Allvarligt varningstecken om statsministern kände till ålskandalen

Absolut ingen kan ha undgått ålskandalen där en nytillträdd statssekreterare bland annat blir påkommen med upprepat ljuga för myndigheter inklusive polisen. Den här historien har rivit upp ett antal revor i en bild där personer med stort inflytande och makt förutsätts agera med ett ansvarskännande på samma nivå.

Detta gäller inte bara förövaren själv utan i minst lika hög grad hans vänner på höga positioner inom media och politik som tycks vilja införa ett nytt rättssystem med principen att straff ska utmätas efter en sammantagen bedömning av brottslingens liv och leverne. Det är aldrig roligt när ens vänner beter sig illa men det bör inte leda till att man försöker utnyttja sin maktställning i syfte att ge vännen undantag från gällande regler. Moralisk resning är i stället att kunna erkänna brister hos dem man gillar, ge dem stöd att ta konsekvenserna av dessa brister men inte att urskulda och släta över de fel som är begångna. Att tillgripa identitetspolitiska argument som att vissa måste få begå brottsliga handlingar för att det ligger i deras kultur känns särskilt märkligt i detta sammanhang.

Syftet är framför allt att bedöma om personen i fråga är pålitlig och inte avsiktligt kommer att hantera känslig information felaktigt.

Inbäddat säkerhetsproblem

Denna uppvisning av osund lojalitet ger en bakgrund till det säkerhetsproblem som också finns inbäddat i skandalen. Under ett antal år har behovet av ett förstärkt säkerhetsskydd lyfts fram, något som också blev manifesterat genom den nya säkerhetsskyddslagen som kom 2018. En viktig central del i säkerhetsskyddet är att en säkerhetsprövning ska genomföras av anställda eller andra som kan komma i kontakt med uppgifter för vilka det enligt offentlighets- och sekretesslagen råder sekretess med hänsyn till Sveriges säkerhet. Säkerhetsprövningen består av registerkontroller men även en intervju. Syftet är framför allt att bedöma om personen i fråga är pålitlig och inte avsiktligt kommer att hantera känslig information felaktigt.

Själv har jag gått igenom proceduren ett antal gånger både i form av den som säkerhetsprövas och som en del av ett intervjuteam. Frågorna som ställs rör bland annat umgänge, ekonomi, fritidsintressen, eventuell missbruksproblematik, kriminalitet och personliga egenskaper. Vid intervjuerna understryks den absoluta betydelsen av att svara sanningsenligt. Man kan sammanfatta det med att det är en kontroll av det nu så populära uttrycket vandel samt pålitlighet.

Allvar och sanning

Intervjuerna garanterar naturligtvis inte att folk inte ljuger men jag tror de fyller två viktiga funktioner förutom informationsinhämtning. För det första att det informerar den sökande om allvaret i att följa gällande regler, för det andra kan den sökande beslås med lögn om man svarar på ett icke sanningsenligt sätt.

Att ställa så inträngande frågor som det här handlar om är inte alldeles behagligt. Än mer ansträngande är det att göra det till någon man känner vilket blir fallet om det exempelvis är en intern sökande till en säkerhetsklassad tjänst. Då är det svårt att inte bli känslomässigt involverad.

När det gäller den aktuelle statssekretaren så är det egentligen inte tjuvfisket som borde vara huvudsaken i en sådan här intervju även om det knappast stärker ens tillförligtlighet att man nyligen dömts för brott. I stället är de osanna svaren till polisen samt den andra myndigheten liksom att han är föremål för ytterligare en förundersökning som är det intressanta och möjligen också att han vid upprepade tillfällen uttryckt att gällande lag inte behöver efterlevas.

I dagsläget är det oklart huruvida uppgifter om dessa förhållanden varit kända för statsministern då statssekreteraren anställdes eller inte. Om de varit kända och förbisetts på grund av statssekreteraren setts som höjd över alla misstankar på grund av personliga vänskapsrelationer är detta ett allvarligt varningstecken.

Kraven gäller alla

Ytterligare exempel på hur mellanmänskliga relationer kan utgöra en säkerhetsrisk finns. Ett i högen är då för några år sedan en officer med falska meriter valsade runt på diverse känsliga positioner i Sverige och i Bryssel. Ingen inom Försvarsmakten kollade upp hans faktiska bakgrund eftersom han liksom redan var inne i gänget.

Om vi nu ska ta det säkerhetspolitiska läget på allvar så måste vi också ha en förmåga att utföra säkerhetsåtgärder på rätt sätt. Det innebär bland annat att följa intervjuprotokollet vid säkerhetsprövningar på ett pedantiskt sätt och därefter inte låta vänskapsrelationer förvränga den bedömning som måste göras. Detta gäller även om aldrig så många ledarskribenter försöker skydda sin ”personlige vän” eller hävda att det är ett ”drev” då någon som uppenbart inte uppfyller kraven på vandel fråntas möjligheten att ta del av mycket känslig information rörande Sveriges säkerhet.

Jag har ofta hävdat att det gått inflation i säkerhetsskydd. Här kan det dock vara tvärtom, att säkerhetsskyddet har brustit där det som bäst behövs – i nationens innersta kärna. Likhet inför lagen är inte bara en rättvisefråga utan också en säkerhetsfråga.