Prefekt: Högre utbildning kan inte styras mandatperiod för mandatperiod

Högre utbildning spelar en avgörande roll för Sveriges kompetensförsörjning, kunskapsutveckling och offentliga sektor. Ändå präglas styrningen av universitet och högskolor i dag av korta politiska tidshorisonter och snabbt skiftande incitament. Det riskerar att få långsiktiga konsekvenser för kvalitet, planering och stabilitet i sektorn.

Bristande långsiktighet och förutsägbarhet

Under senare år har prioriteringarna inom högskolepolitiken förändrats i takt med skiftande politiska majoriteter. Ena perioden betonas breddad rekrytering, livslångt lärande och ett stort antal studieplatser i hela landet. Nästa står höjda antagningskrav, ökad genomströmning och effektivitet i fokus. Var och en av dessa inriktningar kan vara i sig vara både rimlig och välmotiverad. Problemet är bristen på långsiktighet och förutsägbarhet.

Universitet och högskolor är inga verksamheter som snabbt kan ställa om utan konsekvenser. Att bygga upp utbildningar, utveckla hållbara ämnesmiljöer och rekrytera kompetenta lärare kräver lång planering. När incitament och finansieringsprinciper ändras ofta riskerar resultatet att bli kortsiktiga lösningar och administrativ anpassning snarare än strategisk utveckling.

Ryckig styrning

Som ansvarig för verksamheten vid en av Göteborgs universitets institutioner ser jag hur detta slår i praktiken. Vid Humanistiska fakulteten räknar vi inför 2027 med cirka 90 färre helårsstudieplatser. Det beror inte på minskad efterfrågan eller bristande kvalitet, utan på förändrade nationella styrsignaler där genomströmning prioriteras framför volym. Även det är ett legitimt politiskt val.

Men för lärosäten som ska planera utbildningar, bemanna kurser och bygga hållbara ämnesmiljöer innebär sådana skiften betydande och snabba omställningar. Om höstens val dessutom leder till nya politiska prioriteringar kan sektorn åter behöva ställa om med kort varsel.

Högre utbildning omfattar stora offentliga resurser, tiotusentals anställda och hundratusentals studenter 

Detta är inte en marginell fråga. Högre utbildning omfattar stora offentliga resurser, tiotusentals anställda och hundratusentals studenter. Trots det saknas ofta den stabilitet i styrningen som vi tar för given inom andra centrala delar av välfärdsstaten. Att en så omfattande samhällssektor styrs med relativt kort planeringshorisont borde diskuteras betydligt mer än vad som sker i dag.

Högskolans kvalitet drabbas

Men frågor om högskolans styrning och finansiering hamnar sällan i centrum i den politiska debatten. Det råder ofta bred enighet om att utbildning, forskning och kompetensförsörjning är viktiga för Sveriges framtid. Däremot diskuteras mer sällan vilka institutionella villkor som krävs för att universitet och högskolor faktiskt ska kunna arbeta långsiktigt. Ingenting tyder på att högre utbildning blir en valfråga – den här gången heller.

Det finns därför skäl för riksdagspartierna att överväga en bredare och mer långsiktig samsyn kring de grundläggande principerna för högre utbildnings styrning och finansiering. Demokratiska val ska självfallet få konsekvenser, och förändrade väljarprioriteringar måste kunna påverka högskolepolitiken. Men återkommande och snabba förändringar i incitamentsstrukturen riskerar att skapa ryckighet i en verksamhet som i grunden kräver stabilitet.

Det behövs en bredare politisk diskussion om högskolans långsiktiga styrning. Utan större öppenhet och förankring riskerar incitament och prioriteringar även fortsättningsvis att förändras från mandatperiod till mandatperiod, till förfång för den högre utbildningens kvalitet.