Plötsligt var till och med solenergin kontroversiell

Jag trodde länge att utbyggnaden av solenergin skulle vara en helt okontroversiell fråga, men jag hade fel.

På flera håll i landet skapar bygget av mycket stora solindustrianläggningar konflikter.

Solenergi på skogsmark

I Arboga har företaget Ilmatar presenterat planer på att ställa upp solpaneler på ett 700 hektar stort område i direkt anslutning till tätorten. Merparten av området utgörs av skogsmark.

Arboga kommun har haft invändningar mot projektet, bland annat för att det påverkar ett friluftsområde och att en del av anläggningen ligger i direkt anslutning till en värdefull kulturmiljö. Föreningen ”Stoppa Arbogas solcellspark” har bildats för att organisera motståndet mot Ilmatars projekt.

Jag pratade om elektrifieringens möjligheter och begränsningar på ett möte anordnat av motståndarna till anläggningen i förra månaden. Arrangörerna framstod som både kunniga och väl medvetna om behovet av förnyelsebar elproduktion, men i det här fallet menade de att både skalan och platsen var ett problem.

Det var första besöket i Arboga för min del, så kunskapen om området där solanläggningen planeras bygger bara på det jag läst i handlingar och sett på kartor. Det som gjorde mig förvånad var att man valt att lägga parken på ett område som i huvudsak består av skog.

Det finns andra platser

Växande skog är en värdefull tillgång i klimatomställningen. Skogen binder luftens koldioxid. Det är vanskligt att göra beräkningar av hur mycket koldioxid som skulle bindas om skogen i det aktuella området skulle få stå kvar, men utifrån uppgifter om medeltillväxt och genomsnittsvärden för hur mycket koldioxid som binds i en kubikmeter skog går det i alla fall att se att det handlar om något tusental ton per år.

Slår man ut detta på den beräknade elproduktionen blir det bara några gram per kilowattimme. Men det är inte poängen.

Varför bygga på ”grön elproduktion” på skogsmark, när det finns andra alternativ?

49 terrawattimmar bara på tak

Andra lämpliga platser finns det gott om. Det framgår när man läser Energimyndighetens rapport ”Lämpliga områden för fossilfri elproduktion”. Kapitlet om solenergi innehåller en uppräkning av lämpliga platser. Det mest uppenbara är den potential som finns på lämpliga tak. Här räknar rapporten med att det är möjligt att producera upp till 49 terrawattimmar.

Potentialen för solanläggningar på mark är betydligt större och här pekas flera lämpliga områden ut. Ett alternativ är att nyttja nedlagda sluttäckta soptippar. Det har gjorts i Mossberg utanför Arvika och Skelahed vid Halmstad. Nedlagda flygplatser har använts i två fall.

Parkeringsytor har också en stor potential. I Frankrike finns sedan 2022 en lag som gör att det måste byggas solpaneler över parkeringar med fler än 80 platser. Det går i vissa fall att samlokalisera solenergi och vindkraft. Riktigt stor potential finns på jordbruksmark som inte nyttjas.

Det borde inte vara något problem med en rejäl utbyggnad av solenergin, utan att detta orsakar uppslitande markkonflikter.

Det behövs tydligare ramar och styrmedel

Det är värt att notera att skogsmark inte nämns i uppräkningen. Det är heller inte nödvändigt. De lämpliga ytor som räknas upp kan med bred marginal ge en produktion av 60 terrawatimmar solel, som enligt rapporten är ett rimligt mål.

Det borde inte vara något problem med en rejäl utbyggnad av solenergin, utan att detta orsakar uppslitande markkonflikter. Men då är det nödvändigt med tydliga ramar och styrmedel som gör att utbyggnaden riktas in på lämpliga ytor.

I dag är byggandet av solenergi i industriell skala inte reglerat på samma sätt som exempelvis vindkraft. Det bäddar för att det kan uppstå konflikter även kring en energikälla som borde vara oproblematisk.