Krönika av 
Mats Engström

Svenska valet kan avgöra miljöpolitiken i EU

Sveriges nästa regering kommer att leda ministerrådet första halvåret 2023. Då kan framtiden för Ursula von der Leyens gröna ambitioner avgöras. Mycket står på spel för EU:s miljöpolitik. Samtidigt är symbiotiska relationer med näringslivets PR-konsulter bekymmersamma på högersidan, medan omsvängningar inom såväl S som V oroar. 

Partiernas valmanifesten ger dålig vägledning, miljöavsnitten handlar med enstaka undantag om renodlad inrikespolitik, så den intresserade får läsa protokoll eller lyssna på valdebatter.
Partiernas valmanifesten ger dålig vägledning, miljöavsnitten handlar med enstaka undantag om renodlad inrikespolitik, så den intresserade får läsa protokoll eller lyssna på valdebatter. Foto: Christine Olsson/TT
Mats Engström
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Det blåser motvind för EU:s gröna giv. Energiintensiva fabriker stänger runt om i Europa. Regeringarna är nervösa för en industrikris och vet att det inte ser lika illa ut i konkurrentländer som USA.

EPP-gruppen i Europaparlamentet, där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, har reagerat. Inga nya miljölagar efter att det stora klimatpaketet Fit-for-55 har beslutats. Näringslivets organisation Business Europe är på en liknande linje. ”Regelbördan” får inte öka.

Svenskt ordförandeskap avgör ambitionsnivån

Det ambitiösa miljöinitiativ som Ursula von der Leyen lanserade när hon blev kommissionsordförande 2019 har hittills visat sig förvånansvärt motståndskraftigt. Först mot pandemins effekter, där EU satsade på grön omställning som en del av politiken mot en ekonomisk nedgång. Sedan i början av Rysslands krig mot Ukraina, då medlemsstaterna kunde komma överens om det mesta i klimatpaketet, som även Europaparlamentet röstade om.

Socialdemokraterna har fått kritik för partiets omsvängning både nationellt och i EU. 

Sverige är en inflytelserik mellanstor medlemsstat som varit aktiv i miljöfrågorna sedan medlemskapets början. Nästa regering kommer att leda ministerrådet första halvåret 2023. Då kan framtiden för von der Leyens gröna ambitioner avgöras.

Mycket står på spel. Klimatpaketet förstås. Kan regeringarna och Europaparlamentet enas om till exempel utsläppshandel för bostäder och transporter, när många hushåll är livrädda för högre energikostnader? Hur ska annars EU:s klimatmål för år 2030 uppnås?

Valmanifesten ger dålig vägledning

Men också andra delar av den gröna given. Arbetet mot farliga kemikalier, där Sverige varit ledande sedan decennier. Blir det tvärstopp nu för skärpningar av kemikalielagen Reach?

Vad händer med kommissionens innovativa förslag att ändra direktivet om industriutsläpp (IED), som också är i skottgluggen för Business Europe? Näringslivet har redan lobbat den svenska EU-representationen för att skruva ned ambitionerna.

Väljarna borde få veta hur partierna ställer sig till miljöpolitiken i EU under nästa mandatperiod, då också en ny EU-kommission ska tillsättas. Ändå ger valmanifesten dålig vägledning. Miljöavsnitten handlar med enstaka undantag om renodlad inrikespolitik.

SD:s roll avgörande, KD:s miljöprofil utsuddad

I stället får den intresserade läsa protokoll från EU-nämnden och följa de särskilda miljödebatter som bland annat Sveriges Radio ordnat. Min personliga bedömning efter att ha gjort det ser ut så här:

Moderaterna vill skärpa EU:s klimatramverk och utsläppshandel, samtidigt som man betonar industrins konkurrenskraft. Partiet vill ordna ett toppmöte om tillväxt under ordförandeskapet och stödjer ofta Svenskt Näringslivs linje även när det finns enskilda företag som vill gå längre i miljöfrågorna. Liberalerna får ett hyfsat miljöbetyg av Naturskyddsföreningen men kan partiledningen frigöra sig från symbiosen med näringslivets PR-konsulter och deras hemliga påverkan? Kristdemokraternas miljöprofil har suddats ut.

Sverigedemokraternas roll blir avgörande för hur en regering ledd av Ulf Kristersson skulle agera. Sannolikt är migration och svenska skattekronor viktigare frågor för Jimmie Åkessons parti, men utifrån vad företrädarna hittills sagt kan det bli en ordentlig förändring av Sveriges miljöprofil i EU där till exempel klimatmålet till 2030 ifrågasätts.

Miljöfrågor nedprioriteras även inom S och V

På den andra sidan då? Socialdemokraterna har fått kritik för partiets omsvängning både nationellt och i EU. Att vilja försena utfasningen av fria utsläppsrätter för industrin väckte till exempel förvåning i våras. (S)-regeringen driver i tysthet den ”en in - en ut princip” som är ett rött skynke för europeiska folkrörelser. Samtidigt har partiet starka miljöpolitiker och den interna debatten om Magdalena Anderssons nedprioritering av de gröna frågorna har redan börjat.

Jens Holms avhopp från Vänsterpartiet symboliserar hur även Nooshi Dadgostar ändrat sitt partis profil. Kvar står Miljöpartiet, med den mest ambitiösa politiken även i EU och med starka nätverk till andra regeringar. Centerpartiet har också presenterat ett långtgående klimatprogram, men Annie Lööfs parti får miljökritik när det gäller skog och lantbruk.

Hur nästa regering ser ut spelar stor roll

Väljarna har många frågor att ta ställning till. För miljöpolitiken i EU kommer det att ha stor betydelse dels vilket inflytande Sverigedemokraterna får, dels om Miljöpartiet ingår i nästa regering eller ej.

Andra regeringar och aktörer i EU kan inte ta Sveriges hittillsvarande höga ambitioner för givna.

Fakta


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget