Friskolornas riksförbunds rapport är irrelevant

Det finns problem med rapporten. Valtersson lägger bland annat in individuella tilläggsbelopp i beräkningarna, något som inte är en del av skolpengen. En genomgående kritik i rapporten är att det är svårt att följa kommunens beräkningar. I den proposition som den förra regeringen lade fanns det ett förslag att Skolverket skulle ta fram en nationell riktlinje för hur ersättningen till friskolor ska räknas fram, men det förslaget röstades ner av nuvarande regeringspartier.

Utbudsansvar och bredare ansvar

Majoriteten av kommunerna använder skolpeng per elev. De resurser elever som genererar följer inte varje enskild elev i en specifik skola, utan tillfaller i stället huvudmannen som fritt fördelar dem till skolorna. Det är alltså inte som det ofta påstås att någon elev har en skolpeng.

Kommunerna har det som kallas för utbudsansvar. Det betyder att kommuner måste tillhandahålla skolplatser till alla folkbokförda elever och i alla geografiska områden av kommunen. Det är inte att ”hålla platser” som skapar merkostnader, utan att ha skolor utspridda i kommunen. Men Friskolornas Riksförbunds utredare Mikaela Valtersson verkar tro att alla invånare bor på samma geografiska plats. Ett talande bevis för var kostnaden uppstår är att titta på var friskolor etablerar sig. Det är inte på landsbygden utan i de centrala delarna i städer och tätorter.

I rapporten beskrivs kommunens bredare ansvar och myndighetsutövning, men utan att Mikaela Valtersson nämner det som framför allt skapar merkostnader. Alla kostnader för skolbyråkrati och variationer i elevkullarna läggs på kommunen.

Kommuner kan inte optimera på samma sätt

Riksrevisionen har granskat skolpengen och de poängterar att en kommun inte kan driva skolor optimalt eftersom de måste anpassa sig till förändringar i elevkullarna. Likvärdighetsutredningen har räknat ut vad det kostar att bedriva skolor på det sättet. Merkostnaden är cirka 8–10 procent. Men med nuvarande lagstiftning får kommunerna noll kronor i ersättning.

Kommunernas större uppdrag omfattar givetvis även dyra byskolor där elevunderlaget är mindre, men det bortser Mikaela Valtersson helt ifrån.

Därför är rapporten irrelevant.

Problemet för kommunerna är inte att skolor har tomma klassrum, utan att det finns klassrum med några tomma bänkar. Det driver upp genomsnittskostnaden per elev, och då ska friskolorna ersättas med motsvarande belopp.

Det brukar hävdas att friskolor också kan ha tomma platser i klassrummet. Det är sant, men det innebär inte per automatik att kostnaderna ökar och att de måste betala ut mer pengar till andra skolor i kommunen. Det är en markant skillnad i förutsättningar jämfört med kommunernas villkor.

Friskolorna har vi ingen insyn i

Det är samtidigt ironiskt att Friskolornas riksförbund kritiserar kommunernas sätt att beräkna skolpeng, samtidigt som de motsätter sig offentlighetsprincipen. För om jag vill ta reda på hur Kunskapsskolan fördelar resurser till sina skolenheter så går det inte.

Där har vi ingen insyn.