
Liberalernas extra landsmöte 2026 var ”The Eras Tour” för elevkårsordföranden. En livestreamad överraskningskonsert med dramatik, humor och Sveriges framtid i vågskålen. På ett digitalt möte skulle Liberalernas medlemmar rösta om deras nya linje i regeringsfrågan.
Eller okej, inte riktigt. De fick egentligen inte diskutera partiets ställning gentemot Sverigedemokraterna, det var nämligen inte en punkt på dagordningen. Däremot var det val av partiordförande. Bara att det redan fanns en sittande, utan motkandidat. Eftersom att motståndarsidan inte lyckats vaska fram en kandidat fanns det inget alternativ att rösta på.
Det flera timmar långa dramat var en sen julklapp för alla Sveriges föreningsnördar som tror att det är charmigt att tycka om stadgerevidering. Jag satt såklart bänkad från start till slut.
Men trots det stora underhållningsvärdet, trots min sympati för alla inblandade och oavsett mina tankar kring sakfrågan var mötet fel från första början.
Premisserna kvävde kritiken
Det stämmer, som mötespresidiet sade, att man inte får lägga till punkter i dagordningen till extrainsatta årsmöten. Men det stämmer också, som ett ombud, landsmötets största ”king”, sade: Att man inte kan ha ett personval på en post som inte är vakant.
Moment 22. Om premisserna för mötet är fel kan man bara ändra dem genom att ändra dagordningen, men dagordningen är omöjlig att ändra på grund av premisserna för mötet.
Enda skälet till att ombuden kunde rösta något annat än bifall var på grund av en ändring i mötesordningen som tillät dem att rösta blankt.
Ett litet men tydligt sätt att visa missnöje. Mot regeringsfrågan, mot processen eller mot mötet. Frustrationen var påtaglig, det hela var som gjort för att göra det så svårt som möjligt att kritisera.
Sådant är knappast ovanligt i det politiska Sverige. Nu råkade det bara vara till allmän beskådan.
Tekniken inte det stora problemet
Det andra problemet var teknikstrulet. Inte bara för att det tog en och en halv timme innan de kom igång, utan för det blev storyn i efterhand. Det har Liberalerna omfamnat i efterhand. ”Tekniskt kaos i digitalt möte” är en roligare och lättare vinkel än ”ombud debatterar formalia för att få rätt att rösta om partiets framtid”.
Fler än jag har drömt om att någon gång få följa en riktig debatt om årsmötets stadgeenliga kallelse och fastställande av dagordningen
Att mötespresidiet debatterade ordningsfrågor, satte sina motyrkanden som huvudförslag och att det fanns så smala vinklar för att motsätta sig processen var ett mycket större problem än att ljudet laggade. Men det var också det som gjorde mötet så roligt att följa.
Fler än jag har drömt om att någon gång få följa en riktig debatt om årsmötets stadgeenliga kallelse och fastställande av dagordningen. Det är en ovanlig ynnest att få följa årsmötesdrama på behörigt avstånd.
”Vi måste ha ett möte där människor får prata” och ”Vi vill inte välja en nullitet som partiordförande” kan bli lika stora politiska klassiker som ”Det är en bedömningsfråga” och ”We shall overcome”.
Kommer följa partiet länge
Jag vill ha en biovisning av landsmötet, med hedersgäster från mötespresidiet och de mest aktiva ombuden. Livekommentarer från politikreporters och applåder till de bästa inläggen. Tänk er ”Rocky Horror Picture Show”, komplett med cosplay, rekvisita och call-and-response till de bästa citaten.
Så tack Liberalerna. Dels för att ni har visat varför det är en bra idé att gå direkt till beslut i ordningsfrågor, dels för att ni öppnat för världens nördigaste watch party i höst.
Tack, du liberala jurist, som likt Sveriges mest korrekta troll föreslog att först entlediga partiordföranden så att det gick att gå till val. Var är du i dag? Vet du vilken skillnad du har gjort i mitt liv? Får jag skriva in dina barn och barnbarn i mitt testamente?
Det finns två stories här. Dels hur teknikstrul, formaliamässiga fulknep och en orimlig dagordning undergrävde medlemmarnas demokratiska rättigheter. Dels hur ombuden inom samma byråkrati lyckades markera sitt missnöje på ett sätt som kommer följa Liberalerna lång tid framåt. 95 röster för bifall, 80 blanka röster.
Det är mitt Sverige.
Signe Krantz är fristående skribent med mångårig erfarenhet från flera olika ideella organisationer.
Tidigare krönikor:
- Demokrativillkor utan tydlighet hotar föreningsfriheten
- Dags för civilsamhället att släppa sitt floskelbingo
- Självcensuren är det största hotet mot svensk yttrandefrihet
- Sveriges utredningsväsende faller sönder
- Vill ni politiker ha svenska folkrörelser överhuvudtaget?
- Företagen stjäl ordet ”medlem” från föreningarna
- Vi måste ta i från gräsrötterna för att påverka
- Fler föreningar borde upplösa sig själva
- Om vi inte är något utan vårt statliga bidrag, borde vi då ha det?
Artikeln är skriven av














