
Det var när jag började läsa kommunala budgetar som jag fick upp ögonen för skolkoncernernas knep för att runda de regler som jag ser som självklara att följa. Jag började begära ut mejl från kommuner och departement och sakta men säkert började jag lägga ett pussel över skolmarknaden. Nu är det valår och skolan kommer att debatteras flitigt.
För friskoleägare är det mycket som står på spel. Det gäller att rädda det som räddas kan.
Det finns två strategier som friskolesektorn använder, dels att föreslå förändringar även för kommunala skolor, dels att ansöka om undantag. De säger nej till reglering av lärarnas uppdrag, differentierad skolpeng, offentlighetsprincipen för friskolor för att i nästa andetag säga att de vill rensa ut oseriösa aktörer och återupprätta förtroendet.
Almegas skrämselpropaganda
Almega Utbildning som organiserar en stor del av friskolesektorn menar att även kommunala skolor borde omfattas av en insynsprincip. En sådan förändring skulle innebära att offentlighetsprincipen i princip avskaffas för kommunala skolor. Det är ett extremt förslag som tydligt visar varför en helrenovering av friskolesystemet är viktigt och varför politiker inte ska lyssna på Almegas skrämselpropaganda.
Vi kan givetvis inte förändra grundlagen för att några friskoleägare inte vill att vi ska få insyn i vad de använder skattemedlen till. Frågan om offentlighetsprincipen har utretts flera gånger. För att friskolorna ska slippa granskningar och insyn vill de alltså avskaffa en grundbult i den svenska demokratin.
Offentlighetsprincipen är en principiell fråga som handlar om medborgarnas rätt att ha insyn i den verksamhet de finansierar. Om man inte vill omfattas av full insyn får man helt enkelt byta bransch.
Jakten på undantag
Ett annat exempel är Kunskapsskolan. De menar att regleringar av lärarnas uppdrag hotar förmågan att föda pedagogiska idéer och innovationer. De har en lite udda pedagogisk modell där de erbjuder eleverna ”individuell utbildning”. De motsätter sig därför regleringar av lärarnas uppdrag eftersom lärarna på Kunskapsskolan undervisar mycket mer än på kommunala skolor.
Om Kunskapsskolan får igenom sina ansökningar öppnas pärleporten för alla skolkoncerner
Att motsätta sig, och protestera mot reformer man anser vara dåliga är en sak. Men Kunskapsskolan går längre. De har ansökt hos Skolinspektionen om att få bedriva undervisning utan timplan för att kunna fortsätta med sina innovationer. Att undantas från timplanen är ett undantag som togs fram för skolor med specifika profiler. Om Kunskapsskolan får igenom sina ansökningar öppnas pärleporten för alla skolkoncerner.
Engelska som kryphål
Slutligen har vi Internationella Engelska Skolan som länge bedrivit en intensiv påverkanskampanj för att regeringen ska möjliggöra för dem att bedriva mer än 50 procent av undervisningen på engelska.
De använder ett undantag i lagstiftningen som ursprungligen var till för elever som vistades tillfälligt i Sverige. Eftersom de använder undantaget behöver de inte ha lärare med svensk lärarlegitimation, trots att de undervisar enligt svensk läroplan.
Om regeringen menar allvar med att städa upp i friskolesystemet måste de stå emot skolägarnas påverkanskampanjer och ta bort de undantag som skolkoncernerna använder i dag. Så länge regleringar kan rundas med olika undantag blir helrenoveringen bara tomma ord.
Linnea Lindquist är rektor och skoldebattör.
Tidigare krönikor:
- Aniaragymnasiet visar systemfelet i svensk skola
- Språkbad eller språkbortfall?
- Kommunala skolor behöver varenda krona till det brottsförebyggande arbetet
- Det hade kunnat vara Sicilien, men det är Sverige vi pratar om
- Skolverket förespråkar dopning av kunskapsresultaten
- Öronmärkta pengar vid NPF-diagnoser är inte vägen framåt för skolan
- SD-förslaget om skolan från 2015 är det enda rätta
- Ett varningens finger, regeringen
- Vem ska bestämma i frågan om anpassad grundskola?
- I aktiekursens dalgångar hittar vi problemets kärna
- Friskolornas riksförbunds rapport är irrelevant
- Liberalerna valde lätt framför rätt
- Sveriges regeringar har inte stått bakom de iranska kvinnornas kamp
- Att köpa en friskola är som att köpa en bil där körkortet ingår
- Ingen slump att friskolekoncerner motsätter sig ökad likvärdighet
Artikeln är skriven av

















