pratar politiker om systemet som en framgång för att det erbjuder valmöjligheter

Priset för valfriheten är 200 000 kronor i lägre livsinkomst för de elever som väljer ett vinstdrivande gymnasium. De väljer rent formellt, men i praktiken har de inget val eftersom de kommunala gymnasieprogrammen för de med låga meritpoäng är utkonkurrerade av fristående gymnasieskolor som har lägre andel behöriga lärare och större klasser.

Ökar samhällsklyftorna 

Samtidigt som den elevgrupp med tuffast förutsättningar i skolan fortsätter att misslyckas pratar politiker om systemet som en framgång för att det erbjuder valmöjligheter.

Ett val mellan två givna alternativ är inte valfrihet. Det är manipulation. Vi har byggt ett skolsystem där de mest resursstarka eleverna både kan välja och välja bort och där de som behöver skolan mest får ta det som blir kvar. Det är inte marknadens fel.

En lägre livsinkomst på 200 000 kronor är ett ofantligt högt pris. Och det är ett pris ingen elev ska behöva betala.

Marknaden gör precis det den är byggd för att göra. Frågan är varför vi låter marknadsmekanismerna styra något så viktigt som elevernas framtid?