Högskolepolitiken behöver slakta ett antal heliga kor

Under en lång tid har de forskningspolitiska ambitionerna för varje regering, oavsett färg, stått fast vid samma inställning: ett av de främsta målen för forskningspolitiken ska vara att skapa nytta – där vetenskapliga framsteg i stor utsträckning ses som ett medel för att ”möta samhällsutmaningar”.

Idén om att grundforskning kan planeras på ett sätt som gör den mer förutsägbar stämmer sällan överens med hur forskningsresultat sker i praktiken. Däremot är det en problemformulering som knappast har gynnat humanistiska forskare.

För trots att en filosof eller religionsvetare inte anses kunna bidra med en lika direkt och synlig nytta som en ingenjör eller kemist, gör man det lätt för sig om man förbiser de andra stora värden som riskerar att förloras om utbildnings- och forskningskvaliteten inom humaniora inte blir föremål för en ambitionshöjning.

Fakultet på dekis

För studenter är det inte en nyhet att deras tillhörande fakultet på många sätt är på dekis. Att den genomsnittliga undervisningstiden i flera fall bara uppgår till ett par timmar i veckan för heltidsstudenter talar sitt tydliga språk – särskilt i jämförelse med såväl andra ämnesområden som andra länder. 

Att den genomsnittliga undervisningstiden i flera fall bara uppgår till ett par timmar i veckan för heltidsstudenter talar sitt tydliga språk – särskilt i jämförelse med såväl andra ämnesområden som andra länder. 

I höstas presenterade Stephen Hwang, professor emeritus i fysik och tidigare rektor vid Högskolan i Halmstad, en rapport som slog fast hur illa det har kommit att se ut. Rapporten pekar dels ut att studenter som läser humaniora och samhällsvetenskap har drygt 40 procent färre undervisningstimmar jämfört med studenter inom en rad andra utbildningsområden. Dels att svenska studenter har lägst antal lärarledda studietimmar per vecka jämfört med andra europeiska länder (27/9 2023).

Förutsättningarna för forskarna ser dessvärre inte ut att vara ljusare. I en ny rapport betonar DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor – vikten av långsiktiga satsningar på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Med försämrade ekonomiska villkor har andelen doktorander inom ämnena minskat med en fjärdedel de senaste tio åren. När de allt färre doktoranderna väl har tagit examen väntar dessutom en betydligt lägre beviljandegrad för ansökningar om forskningsprojekt jämfört med anslagsnivåer inom andra ämnen (11/12 2023).

Lägg ner kassakon

Att vända den negativa trenden behöver dock inte innebära att det behöver kosta mycket mer – eller över huvud taget. 

Ett första steg är att sätta press på ansvariga politiker som länge har stoltserat med satsningar på den högre utbildningen medan verkligheten har visat att det är en sanning med modifikation. Det kan synliggöras genom att lägga ner den statligt helägda fastighets- och förvaltarjätten Akademiska hus AB och låta universitetsbyggnaderna ägas och förvaltas av lärosätena själva. År ut och år in har bolaget fungerat som en kassako med miljardutdelningar till staten, medan de kraftiga hyreshöjningarna har urholkat finansieringen för de grundläggande verksamheterna – forskning och utbildning.

Det hade lett till rimliga förutsättningar inför det andra steget: att gå back to basics. Få personer argumenterar mot ett ökat behov av mer lärarledd undervisning, men nästintill ingen är beredd att tänka nytt kring hur kvaliteten kan stärkas. Ett sådant förslag skulle kunna vara att lägga ned de utbildningar som inte anses hålla måttet. Genom att renodla undervisningsrollen till färre lärosäten kan det i sin tur leda till en högre undervisningskvalitet i takt med att universitet och högskolor specialiserar sig. 

Det vore ett välkommet besked för de studenter, inte minst inom humaniora, som dras med utbildningar som inte håller måttet.