Strömmers demonstrationsförslag kan bli en ny Reepaluutredning

Särskilt känsligt blir det när hot om våld eller upprördhet utanför Sveriges gränser kan påverka beslut om demonstrationer. Då står yttrandefriheten plötsligt och faller med var gränsen för den nationella säkerheten kan tänkas gå. Det är en ordning som lämpar sig betydligt bättre för en seminarieövning än grund för ny lagstiftning. 

Syftet med utredningar är inte alltid lagförslag

Som tur är syftet med statliga utredningar inte alltid att löpa linan ut och omsätta en idé till nya lagförslag. Utredningen kan likväl ha blivit verklighet som ett diplomatiskt drag för att blidka Erdogan under Sveriges Natoprocess. I sådana fall vore det inte första gången som en statlig utredning har en roll i det politiska spelet, snarare än ett seriöst steg att reformera gällande lagstiftning.

Inte minst händer det att regeringar använder utredningar som ett köttben till ett stödparti de är beroende av för att behålla makten. Ett exempel är återvandringsutredningen, en av Tidöavtalets flera eftergifter till Sverigedemokraterna. Ett annat exempel är Ilmar Reepalus (S) omtalade utredning om vinster i välfärden (SOU 2016:78), som – ironiskt nog – var Vänsterpartiets enda vinst när de släppte fram Stefan Löfven som statsminister 2014.

Om regeringen trots den skarpa kritiken från viktiga instanser skulle gå vidare med en del av förslagen och lägga fram en proposition baserad på utredningens slutsatser, vore det därför förvånande. Säkerhetspolisen menar att de rent praktiskt har svårt att avgöra säkerhetshot utifrån specifika yttranden. Om bara risken för hot skulle vara skäl nog för att neka tillstånd kan det leda till en glidning där vad som helst kan klassas som ett hot mot säkerheten – och inskränker yttrande- och mötesfriheterna.