
”Being a part of the Frugal Four is no longer the right place for us”.
Med bara veckor kvar tills Danmark tar över EU:s ordförandeskapsklubba meddelade statsminister Mette Fredriksen att Danmark inte längre vill tillhöra gruppen av EU:s frugala länder. Detta är dåliga nyheter för de partier, tjänstemän och särintressen i Sverige som driver kravet om en oförändrad svensk EU-avgift inför EU:s nästa långtidsbudget 2028-2034.
Sverige har stått för sparsamhet
För ni minns väl de frugala fyra? Den informella grupp av medlemsstater bestående av Sverige, Danmark, Österrike och Nederländerna, ibland med stöd av Finland, som inför förra långtidsbudgeten med viss framgång arbetade intensivt med att hålla spenderingsvilliga medlemsstater i schack. Tight koordinering från huvudstäderna i kombination med skickliga förhandlare i Bryssel gjorde att den nuvarande långtidsbudgeten och återhämtningsfonden efter pandemin blev mindre expansiv än vad som annars hade varit fallet.
Vad händer med den svenska linjen nu när de fyra frugala blir tre?
I 30 års tid har svenska politiker och tjänstemän med stolthet och framgång förkunnat ideal om sparsamhet, strukturreformer och sunda statsfinanser. Sveriges frugala linje har tjänat oss väl. Från tid till annan har andra uppfattat oss som extrema, ibland självgoda, och i vissa fall har vår ytterkantsposition gjort att vi förlorat inflytande i andra EU-frågor.
Men dylika detaljer förändrar inte den övergripande bilden att Sverige - tack vare bred politisk enighet och ett folkligt stöd i ryggen – har lyckats hålla tillbaka EU:s utgifter.
Ny allianser kommer att bildas
Vad händer med den svenska linjen nu när de fyra frugala blir tre?
Vad händer med den svenska EU-positionen – som varit intimt sammanknuten med att vara frugal – när verkligheten förändras på ett sätt som inte ens finansdepartementets tjänstemän kan blunda för?
Självklart kommer nya allianser att bildas. Sverige kan ta rygg på den nya tyska regeringen, i synnerhet vad det gäller motstånd mot gemensam upplåning, och både Nederländerna, Österrike med flera lär sannolikt fortsätta vara budgetrestriktiva.
Gamla sanningar måste anpassas till en ny geopolitisk värld
Men upprustningen av Europa kommer att kosta pengar. Försvaret av Ukraina och ett framtida EU-medlemskap kommer att kosta pengar. Under lång tid. Lägg där till en omvärld där politikens inflytande över marknaden blir allt tydligare, där riktade industripolitiska satsningar skapar en ojämn global spelplan och där gemensamma investeringar på EU-nivå ses som ett viktigt redskap för att möta dessa utmaningar.
Sverige kan vara budgetrestriktiva och samtidigt stödja Ukraina. Men förr eller senare riskerar dessa intressen att krocka med varandra. Då krävs ett starkt och uthållighet politiskt ledarskap. För att försvara Europa.
Vi kan inte enbart förlita oss på en frugal linje i EU-politiken när gamla sanningar måste anpassas till en ny geopolitisk värld och när vi står inför existentiella hot.
Danmark har redan valt väg. När kommer Sverige följa efter?
Magnus Norman är grundare av ImpactEurope, tidigare rådgivare i EU-kommissionen och Europaparlamentet, tidigare Sveriges förhandlare inom tech-och konkurrenskraftsfrågor samt fristående krönikör i Altinget.
- När Orbán sätter sig på tvären byggs nya koalitioner i EU
- Utan tillväxt blir Europa ett enkelt byte i ett handelskrig
- Brösta upp dig som EU-kommissionär, annars blir du en dörrmatta
- Förändra EU eller dö långsamt
- Europa, vi har ett resultat – nu börjar kampen om makten över EU:s politik
- Brysselgnäll stärker inte konkurrenskraften
- Kommer Ursula von der Leyen att väljas och vilken politik väntar?
Artikeln är skriven av














