Slutreplik: EU:s kemikaliepolitik kan öka importberoendet

Det är bra att Magnus Hedenmark och jag kan enas om att kemikaliepolitiken i dag gör fel prioriteringar. Men därifrån följer inte att varje ny skärpning är klok eller proportionerlig. Debatten borde bygga på fakta och sakliga argument. I stället väljer Hedenmark att insinuera att jag springer andras ärenden och saknar egen omvärldsbevakning.
”I fel dos kan nästan allt vara farligt”
Problemet är inte lågprislösningar utan företagens möjlighet att fortsätta verka i Europa. Att väga in folkhälsa, innovation och hushållens kostnader är inte att gå särintressens ärenden – det är lagstiftarens uppgift.
Natriumfluorid visar problemet. Förslaget kan leda till skärpta regler för tandkräm och munskölj, samtidigt som fluortandkräm är en av de viktigaste åtgärderna mot karies. Förbud är ännu inte på bordet men processen kan få stora folkhälsokonsekvenser. Etanolfallet visar motsatsen: bedömningar måste utgå från faktisk användning, exponering och samhällsnytta – inte bara teoretiska faror.
En politik som driver upp kostnader och flyttar produktion utan tydlig nytta underminerar både konkurrenskraft och förtroende
Hedenmark medger att vissa kemikalier är ett verkligt problem. Långlivade ämnen och kemiska blandningar kan påverka hälsan, särskilt hos barn. Men därför ska vi inte behandla allt likadant. PFAS, fluortandkräm och handsprit kommer med olika risker – och kräver olika regler. I fel dos kan nästan allt vara farligt. Därför måste regler bygga på realistiska avvägningar. Att avfärda ansvarstagande som lobbyism missar poängen.
Ny lagstiftning måste vara proportionerlig
Att ifrågasätta oproportionerlig politik är inte att motsätta sig höga krav. Tvärtom kräver höga standarder rimlighet. En politik som driver upp kostnader och flyttar produktion utan tydlig nytta underminerar både konkurrenskraft och förtroende.
Europa behöver en kemikaliepolitik som skyddar människor och miljö utan att straffa den egna industrin eller öka beroendet av import. Mario Draghis rapport och kommissionens analyser pekar på strukturella problem som höga energikostnader och regelbörda. Det gör det ännu viktigare att ny lagstiftning är proportionerlig och ger tydlig nytta.
Replik: Timgren drar fel slutsatser om att kemipolitiken skulle vara för sträng
Kemiindustrin har i sin lobbyism lyckats sälja in kraftigt förenklade men missvisande budskap om vad som är vetenskapligt riktigt gällande såväl risk- som farobedömningar. Det skriver Magnus Hedenmark, ekotoxikolog och ordförande i Ingenjörer för miljön, i en replik.
EU:s kemikaliepolitiska pekpinnar hotar vardagsprodukter
Byråkrati och överreglering flyttar produktion utanför Europa och ökar beroendet av import från länder med svagare kontroller, skriver Beatrice Timgren (SD), europaparlamentariker och civilingenjör inom teknisk kemi.
Artikeln är skriven av













