Statsråd borde omfattas av säkerhetsprövning

En regerings allt överskuggande uppgift är att slå vakt om rikets säkerhet. I det ingår att förhindra att säkerhetsskyddsklassificerad information hamnar i obehöriga händer.

För den nuvarande regeringen är baksmällan tung i det avseendet. Den förre nationelle säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholms bortslarvade dokument av ”hemlig natur” hamnade både i domstol och i KU för granskning, på egen förskyllan.

Ett annat riskscenario är att spioner, terrorister, extremister och kriminella infiltrerar säkerhetskänsliga miljöer för att skaffa sig kunskap om till exempel militära förhållanden, kritisk infrastruktur, energiförsörjning och IT-system. En metod kan vara att utsätta personer med tillgång till sekretessbelagda uppgifter för press.

För att kontrollera om enskilda individer uppfyller kraven för att ”delta i säkerhetskänslig verksamhet” med ”betydelse för Sveriges säkerhet” genomför både privata och offentliga arbetsgivare en säkerhetsprövning. Ett moment är ett närgånget samtal med frågor av personlig natur, inklusive om anhöriga och umgänge.

I säkerhetsklass 1 och 2 görs även en särskild personutredning. Säpo bidrar med registerkontroller i misstanke- och belastningsregistret och i egna interna register. 2024 kom det in 168 000 ansökningar. Det är alltså en omfattande verksamhet. Motsvarande lagstiftning finns även på andra håll. I USA kallas det ”security clearence” och i Storbritannien ”security vetting”.

Startskottet för skärpta kontroller 

En avgörande aspekt är förstås om systemet fungerar på ett tillfredställande sätt. Upprinnelsen till Landerholm-ärendet var att det avslöjades att säkerhetsrådgivaren hade anställt en medarbetare vid sitt kansli i statsrådsberedningen utan säkerhetsprövning.

Ett halvår senare, i juni 2023, tillsatte regeringen en utredning för att ta fram förslag om ”en förbättrad process för säkerhetsprövningar.” I december 2024 presenterades betänkandet ”Säkerhetsprövning – Nya regler”. För att göra en 408 sidor lång historia kort får prövningen en tydligare inriktning än tidigare.

Utredaren anser ”att det i säkerhetsskyddslagen ska anges vilka personliga förhållanden som normalt bör omfattas av en grundutredning”: brottslighet, ekonomiska omständigheter, anknytning till utlandet, missbruk, hälsotillstånd, samarbetsvilja och ”samröre med kriminella, kriminella nätverk, terroristorganisationer, extremistiska rörelser eller extremister.” Det blir alltså en lång lista att beta av.

Säkerhetsprövning gäller inte folkvalda

Vid sidan av det tillkommer ”en samlad bedömning av om personen som prövas kan anses lämplig från säkerhetssynpunkt att delta i den säkerhetskänsliga verksamheten.” I det ingår i sin tur ”en lojalitets-, pålitlighets- och sårbarhetsbedömning.”

Utredaren vill också att säkerhetsprövningen ”fortlöpande följs upp under den tid som deltagandet i den säkerhetskänsliga verksamheten pågår.” Syftet är då att upptäcka och täppa igen luckor som kan uppstå längs vägen.

Statsråd, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker och politiskt aktiva på kommunal och regional nivå står vid sidan av systemet.

Enligt den nuvarande lagstiftningen undantas en specifik grupp från säkerhetsprövningen – politiker.

Statsråd, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker och politiskt aktiva på kommunal och regional nivå står vid sidan av systemet. Trots att politiker tillhör en kategori individer som i högre grad än de flesta andra hanterar säkerhetskänslig information och kan tänkas dra till sig intresse från fientliga aktörer sker ingen säkerhetsprövning.

Sammanlagt rör det sig om ungefär 40 000 personer som i rollen som politiker inte är anställda i vanlig bemärkelse utan arvoderade uppdragstagare. Om samtliga skulle genomgå säkerhetsprövning skulle det sluka stora resurser. Det skulle dessutom vara konstitutionellt tveksamt att av säkerhetsskäl gallra bort folkvalda politiker med väljarna som uppdragsgivare.

Med statsråden förhåller det sig annorlunda. Även ministrar är uppdragstagare, men till skillnad mot kommunal- och regionalråd och ledamöter i kommun- och regionstyrelser inte utsedda av demokratiskt valda församlingar. Statsråd får sina mandat av statsministern personligen. Riksdagen kan avsätta ministrar vid en misstroendeförklaring men inte utse nya.

Fallet Forssell belyser bristerna

I juli rapporterade tidskriften Expo om att migrationsminister Johan Forssells (M) då 15-årige son hade rört sig i högerextrema kretsar. Både Säpo och ministern tycktes ha varit ovetande om vad som pågick.

Om Forssell varit föremål för säkerhetsprövning med löpande kontroller och uppföljning kunde sonens extremistaktiviteter upptäckts av Säpo, inte av media, i ett tidigare skede. Åtgärder för att avbryta riskbeteendet kunde ha vidtagits.

Utredningen om säkerhetsprövning har varit ute på remiss. Regeringen arbetar med en proposition. Med rikets säkerhet för ögonen kan ministrarna med fördel inkludera sig själva. Även statsråd borde omfattas av säkerhetsprövning.