Slutreplik: EU:s kemikaliepolitik kan öka importberoendet

Natriumfluorid visar problemet. Förslaget kan leda till skärpta regler för tandkräm och munskölj, samtidigt som fluortandkräm är en av de viktigaste åtgärderna mot karies. Förbud är ännu inte på bordet men processen kan få stora folkhälsokonsekvenser. Etanolfallet visar motsatsen: bedömningar måste utgå från faktisk användning, exponering och samhällsnytta – inte bara teoretiska faror.

En politik som driver upp kostnader och flyttar produktion utan tydlig nytta underminerar både konkurrenskraft och förtroende

Hedenmark medger att vissa kemikalier är ett verkligt problem. Långlivade ämnen och kemiska blandningar kan påverka hälsan, särskilt hos barn. Men därför ska vi inte behandla allt likadant. PFAS, fluortandkräm och handsprit kommer med olika risker – och kräver olika regler. I fel dos kan nästan allt vara farligt. Därför måste regler bygga på realistiska avvägningar. Att avfärda ansvarstagande som lobbyism missar poängen. 

Ny lagstiftning måste vara proportionerlig

Att ifrågasätta oproportionerlig politik är inte att motsätta sig höga krav. Tvärtom kräver höga standarder rimlighet. En politik som driver upp kostnader och flyttar produktion utan tydlig nytta underminerar både konkurrenskraft och förtroende.

Europa behöver en kemikaliepolitik som skyddar människor och miljö utan att straffa den egna industrin eller öka beroendet av import. Mario Draghis rapport och kommissionens analyser pekar på strukturella problem som höga energikostnader och regelbörda. Det gör det ännu viktigare att ny lagstiftning är proportionerlig och ger tydlig nytta.