Friskolornas elever missgynnas av skolpengen

I skoldebatten tas det ofta för en sanning att friskolor är överkompenserade. Skolminister Lotta Edholm har i Sveriges Radio sagt att ”det ska bli mindre pengar till friskolor då det kommunala skolväsendet har kostnader friskoleväsendet inte har”.

Det stämmer att kommunerna har uppgifter som friskolorna inte har. Men som vi visar i en ny studie är de kommunala skolorna redan i dag kompenserade för dessa uppgifter.

Inför de kommande besluten om en angelägen översyn av friskolesystemet är det nödvändigt att det finns ett gediget beslutsunderlag som redovisar vart de pengar som satsas på skolan tar vägen. I rapporten Är friskolorna överkompenserade? har vi studerat 32 kommuners statistik, budgettabeller och skolpengsbeslut.

2 av 32 studerade kommuner motsvarar 6 procent. Om vi antar att detta är representativt för hela landet innebär det att endast 17 av Sveriges 290 kommuner lever upp till likvärdighetsprincipen och följer lagen.

För att inte riskera att jämföra äpplen med päron behöver en studie som denna tillämpa en systematisk metod som justerar för jämförelsestörande faktorer. Främst att elevsammansättningen, med avseende på socioekonomisk bakgrund, allmänt sett varierar mellan kommunala och fristående skolor.

Likvärdighet råder inte

Slutsatserna i studien är följande:

• Kommunerna lägger i genomsnitt 16 949 kronor mer per elev och år på en elev som valt en kommunal skola än på en elev som valt en fristående skola. Då har vi tagit hänsyn till statsbidrag (som både kommunala och fristående skolor kan söka) och strukturbidrag (som viktas utifrån de socioekonomiska förutsättningarna).
• När vi justerat för elevsammansättning (elever på kommunala skolor har oftare föräldrar utan eftergymnasial utbildning) och till kommunernas bredare uppdrag (vad gäller exempelvis deras ansvar för att säkra skolplatser för alla) återstår cirka 11 000 kronors skillnad. Det motsvarar närmare tio procent av genomsnittskostnaden i de studerade kommunerna (118 203 kronor per elev och år).

Skillnaden förklaras av att kommunala kostnader tas bort innan skolpengen beräknas. Det handlar till exempel om kostnader för lokaler, IT, HR, elevenkäter och fortbildning. Dessa kostnadsförs centralt och kommunala skolor får del av resurserna utanför skolpengen, medan de fristående skolorna måste rymma alla kostnader inom skolpengen.

Sammanfattningsvis tvingas vi tyvärr konstatera att likvärdighet inte råder. Endast två kommuner i vår studie, Gävle och Helsingborg, har ett skolpengssystem där fristående och kommunala skolor – som svensk lag föreskriver – får lika mycket.

Brist på transparens

Två av 32 studerade kommuner motsvarar 6 procent. Om vi antar att detta är representativt för hela landet innebär det att endast 17 av Sveriges 290 kommuner lever upp till likvärdighetsprincipen och följer lagen.

Men det finns fler problem med dagens skolpengssystem. Under arbetet med denna studie har en mycket utbredd brist på transparens i kommunerna kommit i dagen. Underlag och beräkningar av skolpengen är i de flesta kommuner i det närmaste oöverskådliga. Det försvårar för friskolor att säkerställa att deras elever behandlas jämlikt, men det försvårar också för medborgare, journalister och andra att avgöra om kommunen använder skattebetalarnas pengar rättvist och effektivt. Detta bekräftar och kompletterar den allvarliga kritik som tidigare kommit från bland annat Riksrevisionen, vars granskning i fjol visade att endast fyra procent av landets kommuner redovisade sina beräkningar av skolpengen transparent och tydligt.

Vi välkomnar en statlig utredning som kan svara på hur beräkningen av skolpengen ska bli transparent och säkerställa att skolpengen beräknas i enlighet med de lagar som riksdagen har stiftat.

Det är nödvändigt att reformera detta system så att alla elever ges samma förutsättningar oavsett vilken skola de väljer.