Missnöjet mot von der Leyen kommer inte längre bara från ytterkanterna

Sällan har världspolitiken känts mer närvarande än just nu. Trumps senaste tullhot, nya fruktansvärda ryska attacker i Ukraina och den alarmerande situationen i Gaza påverkar på olika sätt direkt vår europeiska vardag. Lägg till detta falnande konkurrenskraft och försvarsförmågor som, trots historiska satsningar, ligger långt efter stormakter som USA och Kina. Det var med andra ord inte utmaningar som saknades, när von der Leyen i går höll sitt årliga state-of-the-union-tal.

von der Leyen ägnade sig inte heller åt någon skönmålning. Inte heller sparade hon på krutet vid beskrivningen av allvaret i situationen. Hon konstaterade i stället att linjerna för en ny världsordning håller på att dras upp och att EU måste ta striden – i en värld där många stormakter är antingen ambivalenta eller öppet fientliga mot Europa. von der Leyen framstod i talet som ytterst villig att ta striden och pekade på hur EU alltid enas i kriser – pandemin, återhämtningsplanen, stödet till Ukraina, energisäkerhet och så vidare.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att den annars outtröttliga von der Leyen kändes något så ovanligt för henne som lite luttrad, hårt prövad av att ständigt behöva hantera kris på kris.

Men hon tvekade inte att utmana och ställa frågan om Europa klarar av ännu en strid, har den politiska viljan och skickligheten att verka fram kompromisser – eller om vi hellre ägnar oss åt att bekämpa varandra och paralyseras av våra skiljaktigheter.

Nu måste hon leverera

Visste hon redan då hur berättigad denna fråga var? Förmodligen hade hon sina aningar. 

För bara några timmar senare hotade yttervänstern och ytterhögern med nya misstroendevotum mot von der Leyen. Från högerkanten är man å sin sida missnöjd med handelsuppgörelsen med USA och Mercosur, medan vänstersidan å sin sida menar att EU inte agerat tillräckligt mot Israel vad gäller Gaza.

Så von der Leyen måste nu leverera för att överrösta kritiken och ena Europa bakom en gemensam styrkurs. Och hennes tal visade i vilken riktning hon avser att styra skeppet. Första och främsta prioritering gäller försvar och säkerhet genom fullt stöd till Ukraina bland annat med hjälp av frysta ryska tillgångar, nya sanktioner mot Ryssland (det nittonde paketet i ordningen) och investeringar i Ukrainas väpnade styrkor och i Europas egna försvarsförmågor.

Förmodligen kommer von der Leyen att klara även den nya misstroendeomröstningen. Men kritiken kommer inte bara från ytterkanterna i parlamentet.  

Den andra stora leveransen handlar om att drastiskt förbättra Europas konkurrenskraft i linje med Draghi-apporten – inte minst genom en bättre inre marknad på områdena energi, telekom och kapitalmarknader, men också genom att satsa mer på innovation (fördubbling av Horizon Europe) samt att förenkla och minska administrativa bördor (olika omnibuspaket).

Därutöver nämndes i talet en rad andra områden – en hårdare linje mot Israel och försvar av handelsöverenskommelsen med USA som ”best possible deal” samtidigt som det betonades att EU sätter sina egna digitala standards och regler. ”Föräldrar, inte algoritmer ska uppfostra sina barn.”

Kritiken kommer från flera håll

Har von der Leyen blidkat sina kritiker? Det är för tidigt att säga.

Förmodligen kommer von der Leyen att klara även den nya misstroendeomröstningen. Men kritiken kommer inte bara från ytterkanterna i parlamentet.

Det finns även ett missnöje som pyr i den koalition av mittenpartier som röstade fram von der Leyen till en andra mandatperiod. Här krävs snabba leveranser på huvudfrågorna försvar och säkerhet samt ökad konkurrenskraft. Och balansgång i klimat- och sociala frågor.

Tankarna vandrar tillbaka till 1980-talet och Jacques Delors, som räddade Europa från Eurosclerosis. Det var möjligt då, och borde vara möjligt igen, även om utmaningarna känns än mäktigare i dag. Men mina pengar lägger jag i alla fall på Ursula, damen som flyttat in sängen på kontoret – för att kunna lägga all sin vakna tid på striden om Europa och den nya världsordningen.