Trumps surrealistiska comeback kan hota Europas säkerhet

Donald Trump förbereder sin comeback vid makten, ständigt omgiven av Elon Musk. Stabschefen Susie Wiles har startat ett eget X-konto och drar i trådarna bakom kulisserna.

När Trump tillträder som USA:s president och överbefälhavare i januari har han 76 miljoner väljare i ryggen och ”America first” överst på agendan. Det vilar något surrealistiskt över det hela.

För USA:s allierade i Europa är det en mardröm som går i repris

För USA:s allierade i Europa är det en mardröm som går i repris, särskilt för Nato med Sverige som nyvunnen medlem. Vad som händer när Trump är på plats i Vita huset är en tiotusenkronorsfråga – eller mer än så i bitcoin.

Från den första presidentperioden finns det fakta att tillgå som kan ge viss vägledning. Då hängde det transatlantiska samarbetet på en skör tråd i händerna på Trump och redan vid det första Natomötet efter valsegern 2016 gick det chockvågor genom högkvarteret i Bryssel.

USA:s James Mattis, krigsveteran och fyrstjärnig general i marinkåren, hotade med att dra tillbaka det amerikanska stödet om övriga länder inte uppfyllde målet på två procent av BNP i försvarsutgifter. Det var i februari 2017. Jag var där för SvD:s räkning och såg skräcken lysa i ögonen på Europas Natoledare.

Till motsvarande möte i februari 2025 tänker Trump skicka Pete Hegseth från Fox News med en tatuering som reser frågor om högerextrema sympatier, förutsatt att kongressen godkänner honom som försvarsminister. Då kan det komma en första indikation på vad som väntar med Trump 2,0.

Rutte gav USA äran

Förra gången det begav sig var USA en hårsmån från att lämna Nato åt sitt öde vid toppmötet i Bryssel i juli 2018, enligt ett väldokumenterat reportage i Financial Times. Jag var på plats även då och känner igen beskrivningen fast alla detaljer inte var kända.

Trumps besked till övriga Natoledare var att USA skulle dra sig ur alliansen 1 januari 2019 om inte alla medlemsländer uppfyllt 2-procentsmålet vid den tidpunkten, en omöjlighet med ett halvår till godo. Först när Nederländernas Mark Rutte gav USA äran för att Natos medlemsländer trots allt kunnat öka försvarsutgifterna mer än förväntat kunde Trump talas till rätta. Det tilltalade hans fåfänga.

När Rutte tillträdde som Natochef 1 oktober tog han upp tråden från Brysselmötet sex år tidigare vid sin första presskonferens: ”Tack vare president Trump har vi tryckt upp försvarsutgifterna. Vi ökade takten särskilt efter toppmötet 2018.”

Natos senaste årsredovisning ger honom stöd i sak. 2024 når 23 av 32 medlemsländer två procent av BNP. 2018 var det bara sju, varav flera med darr på ribban.

Attityden till Nato verkar oförändrad

På valnatten var Mark Rutte en av de första att gratulera Trump till segern – och passade på att kratta i manegen: ”Hans ledarskap kommer återigen att vara nyckeln för att bevara alliansens styrka.” Vi får se hur det blir med det.

I Bryssel 2018 slickade Donald Trump i sig av berömmet och backade från sitt ultimatum utan att för den sakens skull ge alliansen några framtida garantier. ”Trump håller övriga Natoländer i ett järngrepp”, skrev jag efter den avslutande presskonferensen.

På tröskeln till en ny mandatperiod verkar attityden till Nato oförändrad. Nivån på försvarsutgifterna gnager fortfarande i Trumps sinne. Det nya kravet är tre procent av BNP.

Förutom USA når endast Polen, Estland, Lettland och Grekland dit. Uttalandet om att Ryssland kan göra ”vad fan de vill” med Natoländer som inte gör rätt för sig ringer i öronen. 

Ett värstascenario för Nato är att Trump fullföljer det han påbörjade 2018 vid nästa toppmöte i Haag i juni 2025. Han kan reducera USA:s bidrag och vingklippa Nato till oigenkännlighet eller kapa banden över Atlanten en gång för alla. Alternativt ser han ett värde med det kollektiva försvaret och låter saken bero.

Innan det går att identifiera Trumps avsikter kan det vara klokt att se den tillträdande administrationen som ett hot mot Natos existens och Europas säkerhet, och ta höjd för det mentalt. Mycket mer går inte att göra i det korta perspektivet.

Redan nu finns det illavarslande tecken. Efter valsegern har blivande vicepresidenten JD Vance hotat med att USA drar sig ur Nato om EU ger sig på Elon Musks plattform X med inskränkande regleringar. Det är ett exempel på hur det kan gå till om Trump & co tänker köra hårt med Europa.

De europeiska Natoländerna har enbart sig själva att skylla för det utsatta läget.

De europeiska Natoländerna har enbart sig själva att skylla för det utsatta läget. Rysslands annektering av Krim och krigsutbrottet i östra Ukraina i mars 2014 ligger ett drygt decennium tillbaka i tiden. Ändå har man med stor konsekvens undvikit att rusta sina egna försvar till en motståndskraftig nivå i en krigisk omvärld. Passiviteten tycks med några få undantag ha upphöjts till lag.

Inget annat val än att skrapa med foten

Vid Natos toppmöte i Washington i juli rapporterade Reuters att det enligt militära källor saknas 35-50 armébrigader med 3 000-7 000 soldater i varje för att fylla luckorna i alliansens regionala försvarsplaner. Totalt gapar hundratusentals platser tomma. Europa är svagt, inte starkt och utan USA inget Nato.

Finlands förre president Sauli Niinistö föreslog nyligen att EU ska stärka försvarsförmågan genom att avsätta tjugo procent av den totala budgeten för militära ändamål. Det andas panik och är inte gjort i en handvändning, om det ens är möjligt.

Europas USA-beroende är högt och konstant inom överskådlig tid. Donald Trump kontrollerar kongressen och har kopplat ett nytt järngrepp om Nato. Han styr över Ukrainas öde i kriget mot Ryssland. Europeiska ledare har inget annat val än att skrapa med foten när USA:s nyvalde president är på ingång.