Integrationen är ödesfrågan för Sverige

Sveriges stora utmaning under kommande år kommer att vara hur vi lyckas med integrationen av de hundratusentals människor som kommit hit det senaste decenniet. 

Detta är valets ödesfråga. Bortom de allt mer fantasifulla löften som läggs fram i en valrörelse är det här Sveriges framtid avgörs. Inget löfte är mer avgörande än löftet att få integrationen att fungera. 

Klarar vi integrationen har Sverige goda förutsättningar. Då kan nyanlända bli del av vårt land genom arbete, företagande och utbildning – med allt vad det innebär av självbestämmande för människor och en växande ekonomi och större resurser för samhället. Då kan vi fullt ut dra nytta av att vi är ett internationellt och öppet land, där vi är människor med olika bakgrund med del av samma gemenskap. Då är vi ett land där den som kan försörjer sig själv. Där även de mest utsatta barnen ges de möjligheter som bara en fungerande skola och en växande arbetsmarknad kan ge. 

Där rättigheter, skyldigheter och möjligheter gäller lika för alla – inte för att vi är ett likriktat land, utan för att vi är ett samhälle där det är individuella livsval och människors ansträngningar som spelar roll. Ett Sverige där vi aldrig kommer att acceptera att livet avgörs av kön, klass eller klan.

Misslyckas vi kommer konsekvenserna att märkas i hela samhället. Framför allt bland dem som bor i våra utanförskapsområden. Då kommer sociala problem gå i arv. Första generationens arbetslösa och bidragsberoende kommer följas av andra generationens arbetslösa och bidragsberoende. Klyftan mellan dem som är del av samhället och de som inte är det kommer att vidgas. Svårare sociala problem kommer att följa. De kriminella gängen blir allt attraktivare för de 11-12-13-åringar som redan i dag lockas av de äldres bilar, klockor och livsstil. 

Allt större del av våra gemensamma resurser kommer behövas för att försörja arbetsföra som inte arbetar och för att bekämpa de sociala problemen i stället för dess orsaker. Skatterna blir högre, resurserna till vården och skolan mindre. 

Jag är hoppfull. Dels för att vi – åtminstone i delar – gjort det förut. Hundratusentals människor som kommit hit har blivit del av Sverige och bidrar varje dag till att vi är ett rikt och växande samhälle. De finns på arbetsplatserna och i näringslivet, på universiteten, i media, på sjukhusen och i skolorna, i idrotten och kulturen.

Men allt för många står utanför. Hälften av alla arbetslösa är invandrare. Det tar åtta år innan ens hälften av alla nyanlända har fått in en fot på arbetsmarknad. Det finns grupper där medianinkomsten efter nio år i Sverige är noll kronor. 

Bryter vi inte den utvecklingen kommer priset bli högt. Politiken måste prioritera och fokusera sin fulla kraft på att se till att detta inte fortsätter.

Men det kommer ställa krav på politiken. Stora krav.

Först och främst måste migrationspolitiken vara stram. Vi kommer under överskådlig tid behöva ta emot få människor för att kunna integrera dem som kommit hit under senare år. Vi har inte råd med beslut som den illa utarbetade och havererade gymnasielag som regeringen tog fram och som syftar till att ge människor utan skyddsbehov rätt att stanna. Det är en missriktad politik och djupt orättvist mot dem som faktiskt har skyddsbehov. 

För det andra måste människor i jobb. Vi sänker skatten på arbete, sänker trösklarna för att anställa och satsar på utbildning som leder till riktiga jobb – inte minst med fokus på svenska språket. 

För det tredje måste vi knäcka gängen och ta tillbaka kontrollen över våra utanförskapsområden. Det är varje stats grundläggande uppgift att se till att människor kan känna sig trygga mot brott. Vi höjer polislönerna och inför betald polisutbildning. Vi dubblar straffen för gängkriminella, tar bort dagens mängdrabatt för brott och ser till att det finns fungerande exitprogram för dem som vill ta sig ur brottslighet. Gängen ska bort från gatorna och brott ska aldrig vara en attraktiv väg i livet för 12-åriga pojkar. 

För det fjärde måste skolan vara den språngbräda ut i livet som bara en fungerande skola kan vara. Det finns skolor där över 70 procent går ut nian utan fullständiga betyg. Det är en tickande bomb. Vi fokuserar på ordning och reda. Och på kunskaper. Mer undervisningstid i svenska och matte, men också språkförskola för dem som är nyanlända och som måste lära sig svenska för att kunna klara sig i vårt land. Förskolan är viktig för alla barn, en är helt avgörande för dem som har föräldrar i utanförskap. 

För det femte måste svenska språket stärkas. Utan svenska är det utomordentligt svårt att bli del av vårt samhälle. Vi har aldrig tidigare dragit konsekvenserna av det. Vi måste göra det nu. Våra motståndare ställer krav på närvaro i SFI-undervisning. Vi ställer krav på att man lär sig något. Vi kopplar bidrag och ersättningar, men också medborgarskapet till krav på att kunna svenska. Där börjar alla utbildningsinsatser. 

För det sjätte förhandlar vi inte om grundläggande värden i det svenska samhället. Här råder jämställdhet mellan män och kvinnor. Här ska flickor ha samma möjligheter som pojkar. Vi får aldrig låta klanvälden eller självutnämnda moralpoliser diktera hur flickor och unga kvinnor ska göra sina livsval. Här måste vi sätta hårt mot hårt. I den diffusa debatten om "svenska värderingar" så är detta i allra högsta grad konkret. Den som tror att det är i sin ordning med kulturella eller andra förevändningar för att inte låta kvinnor och flickor bestämma i sina egna liv, den kommer att missta sig. 

Klarar vi detta så kan vi också klara integrationen. Men det kommer kräva tydliga och uthålliga prioriteringar. En tydlig politik. Och ett verkligt politiskt ledarskap. 

I dag har vi en socialdemokrati som checkat ut och som är oförmögen att göra detta. Vi har också ett sverigedemokratiskt parti som pekar finger åt problemen, men som saknar politik för att göra något åt dem. 

Det behövs något annat. Det behövs en moderatledd regering som tar tag i det som helt enkelt inte får gå fel. Det är vad valet om en vecka handlar om. Det är detta vi kommer driva ända in i kaklet på valdagen. 

Ulf Kristersson, partiledare (M)

Läs artikeln här.