Ingen slump att friskolekoncerner motsätter sig ökad likvärdighet

Det är förmiddag och jag besöker en klass som arbetar med att skriva en text. Några elever har kommit i gång med sitt skrivande medan andra kämpar med att forma bokstäverna. Bokstaven S blir en femma, b och d vänds åt fel håll och å, ä och ö har fel antal prickar.

”Fröken, vad är skillnaden på V och W?”, frågar en elev.

Några elever i klassen har behov av extra hjälp för att lära sig forma bokstäverna. I en annan klass jag besöker läser eleverna böcker de lånat på biblioteket under låneöppet tidigare på morgonen. Några elever läser lättlästa böcker med en mening per sida medan andra elever läser tjockare böcker så som Musse och Helium. Eleverna är behov av olika mycket stöd och träning för att komma i gång med sin läsning.

I rummet bredvid klassrummet jag befinner mig i arbetar en lärare med enskild lästräning med elever i årskurs ett som behöver lära sig bokstavsljuden. Eleverna får intensivträning i drygt en halvtimme, fyra dagar i veckan. De behöver intensivträning enskilt med en lärare för att lära sig lässtrategier.

Det är viktigt att vara uppmärksam på de positionsförflyttningar som successivt sker i den här frågan.

Likvärdig skola

Orden likvärdig och skola har förekommit i samma mening i skoldebatten under många år men med allt högre intensitet de senaste tre åren. Den tändande gnistan var Björn Åstrands Likvärdighetsutredning som lämnas över till Anna Ekström i april 2020. Den finansiella princip som varit grundbulten under lång tid är att såväl rektorer som huvudmän ska fördela resurser utifrån elevernas behov av stöd. Det är därför 57 procent av kommunerna har det som kallas för strukturersättning. Det kan tyckas självklart att vi ska fördela resurser till skolor utifrån elevernas behov av stöd men det finns starka krafter som motsätter sig ökad likvärdighet. Det är viktigt att vara uppmärksam på de positionsförflyttningar som successivt sker i den här frågan. 

Johan Enfeldt uppmärksammade hur Almega tjänsteföretagen ser på likvärdighet i sitt remissvar på Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola:

”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden”, skrev han

Ulla Hamilton som är VD på Friskolornas Riksförbund skrev i en debattartikel i Göteborgs-Posten att:

”Om en fristående skola som startar erbjuder det för en del av kommunens elever är det positivt, det kan leda till merarbete för kommunanställda, men deras skolgång behöver vi inte ta hänsyn till. Alla andra slutsatser än denna visar att man värnar systemet högre än människan.”

Peng efter resultat

Täby kommun driver ett ärende i domstol just nu om införande av kvalitetspeng, något som Isobel Hadley-Kamptz har skrivit om på Dagens Nyheters ledarsida. Täby kommun vill fördela resurser till skolorna utifrån elevernas resultat snarare än deras behov av stöd. Kammarrätten skriver i sin dom att: ”Skolans resurser ska fördelas efter behov och inte efter godtyckligt satta indikatorer. Kommunen har förlorat i såväl tingsrätt som kammarrätt och nu ligger ärendet hos Högsta förvaltningsdomstolen.”

De elever som behöver extra stöd för att lära sig lässtrategier och att skriva kräver personella resurser och det kostar pengar. Om vi börjar fördela resurser utifrån elevernas resultat i stället för elevernas behov betyder det att de elever som inte kan läsa eller skriva inte kommer få den hjälp de behöver. De skolor med hög andel elever som har lågutbildade föräldrar kommer få minskade resurser medan de skolorna med hög andel högutbildade föräldrar kommer få mer resurser.

Friskolesektorn gynnas

Kvalitetspeng gynnar friskolesektorn och framför allt skolkoncernerna eftersom de har väsentligt högre andel elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning jämfört med snittet i kommunala skolor. Föräldrarnas utbildningsnivå är den faktor som främst påverkar skolresultaten.

Det är inte en slump att Almega och Friskolornas Riksförbund motsätter sig ökad likvärdighet och att Täby kommun vill förändra de grundläggande principerna för grundskolans resursfördelning. Det är en medveten strategi som syftar till att förändra svensk skola i grunden och som tyvärr gör det sämre för samhället. Om vi inte ser upp i den här frågan kommer vi om några år ha kvalitetspeng som norm i Sverige. Då kommer vi att fråga oss själva: vad var det egentligen som hände?